Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden. Kerstin till vänster. (Bilderna går att klicka större.)
Vid något tillfälle berättade jag detta för bloggvännen
Eleonora, alias Kerstin som bor i Saltsjöbaden och väl känner till denna kyrka då
hon bor alldeles i närheten. Kerstin lovade undersöka när kyrkan var öppen och
förra veckan tog hon med mig dit när jag var uppe och hälsade på barnbarnen i
Mälarhöjden.
Kerstin i den inre av kyrkportarna. Den yttre har reliefer av Carl Milles.
Höger kyrkport är Glädjens port. Överst judarna som bygger upp sitt nya land. Nummer två berättar om den förlorade sonen. Nummer tre visar Gud fader själv med foten på jorden. Nummer fyra står för förtröstan och visar Paulus med kors i handen på väg till det himmelska målet. Porten till vänster är fasans port men den kommer inte med här...
Det var en mycket speciell upplevelse – ingenting som jag
sett tidigare i kyrkväg liknade denna kyrka. Ferdinand Boberg hade fria händer
att både bygga och inreda kyrkan helt på egen hand och att anlita de konstnärer
och skulptörer han ville. Allting – från predikstol, målningar, altare, dopfunt
till mässhakar har han satt sin prägel på.
Interiör från kyrkan.
Det stora korset i mosaik som hänger mitt i kyrkan.
K.A. Wallenberg själv, som i motsats till nutidens Wallenbergare
både gillade att synas och höras, bestämde också att han och hans hustru för
evigt skulle vila i ett gravkor i kyrkan. Även i en av takmålningarna finns
hans ansikte avbildat.
Efter att vi grundligt besett kyrkan tog Kerstin mig med på
en liten rundtur med bil till Solsidan, som jag dittills bara sett på teve i
serien med samma namn. Så här års var det mycket lugnt och stilla och bara
några enstaka båtar låg för ankar i hamnen.
Inte så många båtar kvar i hamnen.
Från Grünewaldska villan måste det vara en fin utsikt över viken. Ferdinand Boberg har även ritat denna villa. Andra kända byggnadsverk av honom är LO-borgen och NK.
Det anrika hotellet i Saltsjöbaden ser ut som ett slott.
Vi tog en liten promenad ut till
den lilla holmen vid hotellet och beskådade bysten av Alice Babs, som jag
tyckte var nästan kusligt porträttlik.
Min bloggvän Eleonora alias Kerstin, gammal Saltisbo.
Peter Linde heter konstnären som skapade bysten av Alice Babs.
Efter rundturen blev jag bjuden på en härlig lunch som
inleddes med ett glas champagne dagen till ära. Det smakade underbart med
kycklingsallad och Kerstins goda heminlagda plommon med vaniljvisp efteråt.
Jag fick också en fin bok om Uppenbarelsekyrkan i present av
Kerstin, något som jag sätter stort värde på. Tiden gick alldeles för fort som
vanligt när vi träffas och det dröjde inte länge förrän det var dags att åter
ta tåget till Slussen och där byta till tunnelbanan för vidarebefordran till
Mälarhöjden, där jag lovat hämta Lissan och Casimir.
Den fina boken som jag fick av Kerstin i present.
