1431 Vigselvälsignelse i Mälarhöjdens kyrka

I lördags var Kent och jag uppe i Stockholm för att vara med om den kyrkliga vigselvälsignelsen för dottern Åsa - alias Mirren - och Johan. Paret gifte sig borgerligt den 1 februari i år men eftersom varken barn, släktingar eller vänner var med vid det tillfället bestämde de sig för att han en kyrklig välsignelsegudstjänst lite senare.

Välsignelsegudstjänst i Mälarhöjdens kyrka för Johan och Åsa. Min bror Gunnar tjänstgör som präst. (Bilderna går att klicka större.)

Så det var den tilldragelsen vi var med om i Mälarhöjdens vackra kyrka på pingstafton. Gudstjänsten tog sin rundliga tid eftersom det var stod mycket musik på programmet. Kören Cantate, som Åsa är medlem i sjöng fem sånger under ledning av Kerstin, som jag hade nöjet att ackompanjera i en solosång - Vittoria, mio core av G. Carissimi. Kören finns att lyssna till i slutet av inlägget.

Kören Cantate sjunger för "brudparet".

Barnbarnen Casimir och Caspar spelade var sitt stycke. Casimir Bourée i e-moll av J.S. Bach och Caspar oboe i Händels Lascia ch'io pianga. Stycket går också att lyssna till i slutet. Det var roligt att jag fick ackompanjera honom - han hade lärt sig stycket på en vecka. "Storasyster" Jessica spelade både ingång- och utgångsmusik tillsammans med Kerstin, som för övrigt var organist under gudstjänsten. Som ingångsmusik spelades Jesus bleibet meine Freude och som utgångsmusik Allegro ur violinkonsert i E-dur av J.S. Bach.

Bilderna av pojkarna tog Kent när vi repeterade på morgonen. När det blev gudstjänst kunde han inte ta något foto eftersom han spelade in deras musikstycken. Jag kunde av naturliga skäl inte fota eftersom jag ackompanjerade. Här spelar Caspar, sju år, oboe.

Casimir spelar sin Bourée i e-moll när vi repeterade. Pojkarna hade på sig sina konsertkostymer när de sedan framträdde och var väldigt fina.

Caspar och Casimir sjunger första versen på En vänlig grönskas rika dräkt.

"Storasyster" Jessica spelar Allegro ur violinkonsert i E-dur av J.S. Bach som utgångsmusik tillsammans med Kerstin.

Härligt också att äntligen få frossa i sommarpsalmer - både Den blomstertid nu kommer och En vänlig grönskas rika dräkt fick församlingen sjunga med i. Casimir och Caspar sjöng första versen och församlingen de övriga fyra. I denna ljuva sommartid sjöng kören själva i Anders Öhrwalls underbara arrangemang. Även Åsas höga sopran kunde man höra i körsången...

Clarissa, Casimir, Caspar och Karolina från vänster i första ledet. Johans pojke, Ludvig, föredrog att hålla sig i bakgrunden.

Efter gudstjänsten bjöd Mirren och Johan på lunch hemma i sitt hus. De hade bestämt sig för att vädret skulle bli fint och hade därför dukat upp alla bord ute i trädgården. Det innebar att gästerna då och då fick förflytta sig med sina tallrikar in i huset och försöka hitta någonstans att sitta, eftersom det regnade lite av och till.

Min svärson Jörgen och min son Kalle (med kryckor och bruten fot) fixar grillen. Barnbarnet Johan, Cissi och vännen Johan ser på. 

Min dotter Anna med familj ställer upp sig för förevigande.

Kören Cantate i trädgården. Från vänster Charlotte, Maï, Kerstin, Åsa, Anne-Sofie, Sofie och Josefina.

Som väl var, var det bara enstaka droppar som föll så att vi kunde sitta utomhus den  mesta tiden. Vi karnivorer bjöds bland annat på grillat kött och vegetarianerna hade mycket att välja på bland alla pajer och sallader, som också naturligtvis räckte till alla andra. Olika tårtor till efterrätt med bland annat whiskytårta - en ny något säregen upplevelse. Mirren och Johan hade lagat all mat själva - en verklig prestation.

Johan och Åsa skålar med vännen Kay.

De fem egna barnen och några av gästernas barn såg man knappast till under hela eftermiddagen. Mirren hade utfodrat dem med pannkakor före gudstjänsten och såg till att de fick pasta och korv när det var deras middagstid. Studsmattan i trädgården var livligt frekventerad och på övervåningen fanns det tydligen så gott om leksaker att alla barnen höll sig sysselsatta.

Just nu är det bara Lissan som hoppar. Ludvig ligger och tar igen sig bredvid. Kay och sambon Ingrid övervakar det hela.

