På väg till Muminutställningen. Arbetets Museum i bakgrunden.
Det är en mycket ambitiös utställning med fantastiskt vackra
kulisser av uppförstorade bilder ur böckerna, verkar handmålade t.o.m. Men man
ska nog ha läst sina Muminböcker för att ha full behållning av utställningen.
Innan hon skrev Muminböckerna jobbade Tove Jansson också som illustratör och politisk satirtecknare.
En litet papper kunde barnen ta med där man skulle hitta fyra
olika saker som exponerades i en liten ljussatt tunna. Varje gång man hittade
en sak fick man en stämpel på papperet. Besvikelsen var stor över att det bara
var fyra olika saker som man kunde hitta, på papperet fanns nämligen 10-11
olika saker ditritat. Varför kunde man inte kostat på sig att ha med alla?
Figurer att dra fram och tillbaka - förälder eller medföljande vuxen behövs för att förklara...
Därmed sagt att utställningen inte precis är anpassad för barn –
det fanns nästan ingenting de kunde sysselsätta sig med när de fyra sakerna på papperet hade hittats. En sagohörna med kuddar
och muminböcker hade varit enkelt att fixa eller något krypin med långsam sagoläsning samtidigt som man
visade bilder ur böckerna på någon skärm. Barn är inte intresserade av att bara titta…
En stämpel till...
Nu fanns det en visserligen en grotta, som barnen kunde
krypa in i och där någon med monoton röst läste högt. Eftersom ingenting hände mer att det ”brann”
en liten eld därinne var de inte särskilt intresserade.
Den lilla grottan med "elden". Caspar stämplar sitt papper i hörnet.
Mymlan och Muminmamman /(?) och Lilla My beundrar den vackra rosen.
I en ateljé på en annan våning kunde barnen rita och klippa Muminfigurer,
men den var endast öppen lördagar och söndagar. Förhoppningsvis utökar man
öppningstiden där i sommar när man väntar sig många turistbesök.
Något som är klart positivt är att Museibesöket är gratis. Arbetets
Museum berömmer sig av att aldrig någonsin ha tagit ut någon entréavgift. Men medhavd
matsäck får man äta utanför muséet. I det trevliga caféet är det inte tillåtet.
Spännande tycker Casimir att det kommer riktig "rök" (vattenånga) ur loket.
Caspar leker i caféets lilla tågrum.
Där fanns i alla fall ett tåg med ”rök” som man kunde
klättra upp och köra i och ett litet krypin med en tågbana och diverse leksaker. Där tillbringade barnen längre tid än uppe på
utställningen medan Mirren, Clarissa och jag drack te och åt bakelser. Clarissa
bara bakelse…




















































