Gruppfoto på alla modellerna som deltog i modevisningen i söndags kväll. Bloggblad står längs till höger. Anna Doll själv i mitten. Bilderna går att klicka större.I förra veckan meddelade Bloggblad att hon skulle medverka i en modevisning, anordnad av Anna, som har boutiquen Anna Doll här i Söderköping, och Kjell, som är föreståndare för Hemköp. Anna skulle stå för kläderna och Kjell för förtäringen i samband med visningen.
Bloggblad undrade om inte jag skulle gå och titta, men jag sa att jag inte hade lust att betala etthundrafemtio kronor för att se henne gå fram och tillbaka på golvet i Nyströmska skolans matsal. Jag kunde ju göra det gratis när som helst annars…
Men efter att ha suttit inregnad i två dagar bestämde jag mig i alla fall, efter att ha läst hennes senaste inlägg i bloggen, att åka dit. Det hela skulle börja klockan sex på kvällen. Kvart över fem ringer Bloggblad och undrar om jag kan komma dit med detsamma och spela lite lättsamt på flygeln medan man minglade och drack vin. Jag skulle i så fall slippa betala entré…
Jag la en mycket hastig make up, rafsade åt mig några notböcker ifall inspirationen skulle sina och kastade mig sen i bilen och åkte direkt in till Söderköping. Matsalen var redan halvfull med förväntansfulla damer och en och annan herre. Sorlet, som redan var högt när jag anlände, blev om möjligt ännu högre när jag började spela gamla slagdängor och evergreens…
Här väntar tre modeller på entré.Kjell hade dukat upp en fantastisk ostbricka med exotiska frukter, skinka och ost. Man bjöds också på vin eller läsk med lite tilltugg innan det hela började, men ostbrickan fick man inte röra förrän efter modevisningen.
Hela modevisningen blev en mycket trevlig och informell tillställning, eftersom många av modellerna var släkt eller goda vänner med dem som satt i publiken. Bloggblad mannekängade helt proffsigt och vant och visade kläder, som passade de flesta av oss som var där. Ni kan läsa om detta i hennes blogg.
Men många av plaggen som visades av den yngre generationen gav upphov till många suckar – snyggt om man hade vägt 20 kg. mindre…
Och ärmlöst – det hade jag när jag var nitton. Nu, när jag har jag fyllt sjuttiotre, så det är inte längre lika tjusigt…
För visst är det så, är man ung och söt och inte väger mer än högst femtiofem kilo är ALLTING man sätter på sig lika snyggt! Har man dessutom skyhöga klackar så blir man ännu smalare, längre och vackrare!
Men det var en kollektion med många spännande plagg och annorlunda än dem man ser i de vanliga modebutikerna och varuhusen. Och Anna var en glad och charmant konferencier, som kunde allt om sina kläder och gav oss tips och råd om skötseln av dessa.
Efter visningen hade alla blivit hungriga och högg med god aptit in på den rikliga buffén.
Och när alla ätit sig mätta vidtog ännu en programpunkt. Pia, en ståuppa som till vardags är sjukhusclown, äntrade scenen och tog den helt i besittning. Under tiden vi åt hade klädstänger med kläder burits in till allmän beskådan och det blev en färgglad bakgrund till hennes framträdande.
Pia läste ur damtidningarna och kommenterade bland annat deras mat- och bantningsrecept på ett oefterhärmligt sätt utan att dra på munnen. Men det gjorde vi desto mer…
Sedan Anna avtackat alla modellerna och Pia med champagneflaskor och var sin ros, drog vi oss alla hemåt i den ljusa vårkvällen.
