måndag 31 juli 2023

1953 Promenad i Drothemskvarteren i Söderköping.

 

Kalle me' Pipas stuga i Drothemskvarteren. (Bilderna går att klicka större.)

Mirren och Casimir kom ner och hälsade på i fredags. På kvällen är vi och lyssnar på en orgelkonsert i Skällviks kyrka med organisten Martin Riessen. Ett underbart fint program till minne av "Johan Sebastian Bachs himmelska födelsedag" 28 juli 1750 med musik uteslutande av denne mästare. 


 Jag, Mirren och Casimir i väntan på att konserten ska börja.

Martin Riessen tillsammans med vår vän Håkan Andersson, orgelfantast och f.d. orgelbyggare. Den gamla vackra Wisteniusorgeln är daterad 1762.

På lördagen går vi på promenad i Drothemskvarteren i Söderköping. Vi hinner också med en snabb runda upp till Slussen. Just så här års är stockrosorna i full blom. 

Stockrosor finns överallt i kvarteren.




Kent som tagit de flesta bilderna får vara med på ett foto.

Jag är nyfiken på de två skulpturerna i naturlig storlek som satts upp sedan jag senast gick en promenad här. Det var säkert ett år sedan eller mer. Det är fattighjonet Ingeborg Träben och fransiscanerbrodern Torsten som sitter här och samtalar. 

Hon berättar om sitt eländiga liv för munken. Trycker man på en knapp bredvid kan man höra samtalet. Det finns fortfarande en chans att gå med på en berättarvandring i kvarteren där man får höra om hus, människor och om klostret som låg här.  


Ingeborg Träben och broder Torsten. 


På Rådhustorget på väg mot Slussen. Mirren med en bamseglass. Casimir som inte gillar glass är utan. 


Min gamla målarkompis Nina har utsmyckat elskåpet med de dansande flickorna. 

Mycket folk är det som vanligt den här tiden på året uppe vid Slussen. Det är så varmt idag att man gärna håller sig i skuggan. 





Det var ett tag sen jag orkade klättra upp för alla trapporna till det lilla huset på toppen av Ramunderberget. Det finns dock en väg att vandra upp dit om man har lust. Utsikten från berget över staden är fantastisk. 


Kön till Smultronstället ringlar sig lång. Sista personen i kön kan man se längst till höger i bilden. Glassrestaurangen bjuder på de mest fantasifulla glass-skapelser man kan tänka sig. 

Jag börjar bli trött eftersom det är väldigt varmt och jag längtar hem. Dessutom har jag satt på mig ett par sockor i nylon som gör att fötterna blir väldigt heta i gympadojorna. Tyvärr har jag glömt att jag fick mina fötter mer eller mindre flådda efter att ha haft nylonsockor i skorna när vi besökte Pompeji för ett antal år sen. Som väl var klarade sig fötterna den här gången.  


Utsikt från en av de små broarna över Storån. 


Knappt att det går att se att det är en å. Det skulle behövas en rejäl muddring. Å-konsten är fortfarande kvar.

8 kommentarer:

Ingrid sa...

Vilka mysiga kvarter ni besökte och vilken blomsterprakt med alla stockrosor.
Kent har tagit jättefina bilder, både på Drothemskvarteren och på er familj.
Ha en fin tisdag!
Kram, Ingrid

Musikanta sa...

Ingrid:
Tack för din rara kommentar! I brist på rosor som ni har överfullt av i Visby får vi nöja oss med stockrosor. Men det är vackert det också. :-)
Önskar dig en fin kommande vecka. Här ser det ut att bli mycket regn. Men det är ju välkommet.
Kram tillbaka från Ingrid

BP sa...

Varje gång jag ser dina fina bilder från Söderköping kan jag bara konstatera att stan måste vara en av Sveriges mysigaste och vackraste ställen.
Skrattade gott när jag läste att Casimir inte gillar glass. Det gör inte jag heller. Han och jag måste vara de enda i hela Sverige som har den åsikten om glass. Och som jag har förstått det är just "glasskiosken" i Söderköping känt i hela Sverige för sitt fina glass.
Å sååååå lång Casimir är. Han har växt om både sin mamma, dig och din man:-)
Nylonsockor - alltså tjejen!!! Bomullsstrumpor är väl det som gäller alla årstider - eller;-)

Bloggblad sa...

Förra veckan satt jag på bryggkanten och åt en glass (sommarens andra) och kollade på folk som stod i en stillastående kö. Jag passerade sakta och räknade till 144 personer i kön … för att äta svindyr glass när man har samma utsikt utanför smultronstället.

Lena i Wales sa...

Trevligt med familjebesök och dessutom konsert
Vilka fina kvarter och fina stockrosor.
Du bor verkligen i en fin liten stad.
Intressant skulpturer och dessutom att man kan höra om dem.
Ha det bra!

Musikanta sa...

BP:
Det enda Casimir äter är isglass. Men jag kunde ju inte skriva att han inte fick det. Eftersom vi har en hel kartong med sådana hemma tyckte han det var onödigt. Han är mycket ekonomisk :-).

Casimirs dagliga intag av tomater, äpplen och morötter är förvånansvärt. Förvånansvärt också att han har blivit så lång med den dieten. Han är också mycket sällan sjuk. Fast, som han säger, han äter lite annat också.

Anledningen till att jag använde nylonsockor är att mina svullna fötter går ner lite lättare i gympadojorna då. Men i framtiden blir det i så fall bara på vintern.

Ha det gott önskar Ingrid

Musikanta sa...

Bloggblad:
Kanske står de där bara där i kön för att säga att de varit där när de kommer hem? Jag har själv aldrig varit där (som du förstår, haha). Åsa jobbade där några dagar för mycket länge sen, men när Kent ville ha redovisning för vad hon tjänade fick hon sluta.

Musikanta sa...

Lena i Wales:
Söderköping är ju en typisk sommarstad som lever upp tre månader under året. Resten av året är det ganska ödsligt på gatorna efter att affärerna har stängt. Men för oss är det ganska skönt när turisterna har lämnat stan.
Önskar dig allt gott!
Ingrid