1921 Med Marianne i Östra Husby Bygdegård

Igår samlades medlemmar i samtliga Vikbolandets SPF-föreningar till ett möte i Östra Husby bygdegård. De som arrangerade träffen var Kuddby och Å SPF-föreningar. Anledningen till att min vän Marianne Bokblad (alias Bloggblad) var där var att Marianne hade bjudits in för att berätta om sin bok och hålla ett kåseri om hur hennes föräldrar, som var frälsningssoldater, äntligen fick varandra.

Marianne visar upp sin bok - Jag drömmer dig hit. Ägg och vinflaskor som syns i bakgrunden är lotterivinster. (Bilderna, som Kent tog, går att klicka större.)

Att jag också var med berodde på att jag ackompanjerade de väckelsesånger som fanns med i programmet och som alla kunde sjunga med i. Det var bland annat sådana godbitar som Pärleporten och Barnatro. Publiken, som uppgick till nästan nittio personer var inte sena att delta i allsången.

Eftersom det saknades piano fick jag ta med mig synten.

 

Som synes helt fullt i lokalen. Damen i vit tröja längsta fram är Britt.Marie Edwardsson, tidigare kyrkoherde i Kuddby församling. 

Jag har spelat som kantor i alla kyrkorna på Vikbolandet, i synnerhet efter att jag gått i pension. 12 stycken sammanlagt. Men trots det var det inte många av åhörarna jag kände igen eller som kände igen mig. Man syns ju förstås inte när man sitter på läktaren och spelar orgel. En som i  alla fall kände igen mig var min gamla kära skolkamrat - Eva Wahren. Det blev ett kärt återseende.

Eva och jag.

Marianne berättade intressant och medryckande, både om sin bok och om hur frälsningsarmén bildades. Rörelsen startade 1882 och det första mötet var i december Ladugårdlandteatern på Östermalmstorg.(Numera Folkan.) 

Många människor anslöt sig snabbt eftersom de (bland annat) blev hänförda av de glada och melodiska sångerna, som var lätta att sjunga med i . Till skillnad mot de (på den tiden) sega koralerna i kyrkan. Det var framför allt kvinnorna som tog plats i rörelsen vilket också var mycket ovanligt vid den tiden. Här kan man läsa mer om Frälsningsarmén.

Bilden med de sju kvinnorna är från Norrköping, de första soldaterna 1885. Deras tröjor var röda och broderierna av korsstygn med guldfärgat garn.

Bilden från Marianne.

Men då Mariannes pappa var officer i frälsningsarmén och hennes mamma bara vanlig soldat var det många hinder i vägen innan de slutligen kunde gifta sig. Alla dessa motgångar när det gällde att träffas har Marianne beskrivit i sin bok. Som källor finns hundratals brev som hennes mamma och pappa skrivit till varandra. Kåseriet illustrerades med bilder och texterna till sångerna vi sjöng.

Marianne i berättartagen. Hennes mamma sitter i mitten av en ungdomsgrupp i Norrköping. 

Det var roligt att se annonserna för vilka hattar man skulle ha på sig i Frälsningsarmén och vad de kostade. 

Bilden från Marianne

Den hatten som jag bär är lite modernare än den bonnett som Marianne har på sig.

Det var också viktigt hur soldaterna uppträdde när de var ute och hade möten. Här är ett exempel.

Bilden från Marianne talar för sig själv. 

Efter att vårt program var klart serverades köttsoppa till förrätt och äppelkaka till efterrätt. Som tur var hade vi ätit lunch tidigare - Kent är vegetarian och i så fall hade de väl varit tvungna att hitta på någon vegetarisk maträtt till honom. Säkert besvärligt för många på Vikbolandet för vilka vegetarianer är lite eljest. (Tänker osökt på Michael Nyqvist i Grabben i graven bredvid.)

Det var roligt att få vara med och göra lite nytta, inte så ofta nuförtiden. 

Fina blommor fick jag med mig hem också. 

