1636 Januarinytt från Bonniers Veckotidning nr 2 1927

Här kommer 2019 års första inlägg med nytt från Bonniers Veckotidning nr 2 1927. Jag har tänkt att jag ska dela med mig lite från mina gamla tidningar varje månad i fortsättningen. De ger mig mycket nöje och många tankar och funderingar. T.ex. att alla, precis ALLA, som tidningen skriver om inte längre är vid liv. Man kan ju tänka på att försöka göra det bästa av varje dag när tiden går så fort.

Georg Klinghammer, illustratör som ofta anlitades av Bonniers Veckotidning, skapade omslagsbilden. (Bilderna går att klicka större.)

Samtidigt är det ju som en historiebok om hur människor levde för 92 år sen. D.v.s. den tidens kändisar inom musik, teater och i viss mån idrott -  kungligheter och adliga personer, helst högadliga sådana. Reportage om "vanliga" människor i vardagslivet lyser med sin frånvaro. Någon gång skymtar de fram i novellerna, som ofta är skrivna av unga författare som idag hör till de mest berömda av våra svenska författare.

Det var i de här tidningarna jag först blev intresserad av Einar Nerman, som mest varit ett namn för mig tidigare. Han som kanske är världens mest kända illustratör eftersom han skapade den lilla tändstickspojken på tändsticksaskarna som förr exporterades över hela världen. Han medverkar ofta i BVT med rapport från "swinging London" där han tillbringade många år med sin familj. Jag lägger in några länkar i slutet av inlägget där jag har skrivit inlägg om honom.

Förhoppningsvis går brevet att läsa om man klickar upp bilden. Annars kan man ju bara njuta av karikatyrerna. Överst är en bild på Bernhard Shaw som vägrar att ta emot Nobelpriset och till höger är ett porträtt av Naima Wifstrand, den tidens mest kända svenska skådespelerska. Jag läser på Wikipedia att Shaw tydligen tog emot priset 1925 ändå och använde prispengarna till instiftandet av Anglo-Swedish Literary Foundation 1927.

Den här spalten har jag inte sett tidigare. Den är full med anekdoter - roliga och lite elaka ibland - om olika kända personer. Som t.ex. "Mussolini har förbättrat nästan allting i Italien utom träffsäkerheten på revolver". Eller när Albert Engström berättar för Olle Hjortzberg, sedan båda blivit professorer i Konstakademien, att han höll på att drunkna i handfatet eftersom han fick ryggskott när han skulle ta "en sista översköljning" och inte kunde resa sig.

  
"Av kungliga familjens medlemmar ha prins Eugen och kronprinsens barn tillbringat jul- och nyårshelgen som konungens gäster på Drottningholm, i vars omgivningar sport och jakt flitigt övats under mellandagarna av de kungliga ungdomarna." Det är prins Gustaf Adolf på bilden till vänster med bössan på ryggen. I slottsporten prins Carl Johan, prins Eugen och prinsessan Ingrid.

Underbart foto av prins Bertil på motorcykel. Till vänster prinsarna Sigvard och Carl Johan och prinsessan Ingrid. Bilden nederst visar Prins Gustaf Adolf (bredvid chauffören) på väg till jaktstället vid Lambarudd i Ekerö.

Sundbyberg blev stad 1927.

Bilden nedan är ganska fantastisk. "Helgdagsmorgon i Göteborgs posthus sorteringshall. Innan morgontåget anländer med den stora Stockholmsposten ger postens egen musikkår konsert för den samlade personalen." Hur jag än tittar kan jag inte se en enda kvinna i salen.

Frisyren längst upp till höger "kan man med skäl kalla en gossfrisyr". I texten försäkras det att "den inte gör ett mjukt och ungdomligt huvud okvinnligt". Tur det!

Man lär sig nya ord genom att läsa de här gamla tidningarna. Festoner, som det talas om här är tydligen det franska ordet för festong. Det visste jag inte vad det betydde tidigare. Däremot rynkor, päls, manschetter och mosaik hade jag koll på.

Som avslutning kommer ett recept på en fin dessert att ha eftersom "de goda middagarnas tid är inne". Mycket enkel att tillaga. Och extra läcker om man har lite cointreau hemma. Annars går det tydligen bra att ringla lite vanlig saft över det hela.

Einar Nerman för andra gången.

Einar Nerman för tredje gången.