Åsa tackar dem som hjälpt till att göra festen så lyckad. Maï till vänster i bild, som t.ex.har ställt samman en liten skrift med hur väl vi känner Åsa och Johan. Hon och Cilla nedan var bröllopsvittnen när paret gifte sig borgerligt i februari. Maria, till vänster om Johan är Åsas chef på Konkurrensverket.

Cilla till vänster var på plats redan på morgonen för att hjälpa Åsa och Johan med festen. Bredvid henne sitter Johans föräldrar, Eva och Erik. 

Sammantaget blev det en mycket minnesrik dag som började med en fin och vacker välsignelsegudstjänst i kyrkan och fortsatte med en härlig fest där vi välkomnades med champagne och sedan bjöds på god mat och vin för dem som önskade. Vi träffade också släktingar och vänner som vi inte sett på ett tag. Det var även roligt att träffa Johans föräldrar och vänner till både Johan och Åsa.




Drink to me only with thine eyes med kören Cantate i Mälarhöjdens kyrka pingstafton 2017.



Caspar spelar Händels Lascia ch'io pianga på sin oboe. Mormor Ingrid ackompanjerar på piano.

Caspars dop i Mälarhöjdens kyrka

Fredagen den 11 september åkte MM och jag upp till Stockholm på eftermiddagen för att bistå Mirren med förberedelserna till dopet på lördagen därpå. Mirrmaken jobbade som vanligt och skulle inte komma hem förrän senare.

Efter att ha handlat halvannan timme på angränsande stormarknad med lille Caspar i sjalen, satte Mirren vid åttatiden på kvällen igång med att göra fyra purjolökspajer, två tårtor och en långpanna fylld med pannkakor till barnen. Fortfarande med Caspar i sjalen.

Mirren lägger sista hand vid buffén i Mälarhöjdskyrkans församlingshem. Caspar i sjalen som vanligt.

Hon beräknade gästerna till tjugo vuxna personer och femton barn. Som väl var hade farmor och farfar tagit hand om den mycket livliga storebror Casimir några timmar…

Dessutom skulle hon göra en lista på allt som skulle tas med till församlingshemmet dagen därpå. Eftersom Mirren har två ugnar var hon faktiskt färdig med all mat vid halvettiden på natten. Jag hade avdelat mig själv att diska upp efter alla rätter, vilket höll mig sysselsatt någon halvtimme efteråt…

Dopet skulle ske i Mälarhöjdskyrkan och buffén intas i församlingshemmet en trappa ner. Vid niotiden på morgonen var vi alla på plats i kyrkan med all mat, som bars ner till församlingssalen. Farmor och farfar hade åtagit sig dukningen och jag tränade sånger i kyrkan med näst äldsta barnbarnet Bella, som lovat att sjunga två sånger under dopakten.

Vackert dukade bord med höstlöv inköpta på stormarknaden

Casimir beundrar buffébordet

Orgeln var underbar och det lät fint när Bella sjöng. Först Prins Noël och sen Himlen måste sakna en ängel av Linn Maria Wågberg.


Jag spelade Intåg i Sommarhagen av Peterson – Berger som ingångsmusik och en Ouverture av Händel som utgångsmusik.


Själva dopakten var mycket högtidlig med den vackra kyrkan som inramning. Lille Caspar tittade sig omkring förvånat och var alldeles tyst hela tiden. Mirrens bästa väninna och Mirrmakens bror och svägerska var faddrar.




Mirren själv sjöng Maria går i Rosengård av Max Reger som en liten överraskning och jag ackompanjerade henne på piano som så många gånger förr…


Prästen var snäll och trevlig och höll ett fint doptal – och efter Fader vår, Välsignelsen och Gud är trofast – psalm 713 - och Händels ouvertyr var det hela över, och jag kunde dra en lättnadens suck. Allting hade funkat perfekt, trots att jag fick springa uppför och nerför trapporna till orgelläktaren ett antal gånger.

Maten var utmärkt god och dopgästerna tydligen hungriga eftersom det nästan inte fanns någon mat kvar alls när kalaset var slut. Pannkakorna hade rykande åtgång. För mig var det extra roligt då både min äldsta dotter Anna och min son Kalle var där med sina familjer. Det är inte så ofta vi träffas alla tillsammans.

Dopklänningen ska tas på

Mirrens bästa väninna, Helén, var fadder. Här med dottern Fanni

Kalle med Caspar i famnen

Anna med sönerna Johan och David

Farmor Ingrid gjorde en enastående insats och utan henne hade inte dopfesten fungerat så fint som den gjorde...

Casimir var jättefin i sin sjömanskostym

Den lille Caspar fick naturligtvis många presenter. Vår egen present, en barnfåtölj i samma fina, gedigna utförande som storebror Casimirs, men med annat tyg, hade redan fått sin plats hemma hos Mirren. Är det någon som är intresserad av dessa fåtöljer finns länken till den som gör dem här.