1920 EWK på Stinsen i Söderköping

 Varje gång vi åker till Skällviks kyrka vid Stegeborg far vi förbi Rävbrinken, en halvmil från Mogata där vi bor. Det är namnet på ett hemman som ligger djupt nere i en dalgång. Där föddes Ewert Karlsson - EWK -  1918 - en mycket berömd karikatyrtecknare på sin tid. Han verkade som karikatyrtecknare, dels i Stockholms-Tidningen och från 1966 i Aftonbladet tills han fick en stroke 1995. Mer om honom kan man läsa här.

Senast Stinsen (biblioteket i Söderköping) hade en utställning med hans verk var 2018. Där fanns  också med den berömda teckningen av Moder Jord  som han fick en guldmedalj för vid The International Salon of Cartoon 1967 i Montreal. 

(Bilderna går att klicka större.)

De flesta av bilderna talar för sig själv. Här kommer några fler från utställningen i november 2022.

Utställningen pågår till i slutet av november i Stinsens ovanvåning. (Bilderna går att klicka större.)

Carl Bildt överst till vänster. Sedan Birgit Friggebo, Mona Sahlin, Gösta Boman, Olof Johansson och Göran Persson

  

Olof Palme som sprattelgubbe. 

Miljöfrågorna i fokus.

Som bondson var EWK mycket kritisk till djurhållningen och transporterna av djuren. Inte mycket har ändrats sedan han levde och verkade.

Han beskrev också urbaniseringen på sitt speciella vis. Kanske längtade han själv tillbaka till sitt barndomshem sedan han flyttat till Huddinge i början på 50-talet. 

Självporträtt.

1919 - Allhelgonabesök

Ännu ett mycket efterlängtat besök fick vi igår. Det var Mirren, Casimir och Clarissa som kom ner och hälsade på. Jag har inte träffat dem sedan i somras eftersom de har haft så mycket att stå i. Men Mirren och jag talas vid i telefon flera gånger i veckan så jag vet ändå vad som händer däruppe i Stockholm. 

Bilderna går att klicka större.

Samling vid matbordet medan vi väntar på att lasagnen i ugnen ska bli varm. Det är en rätt jag brukar laga när vi får gäster eftersom alla - både vegetarianer och andra - kan äta den. Sen kan jag ju göra den färdig i förväg också. Vegofärs förstås. (Clarissa är hyperkänslig för ljud om någon undrar varför hon ofta har lurar på sig.)

Efter att vi ätit var det dags för Mirren och Casimir att ta sig an sitt orgelpass. I vanliga fall brukar de öva 3-4 timmar om dagen varje helg men igår blev det inte särskilt långt. Jag är otroligt imponerad av att ett stycke (som jag övat på i åratal utan att riktigt få till det) spelar Casimir à Vista. Air av Bach har oktavhopp i pedalerna som ställer till det för mig. Inga problem för Casimir. 

Casimir vid orgeln i det kombinerade gästrummet och ateljén. 

Idag har det regnat hela dagen så vi vuxna har tillbringat förmiddagen i köket. Barnen har haft full sysselsättning med sina paddor. De var tvungna att åka hem efter lunch eftersom Caspar, som varit på läger hela veckan, kom hem sent igår och var ensam hemma i huset idag. 

Caspar, Clarissa och jag är de enda som äter kött i familjen och jag hade lagat köttbullar enkom för att jag vet att Caspar älskar sådana. Men det blev många över som Mirren kunde ta med sig hem till honom. Vi försöker ju spara på el och har dragit ner värmen i köket till 20 grader. Jag har vant mig men Mirren tyckte det var kallt som synes.

Casimir fryser aldrig däremot.

Mirren och Kent lagade mat idag. Clarissa och jag åt köttbullar med potatismos. De övriga åt smörfräst vitkål med kikärtor och potatis. Till det lagade Mirren sin berömda gräddsås som alla fick smaka av. 

Clarissa tycker också att det är aningen kallt. Hälften av dagens lunch står på bordet. Men Mirren är van, hon brukar laga tre olika rätter varje dag eftersom barnen har väldigt speciell smak. Idag är det bara två olika rätter.

