1762 Pingstnytt från Bonniers Veckotidning nr 22 1926

Omslagsbilden är skapad  av Kurt Jungstedt. Här kan man läsa mer om denna intressanta konstnär. (Bilderna går att klicka större.)

Det enda i detta nummer  av tidningen som anknyter till pingsthelgen är menyn på "Var dags meny"-sidan. Om man undantar bröllopsfotona. De förekommer dock i nästan alla upplagor av Bonniers Veckotidningar.

Här är det skeppsredaren Einar Banks hustru, fröken Eva Tillberg som porträtteras på det stora fotot. Det är noga med titlarna och vem som är brudens föräldrar. Brudparet uppvaktades både av kyrkomarskalkar och fem tärnor och fem andra marskalkar, så det var säkert ett ståtligt bröllop i Jakobs kyrka i Stockholm, som det står i texten. Efter middagen på Grand Hôtel åkte brudparet på wedding-trip till utlandet.

Namnen på paret till höger kan man båda hitta i adelskalendern. Sådana namn är för övrigt flitigt förekommande i tidningarna, i synnerhet på sidan med BVT:s Porträttgalleri där damer från överklassen eller maka till någon känd man porträtteras. Tidningen är noga med att skriva ut i vilket namn hon är född.

Men man är också med och bevakar politiska händelser i omvärlden som exempelvis storstrejken inom den allmänna trafiksektorn (vad jag förstår eftersom det inte står utsatt). Bussar och spårvagnar var i alla fall försvunna från The Embankment och folk fick ta sig till jobbet med bil eller som på bilden nedan på rullskridskor.

Översta bilden är intressant så till vida att det är en kvinnlig "brandman" som instrueras av en äldre, manlig kollega. Det har nämligen bildats en kvinnlig brandkår på den kemisk-tekniska firman Achille Serre C:y. Den undre bilden visar konstnären Einar Nerman i sitt hem i London medan han ritar av sin fru Kajsa. Nerman är en flitig medarbetare i Bonniers Veckotidning och en av mina absoluta favoriter bland illustratörer. I slutet av inlägget kan man läsa några inlägg jag skrivit om honom.

Tidningen innehåller alltid artiklar om konst, litteratur, musik, opera eller teater. Även hemma-hos reportage är vanliga. Frank Heller förekommer ofta med berättelser från Rivieran och även noveller och följetonger från dåtidens kända författare finns med. Med dagens ögon sett skruvade kåserier blandas med reseberättelser från främmande länder.

Ballerinan till höger har jag aldrig hört talas om men den övre bilden visar Greta Garbo. Som det står i texten: "Ett nytt och förtjusande porträtt av vår unga landsmaninna Greta Garbo, som via filmen redan hunnit bli världsberömd."

I slutet av tidningen finns som alltid modesidorna. Tyvärr är upplösningen så dålig på fotona att det inte går att visa de svenska mannekängerna som visar kläder utan jag får nöja mig med att visa tecknade bilder av senaste modet. Frisyrerna nedan går dock att se ganska bra.

Inga hästsvansar här inte.

Har man besvär med att hitta på för mat till helgen kan man ju kika på den här menyn.

Av rubrikerna Pingstdagen och Annandag Pingst förstår man att tidningen kommit ut just lagom till denna helg. 

Man måste ha bakat nästan allt hemma på den tiden, annars hade väl aldrig en annons om bakpulver fått en helsidesannons i färg på omslagets sista sida. 

Månadens illustratör - Einar Nerman 1

Månadens illustratör - Einar Nerman för andra gången

Månadens illustratör - Einar Nerman för tredje gången

1429 Nytt från Bonniers Veckotidning nr 22 1926

Konstnären Kurt Jungstedt, 1894 - 1963 har gjort omslagsbilden till detta majnummer av Bonniers Veckotidning 1926. (Bilderna går att klicka större.)

Den främsta anledningen till att jag började samla på Bonniers Veckotidningar var de fina omslagsbilderna skapade av den tidens kända konstnärer och illustratörer. Här är det Kurt Jungstedt som skapat bilden. I mitt föräldrahem fanns en tavla av honom, så jag har ett lite speciellt förhållande till honom. Här kan man läsa mer om denna skickliga konstnär och illustratör.

Från den 4 maj till den 13 maj var det generalstrejk i England detta år. Under första världskriget hade man brutit så mycket kol att tillgången hade minskat betydligt. Pundet hade också blivit dyrare så att exporten minskade. Kolgruveägarna bestämde då att arbetarnas löner skulle sänkas med 10 - 25 % och att arbetsdagen skulle förlängas. Detta för att ägarna skulle få kompensation för sina förluster.

Här är bilder från generalstrejken i London 1926. Eftersom tunnelbanan och bussarna stod stilla bildades långa köer av bilar. En herre är på väg till jobbet på rullskridskor. Bilden överst visar en kvinnlig "brandman" som det står. (Eller brandperson som de ivriga nutida förespråkarna för jämlikhet kanske skulle kallat henne.) Den skicklige illustratören Einar Nerman ritar ett porträtt av sin fru Kajsa på den vänstra bilden. Han bodde i London vid den här tiden. 

Kolgruvearbetarna gick i strejk och strejken utvidgades även till järnvägsarbetare, tryckare, stål- och järnindustriarbetare samt transportarbetare. När strejken avblåstes ansåg de strejkande att de inte hade vunnit särskilt mycket på denna. Om man klickar på länken under bilden kan man läsa mer om denna strejk.

Varje nummer har en sida med bröllopsbilder. Intressant att se hur mycket mer påklädda brudarna var än dagens. Här var det inga axlar som var bara.

Ingen brudkrona heller, slöjan såg lite mer ut som en hatt.

Vanligt också är tecknade modebilder. Tyvärr är dessa aldrig i färg. Pojkflickan var idealet, brösten skulle snarare anas än synas. Och frisyren skulle förstås vara kortklippt eller shinglad som det hette då.

Dansklänning från 1926.

Frisyren skulle alltså vara mycket kort men gärna med vågor. Dessa skulle man fixa med grova kammar medan håret var vått. "Man trycker till håret med händerna och binder slutligen en slöja om hela huvudet, vilken helst bör få sitta kvar orubbad över natten" står det i artikeln om skönhetsvård.

Påminner mig om tonårens kval när man skulle försöka sova med stora rullar i håret. En av frågorna till redaktören för avdelningen "Skönhetsvård" var om man skulle raka sin nacke, vilket hon inte tyckte att man skulle eftersom nacken då efter en tid blev hård som en mans med skäggstubb.

Frisyren skulle vara kortklippt men helst ondulerad.

Det är nästan svårt att känna igen Greta Garbo ovan i mörkt hår. Vid den här tiden hade hon redan slagit igenom i Amerika. Balettdansösen däremot känner jag inte igen alls.

Nu är det ju snart pingst och då kan det väl vara bra med förslag till meny, både för pingstdagen och för den kommande veckan.

Förhoppningsvis går menyn att läsa om man klickar upp bilden. 

Bilannonser finns det som vanligt många av i detta nummer. Det är som jag noterat tidigare bara amerikanska bilar man gör reklam för.

Konstigt nog är jättestora bakpulverannonser också flitigt förekommande. Den här Rumfordannonsen pryder tidningens hela baksida. Företaget måste ha gått med vinst i alla fall för att ha råd med dessa.