Kristallsjukan, som jag berättade om här, verkar ha gett med sig, i alla fall för tillfället. Jag känner mig ungefär lika (o)stadig som vanligt. Så häromkvällen åkte vi in till Söderköping igen för att gå en kvällspromenad. Måste ju föreviga stockrosorna på Munkbrogatan innan de vissnar.
Vi har sådan tur också att det lilla rundturståget just far förbi när vi kommer fram till gatan. (Bilderna som Kent har tagit går att klicka större.)
Även så här på kvällen är stockrosorna imponerande.
De måste vara minst två och en halv meter höga.
I slutet av Munkbrogatan ligger det gamla vackra rådhuset där BlandArt har sina lokaler och utställningar. Tidigare hade Söderköpings turistbyrå sina lokaler i rådhuset, men nu finns den på Stinsen - biblioteket. Det är självbetjäning där som gäller eftersom man har dragit in personalen.
Stadsträdgårdsmästaren (om den nu finns någon sådan i Söderköping) har gjort ett gediget jobb.
Blomlådorna på lite närmare håll.
På väg till Slussen poserar Kent bredvid ett av de nya elskåpen som jag har berättat om här.
Som vanligt går vi rundan upp till Slussen och tittar på alla båtar (många gånger jättelika) som ligger vid kajen. Det är lugnt och stilla och kön till glassrestaurangen Smultronstället är inte särskilt lång denna kväll.
En sådan här gammal fin träbåt ser man inte så ofta.
Slussvaktarstugan till vänster och slussvaktaren till höger omgiven av blommor. Smultronstället i bakgrunden.
På hemvägen tar Kent en bild från den lilla bron som går över Storån. Det är inte så mycket vatten i ån denna kväll.
Det gamla fina stadshotellet - numera ombyggt till lägenheter - i bakgrunden.
I Hagaparken finns det ytterligare vackra planteringar. Jag ser med avund på alla petunior eftersom jag själv har varit på jakt efter sådana sedan mina penséer tagit slut i blomkrukorna hemma. Inte en enda petunia fanns att uppbringa - säsongen var slut, sa man i blomsteraffären.
Här är säsongen i alla fall inte slut.
9 kommentarer:
Underbart att du bara är normalt (o) stadig igen Ingrid. Har tänkt på dig nu och då, så därför är det fint att få veta hur landet ligger till.
Tack för en vidunderligt vacker promenad i stockrosornas rike. De är så vackra och är en av mina absoluta favoriter. Jag hade många när jag bodde på Åland, nu har jag sått från, från stulna frön från stadsparken här och tre små plantor är på gång. Troligen blommar de först nästa år men sen så...
Ha det gott!
Kram
Var det i torsdags? Då satt Bibi, Lilian och jag påHåll, bar & kök och käkade. Efter fin konsert i kyrkan. Jag såg stockrosorna idag, men noterade bara hur tjusiga de är. Fotade inte.
Skönt att du mår bättre!
Äventyret framtiden:
Känns gott att du tänker på mig ibland <3. Jag är ju lite mer försiktig nu med att resa mig snabbt eller snabbt vända på huvudet. Det har funkat hittills. Bäst var ju att få veta att det inte var något livshotande.
Det ska bli spännande att se om dina plantor tar sig. Men var ska du sätta dem - ni bor väl i lägenhet, eller?
Kramar tillbaka från Ingrid
Bloggblad:
Nej, det var faktiskt förra måndagen, då det var så fruktansvärt varmt. Men det tog ett tag innan jag kom igång med inlägget. Jag tänkte först göra som Åsa på hennes privatblogg - ändra datumet till rätt. Men jag gjorde det en gång och då var det en bloggläsare som undrade varför hon inte sett inlägget tidigare :-).
Så skönt att kristallsjukan gett med sig igen.
Vilken fin promenad ni gjorde och stockrosorna är verkligen vackra. Det blommar väldigt vackert i Visby just nu också.
Ha det så gott!
Kram, Ingrid
Så bra att du blivit av med kristallsjukan. Hoppas för gott om man säger så.
Har hört och sett bara positivt om Söderköping. En otroligt sympatisk stad som bjuder på så mycket - elskåpen är ett exempel och de annorlunda blomsterutsmyckningar ett annat.
Oh, vad skönt att kristallsjukan verkar ha gett sig iväg.
Tack frö fina bilder från det vackra Söderköping!
Så skönt att du slipper bli sjösjuk!
Vilken trevlig promenad och vilka fantastiska stockrosor! Jag lyckas aldrig med dem, max två år står de och prunkar och sedan försvinner de spårlöst. Men de vackra bilderna får mig att vilja försöka igen.
Jag måste absolut besöka Söderköping någon gång!
Skicka en kommentar