1623 - Aida på Operan och orgelkonsert med barnbarnen i november 2018

Nu äntligen funkar vårt datornät igen. Det har legat nere i en vecka och jag har varken kunnat läsa bloggar, skriva något på min egen eller svara på kommentarer förrän igår, då Kent köpte ett mobilt bredband så vi kunde koppla upp oss.

Det gick tyvärr bara att koppla in Kents dator så jag har heller inte kunnat redigera några bilder eller lägga in videor på Youtube förrän idag. Det går bra att vara utan dator när jag är i Stockholm några dagar men här hemma blir livet lite fattigare utan. Man vänjer sig snabbt...

Bilderna från  Aida har jag lånat av Mirren. (Bilderna går att klicka större.)

Så det har redan gått en vecka sedan jag var i Stockholm och förlustade mig tillsammans med Mirren och de yngsta barnbarnen. På måndagskvällen förra veckan var Mirren och jag på Operan och såg Aida. Hon prenumererar på överblivna biljetter till olika evenemang och när hon kom över biljetter till Aida åkte jag upp som ett skott. Vi satt fint på tredje raden på parkett. Här kan man läsa operan av Verdi.

Inte mycket som påminner om det gamla Egypten här, hären t.ex. har dagens uniformer och k-pistar.

Senaste gången jag såg Aida på Operan var 1955, tror jag det var, med Birgit Nilsson som Aida och Brita Herzberg som Amneris. Vem som var hjältetenoren Radamès kommer jag inte ihåg. Det var en uppsättning med mycket färg och guld i kulisserna och i dräkterna.

Den här uppsättningen av Aida var mycket sparsmakad med ett minimum av färger i både dräkter  och kulisser. Det var också ett misch-masch av gammalt och nytt. Någon egyptisk influens på dräkter eller scendekorationer kunde jag inte se. Ändå var operan rolig att se och höra eftersom sångarna, speciellt Aida, sjöng fantastiskt.

Aida tackar för applåderna. Enda gången som det fanns något rött i uppsättningen var i slutscenerna och i applådtacket. 

På tisdagen var det orgelkonsert på Lilla Akademien, barnbarnens skola. Elvaåringen Casimir har spelat orgel i två år och skulle framträda med tre stycken av Bach. Lillasyster Clarissa, som fyllde sju år i somras skulle spela två stycken. Det var deras lärare, diplomorganisten Mathias, som hade anordnat denna konsert för sina elever på skolan.

Hela övriga Mirrfamiljen med farmor, farfar och mormor hade mött upp för att lyssna på barnen. Här syns farfar, farmor, Clarissa, Caspar, Christian, Casimir och Mirren. I famnen har hon Casimirs gosedjur Ziggo.

Clarissa, som bara är sju år, har svårt att nå ner till pedalerna och hoppas på en höj- och sänkbar orgelpall till våren.

För Casimir, som är elva år, är det inga problem att nå ner med fötterna. Här spelar han ett snabbt solopedalstycke av Bach. Det är därför han kan hålla sig i med händerna på orgelbänken. Stycket kan han utantill...

Det är inte så många som spelar kyrkorgel på skolan, kanske ett tiotal, men det är en sporre för eleverna att få visa upp vad de lärt sig under terminen på en konsert.

Här nedan kommer två videoklipp från konserten.

Casimir spelar Preludium i C-dur BWV 553 av J.S: Bach på Lilla Akademiens orgelkonsert 27 november 2018.

Clarissa spelar Gavotte av A. Corelli på Lilla Akademiens orgelkonsert 27 november 2018.