Vår fina prinsessa iklädd morfar Kents fleeceponcho.

1918 Efterlängtat besök

Det var ganska längesen jag hade någon utställning och tavlorna som jag målat samlar sig på hög. Jag har också tröttnat på de flesta men nänns inte slänga dem. Då kom jag att tänka på att Oscar, vid något tillfälle, när Kalles familj var hemma på besök, sagt att han gillade en av mina tavlor. Ett utmärkt tillfälle att bli av med den tänkte jag och samtidig bjuda på lunch. Oscar är son till Anne-Sofie som är min son Kalles sambo.

Det var den här tavlan som Oscar gillade. (Bilderna går att klicka större.)

Jag ringde därför Kalle och frågade om han, Anne-Sofie och Oscar kunde komma hit, äta lunch och samtidigt hämta tavlan. Anne-Sofie har jag inte träffat på väldigt länge på grund av pandemin så det var extra roligt  att hon ville följa med. 

Kalle frågade också om han kunde hjälpa oss med något och jag tänkte att det kunde vara bra att få hjälp med att rensa öppningarna till hängrännorna på taket. Jag får ångest bara av att tänka på att Kent skulle klättra dit upp. 

Från vänster Oscar, jag, Anne-Sofie och Kalle. Vi väntar på att lasagnen ska bli varm.

Efter att vi ätit lasagnen (vegetarisk förstås som jag gjort dagen innan) gjorde gossarna sig redo att ta sig an uppgiften. Det var välbehövligt eftersom alla öppningarna på taket var helt igentäppta av löv. När Kalle väl hade tagit sig upp dit följde (trots mina protester) Kent också efter. Oscar avdelades att stå nedanför och hålla i stegen. Allt gick galant och både Kalle och Kent kom ner till marken igen utan några incidenter. 

Inga problem för Kent att ta sig upp på taket. Men skönt att veta att Kalle var däruppe och tog emot honom.

Efter att takrensningen var klar serverades kaffe med nybakta jordgubbsgrottor, som också uppskattades. Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge förrän vi ses igen. 

Glad över sällskapet, att vi fick hjälp med hängrännorna på taket och att lasagnen blev lyckad var jag!.

1917 Einar Nerman med musikanter

Då och då gör jag ett tappert försök att få ordning i den närmaste bokhyllan i mitt rum och i en av boktravarna hittade jag denna bok som jag nästan glömt bort att jag hade. Det blev ett kärt återseende. Einar Nerman tillhör mina absoluta favoritillustratörer och jag har skrivit flera inlägg om honom tidigare. Länkar till dessa finns i slutet av inlägget.

Garbo överst och George Bernard Shaw nederst. (Bilderna går att klicka större.)

Einar Nerman som föddes 1888 var bara 23 år när "detta karikatyrhäfte" (som Carl Larsson skriver i sin recension) gavs ut. Boken ovan kom ut mycket senare - 1958.

Här karikerar Nerman "sångare, musikanter och filmfolk" som han själv skriver i sin inledning. Jag tar mig an några musikanter som var mycket berömda när jag växte upp men som numera fallit i glömska. Inte alla dock, som t.ex. Birgit Nilsson och Jussi Björling som kikar upp på Grace Moore nedan.

Jussi Björling känner de flesta av oss till men Grace Moore är säkert en ny bekantskap för många (även för mig även om jag har hört namnet.). Det är intressant att läsa om henne - hon började som café-sångerska, avancerade till musikalartist och slog igenom på Metropolitanoperan så småningom. Hon ställde till med skandal när hon neg för Mrs Simpson men försvarade sig med att det bara var för att denna var amerikanska som hon inte godtogs som kunglighet. Grace Moore omkom tragiskt i en flygolycka endast 48 år gammal.

