Från mitt liv som kantor 11

(Klicka gärna på bilderna)
Och så var den sista friluftsgudstjänsten för sommaren 2009 ett minne blott. Denna varmfuktiga söndag var vi bjudna till Eva på Arkö, dit man kommer med båt från Arkösund. En hel del församlingsbor åkte med ut till ön – några hade redan åkt med en tidigare båt.

Båten avgår från Arkösund till Arkö med förväntansfulla friluftsentusiaster

Lotsutkiken på Arkö

Eva kom som vanligt och hämtade synten med tillbehör med sin fyrhjuling. Hon talade stolt om att den var ny för året, röd och grann. Synten och jag stuvades in i släpvagnen, de andra avböjde att åka med och promenerade de ca 700 metrarna upp till skärgårdshemmanet, där gudstjänsten skulle äga rum.

Det gäller att hålla sig i om man inte ska trilla av...

Jag förstod varför, när jag åkt några meter. Det gällde att hålla sig i ordentligt för att inte trilla av när fyrhjulingen skumpade över alla stenarna på den lilla vägen. Efter att vi öppnat och stängt ett antal grindar och schasat bort en del får som spärrade vägen för oss, var vi framme.

Där hade Eva med dotter redan satt ut bänkar och ordnat med kyrkkaffe efter gudstjänsten. MM riggade upp synten i en lada bredvid med öppen vägg och de församlade bänkade sig utanför och gjorde sig redo att insupa Guds ord. Min gamle vän Tore, som konfirmerat och vigt Mirren, ledde det hela.

Snart har alla bänkat sig utanför ladan hos Eva och Fredrik

Två gamla klasskamrater tillsammans innan gudstjänsten har börjat

Min gode vän, prästen Tore, ska hålla i gudstjänsten

Bra och lättsjungna psalmer – jag hade själv valt dem… Dagens tema var Andlig Klarsyn, lite besvärligt att hitta psalmer som rörde sig om detta fenomen, men jag tyckte att O store Gud och de sista verserna på I denna ljuva sommartid kunde passa. Tore är alltid snäll och tycker att allt jag gör är bra och ingen annan opponerade sig. Som avslutning spelade jag en liten dalmarsch av Peterson-Berger – eller Peterson Arger – som en av gudstjänstbesökarna talade om för mig att han kallades på sin tid.

Eva ville att jag skulle spela ”lite mer lättsamt” till kaffet – vi var gamla klasskamrater på den ärevördiga flickskolan i Norrköping för 65 år sedan, så hon har inte glömt att jag redan då var svår att få bort från pianot. Det blev lite Summertime, As Time goes by och Can’t help loving that man of mine, innan det var dags för kaffe för de flesta och te för min del.

När det var dags att åka hem promenerade vi i sakta mak ner till bryggan genom den yppiga grönskan och genom fårhagarna med hundratals får. Eva fick dock åka ensam i sin fyrhjuling denna gång. Efter någon halvtimmes väntan på ordinarie båt som var försenad, fick MM och jag skjuts till Arkösund med en av gudstjänstbesökarnas båtar.

Får, får, får så långt ögat når...

Ett svart får bland alla vita

Den här gången fick Eva åka ensam med synten till bryggan

Jag hade nämligen ytterligare en mässa på kvällen att spela på och var orolig för att inte hinna i tid på grund av mastodontköerna genom Söderköping vid den tiden på söndagseftermiddagen.

Medan vi väntar på båten hem njuter vi av den underbara skärgården

Båten vi åkte hem med vid bryggan på Arkö