onsdag 31 maj 2017

1429 Nytt från Bonniers Veckotidning nr 22 1926


Konstnären Kurt Jungstedt, 1894 - 1963 har gjort omslagsbilden till detta majnummer av Bonniers Veckotidning 1926. (Bilderna går att klicka större.)

Den främsta anledningen till att jag började samla på Bonniers Veckotidningar var de fina omslagsbilderna skapade av den tidens kända konstnärer och illustratörer. Här är det Kurt Jungstedt som skapat bilden. I mitt föräldrahem fanns en tavla av honom, så jag har ett lite speciellt förhållande till honom. Här kan man läsa mer om denna skickliga konstnär och illustratör.

Från den 4 maj till den 13 maj var det generalstrejk i England detta år. Under första världskriget hade man brutit så mycket kol att tillgången hade minskat betydligt. Pundet hade också blivit dyrare så att exporten minskade. Kolgruveägarna bestämde då att arbetarnas löner skulle sänkas med 10 - 25 % och att arbetsdagen skulle förlängas. Detta för att ägarna skulle få kompensation för sina förluster.


Här är bilder från generalstrejken i London 1926. Eftersom tunnelbanan och bussarna stod stilla bildades långa köer av bilar. En herre är på väg till jobbet på rullskridskor. Bilden överst visar en kvinnlig "brandman" som det står. (Eller brandperson som de ivriga nutida förespråkarna för jämlikhet kanske skulle kallat henne.) Den skicklige illustratören Einar Nerman ritar ett porträtt av sin fru Kajsa på den vänstra bilden. Han bodde i London vid den här tiden. 

Kolgruvearbetarna gick i strejk och strejken utvidgades även till järnvägsarbetare, tryckare, stål- och järnindustriarbetare samt transportarbetare. När strejken avblåstes ansåg de strejkande att de inte hade vunnit särskilt mycket på denna. Om man klickar på länken under bilden kan man läsa mer om denna strejk.

Varje nummer har en sida med bröllopsbilder. Intressant att se hur mycket mer påklädda brudarna var än dagens. Här var det inga axlar som var bara.


Ingen brudkrona heller, slöjan såg lite mer ut som en hatt.

Vanligt också är tecknade modebilder. Tyvärr är dessa aldrig i färg. Pojkflickan var idealet, brösten skulle snarare anas än synas. Och frisyren skulle förstås vara kortklippt eller shinglad som det hette då.


Dansklänning från 1926.

Frisyren skulle alltså vara mycket kort men gärna med vågor. Dessa skulle man fixa med grova kammar medan håret var vått. "Man trycker till håret med händerna och binder slutligen en slöja om hela huvudet, vilken helst bör få sitta kvar orubbad över natten" står det i artikeln om skönhetsvård.

Påminner mig om tonårens kval när man skulle försöka sova med stora rullar i håret. En av frågorna till redaktören för avdelningen "Skönhetsvård" var om man skulle raka sin nacke, vilket hon inte tyckte att man skulle eftersom nacken då efter en tid blev hård som en mans med skäggstubb.


Frisyren skulle vara kortklippt men helst ondulerad.


Det är nästan svårt att känna igen Greta Garbo ovan i mörkt hår. Vid den här tiden hade hon redan slagit igenom i Amerika. Balettdansösen däremot känner jag inte igen alls.

Nu är det ju snart pingst och då kan det väl vara bra med förslag till meny, både för pingstdagen och för den kommande veckan.



Förhoppningsvis går menyn att läsa om man klickar upp bilden. 

Bilannonser finns det som vanligt många av i detta nummer. Det är som jag noterat tidigare bara amerikanska bilar man gör reklam för.


Konstigt nog är jättestora bakpulverannonser också flitigt förekommande. Den här Rumfordannonsen pryder tidningens hela baksida. Företaget måste ha gått med vinst i alla fall för att ha råd med dessa. 

6 kommentarer:

Monet sa...

Åh. Jag har nog levt ett tidigare liv på 20-talet. Min mormor levde det på riktigt och både kläder, bilar och mat som du visar det var hennes liv. Men vem vill inte ha en blekblå dansklännimg. Eller shinglat hår eller för den eller delen någon av de underbart goda maträtterna! Tack för att du delar med dig av dessa tidsdokument. Brudparet på bilden kunde ha varit min farmor och farfar för den delen. Linköpingsbor alla!

Gunnel sa...

Jag minns också med fasa när man sov med håret upprullat på stora spolar. Ibland använde jag de där med piggar på. Hur i all världen kunde man somna egentligen? Kram

Musikanta sa...

Monet:
Tack för din intressanta och uppskattande kommentar - den värmer! Min mamma var 16 år 1926 och upplevde väl ungefär samma saker när det gällde kläder och bilar som din mormor. Min egen mormor var mycket duktig på att laga mat - inte undra på när man ansåg att det måste vara två rejäla lagade mål mat varje dag.
Men så fanns det ju också hemmafruar på den tiden och även hemmafruar med hembiträden.
Kram

Musikanta sa...

Gunnel:
Skulle vara otänkbart idag när man har svårt ibland att sova överhuvudtaget. Men på den tiden gick det tydligen bra även om det var obekvämt. Jag hade också sådana med piggar på - rosa, gula och ljusblå.
Kram tillbaka

Pettas sa...

Det är ju underligt att man klarade av att sova med papiljotter men jag minns inte att det skulle ha varit något problem. Rosa, gula och ljusblå hade jag också.
Dina tidningar är rena historiebeskrivningen och med mycket vackra bilder.
<3

Musikanta sa...

PettasKarin:
Tack för rar kommentar! Nej, man (=jag) sov bra mycket bättre förr. Har inget minne av att man någonsin behövde gå upp på toa under natten heller :-).
Kram