I söndags åkte de hem, äldsta dottern Anna och hennes man Jörgen och det kändes lite tomt efteråt som vanligt. Med sig hade de denna gång Asta, en dobermann. Jag var mycket skeptisk till hunden eftersom jag vet att hon fortfarande (trots att hon fyllt två år) ibland beter sig som en valp när hon kommer till ställen som är nya och till folk som hon inte känner. Att ha en hoppande hund på sig som väger 35 kilo eller far runt är inte så trevligt.
Men mina farhågor besannades som väl var inte. Asta var from som ett lamm och nosade bara lite försiktigt på oss och betedde sig precis så som en snäll och lydig hund skulle. Trots att hon bara varit hos oss en gång tidigare som valp och träffat oss någon enstaka gång i Stockholm där de bor. Det var väl något hon kände igen i alla fall eftersom hon var så lugn.
Här får Kent för en gångs skull vara med på bilden som är den enda jag tagit i detta inlägg.
Anna och Jörgen hade åkt runt med sin stora husbil och hälsat på goda vänner i södra Sverige och passade på att hälsa på oss på vägen hem. Asta och jag blev riktigt goda vänner efter en stund och framför allt Anna var lycklig eftersom hon också hade oroat sig för hur Asta skulle uppföra sig.
Asta skulle inte haft något emot kakan som jag håller i handen men hon fick nöja sig med torrfoder. Choklad är tydligen inte nyttigt för hundar.
Anna
Tiden rann iväg och vid åttatiden på kvällen gick vi inomhus för att äta middag. Jag hade gjort en lasagne på vegetarisk färs på morgonen, så den var bara att värma. En bra rätt att bjuda på som alla kan äta när man har en eller flera vegetarianer i familjen.
Jörgen tar sig en bit av lasagnen som blev mycket uppskattad.
Vi satt länge och pratade och Asta låg hela tiden och sov under bordet vid mina fötter. Vid elvasnåret drog sig det yngre paret med hund tillbaka till sin husbil. Bekvämt med sådana gäster - inget besvär med att städa gästrum och bädda med nya lakan.
Vi säger hej då för denna gång.
9 kommentarer:
Vilken vacker dotter du har! Selfien på Anna var WOW, och "groupien" med dig och Asta var en höjdare den också.
Besökte inte ni dottern och svärsonen i Frankrike i våras?
Sedan kan jag inte låta bli att påpeka att alla i din familj är så vackra. Verkar ligga i generna;-)
Ett trevligt besök fick ni och i all synnerhet när Asta och du blev goda vänner. Härligt.
Kram till dig Ingrid!
Ni ser ut som systrar, lika vackra båda två!
Jag skulle gärna ha en husbil, men det kommer öht inte ifråga i vår familj. Jag är glad att vi har stugan som inte gungar … båten är ju hopplös nu när det blåser mer och mer för varje sommar.
Så trevligt och lättsamt det besöket låter och Asta är ju en väldigt vacker hund. Ni är riktigt snygga tillsammans.
Ha det så gott!
Kram, Ingrid
BP:
När det kommer gäster måste jag ju sätta lite färg på ansiktet också (och inte bara på mina tavlor). Kent är ju alltid framme med kameran. Detsamma gäller (äldsta) dottern. Vi är rätt färglösa till vardags.
Det var förra året vi var i Frankrike - en skräckresa med flyget eftersom jag hade svårt att gå (springa mellan gaterna)och hade ont.
Ha det gott önskar
Ingrid
Äventyret framtiden:
Jag behöver i alla fall inte oroa mig för nästa gång jag träffar Asta. :-)
Kram tillbaka från Ingrid
Bloggblad;
Se kommentaren till BP. Det skiljer ju bara 22 år på oss. Sen lever jag kanske ett något stillsammare liv än dottern, haha.
Det måste vara fruktansvärt att köra en så stor bil - det var knappt Jörgen kom ut med den på gatan. Ingen av oss kan köra släpkärra heller så även i vårt fall har det aldrig varit aktuellt med husbil/vagn. Men det är ju fantastiskt bekvämt att ha en sådan om man ska semestra. Definitivt bättre än båt.
Ingrid:
Javisst är Asta en fin hund, men alldeles för stor för mig om jag skulle vilja ha hund. Det skulle nästan vara ett heltidsjobb att dressera en sådan. Själv skulle jag inte ha en chans att hålla Asta om hon fick för sig att dra iväg. (Och det har hon ofta.) Men som vakthund är hon naturligtvis väldigt bra :-).
Kram tillbaka från Ingrid
Så roligt för er att få detta besök. Så skönt att det gick bra med hunden. Är det denna dotter, som tidigare bott i Frankrike?
Hälsningar
Birgitta
Skicka en kommentar