En legendarisk dirigent är Arturo Toscanini. Gereon Brodin är violonist i Konsertföreningens orkester i Stockholm som dirigerades av Toscanini  i tre konserter på 30-talet. Han ger en mycket levande inblick i hur den berömde dirigenten uppträdde på repetitionerna. Denne hade ständiga raseriutbrott när det inte gick som han ville och slungade ur sig våldsamma tirader på italienska som, även om man inte förstod språket, ändå tolkades som en radda okvädingsord. Samtidigt kunde han vara mycket älskvärd, skriver Brodin..

En världsberömd pianist från Polen, Jan Paderewski, har också kommit med bland musikanterna. Hans namn var fortfarande mycket välkänt när jag växte upp. Han var inte bara en av den tidens mest omtalade pianister utan även premiärminister en kort tid 1919 i Polen. Fortfarande anordnas pianotävlingar i Polen till hans minne och som man kan läsa om här. De äger rum 6-20 november så det går nog fortfarande att anmäla sig till denna om man skulle ha lust. 

Paderewski såg mycket bra ut när han var ung med sitt långa hår. Han var tydligen mycket uppskattad av damerna, läser jag. 

Fritz Kreisler är rankad som en av de största violinisterna genom tiderna. Han var även kompositör och har komponerat några kända stycken som ofta spelas. Några av dessa, arrangerade för fiol och piano, hörde jag när jag någon gång fick följa med föräldrarna till en finare restaurang med levande musik. Violinisten, som var musiker i orkesterföreningen i Norrköping, brukade då komma fram till vårt bord och stå där och spela en stund. 

Här kan man lyssna till Isac Stern som spelar Libeslied och Schön Rosmarin tillsammans med en ungdomsorkester. För att fira hans minne anordnas varje år en tävling i Wien. I år ägde den rum mellan 17 och 25 september. Så den som skulle vilja vara med och tävla där får vänta tills nästa år. 

Elisabeth Söderström, en av våra mest berömda och uppskattade operasångerskor kan inte ha ingått i "karikatyrhäftet" 1911 eftersom hon föddes 1927. Inte heller Birgit Nilsson eller Jussi Björling. La Nilsson föddes 1918 och Jussi Björling 1911. Så dessa karikatyrer har tillkommit senare i samband med att boken Hundra gubbar utgavs 1958. 

Birgit Nilsson fordrar ingen närmare presentation. Vill man läsa mer om henne kan man titta här. 

Länkar till tidigare inlägg om Einar Nerman:

Einar Nerman 1

Einar Nerman 2

Einar Nerman 3

1916 Fem en fredag vecka 40 2022 - GÅNG

Jag är inte så ofta med på fredagsutmaningen som elisamatilda står för men den här gången passade det väldigt bra med ämnet som är GÅNG. 

Foton från min promenad igår. Min lilla favoritlönn har snart fällt alla löven, (Bilderna går att klicka större.)

Här är frågorna:

1. Var gick du senast en promenad?
2. Vad har du för vardagsskor?
3. Hur många steg ungefär går du en vanlig dag?
4. Är du den långsamma eller snabba i gångtrafiken?
5. När är du som mest aktiv?

1. Var gick du senast en promenad?

Jag gick min vanliga promenad idag i mina närmaste omgivningar. 

2. Vad har du för vardagsskor. 

När jag är ute och promenerar använder jag ett par väl ingångna gympadojor. Behåller dem på tills snön kommer. Hemma blir det alltid Scholls trätofflor. 

På hemvägen inser jag att det blir mycket löv i trädgården att räfsa ihop. Om inte Kent kör över dem med gräsklipparen.

3. Hur många steg går du ungefär en vanlig dag?

Ungefär 5000. Det blir lagom att lyssna till P3 historia. Ett jätteintressant och trevligt radioprogram på ca en timme.

De här båda träden har sått sig själv sedan vi flyttade hit för 30 år sen. 

4. Är du den snabba eller långsamma i gångtrafiken.

Haha. Med tanke på att jag går sträckan på knappt två kilometer på något mindre än en timme är det inte så konstigt att räkna ut vilken kategori jag tillhör. Dessutom måste jag alltid ha mina stavar med mig.

5. När är du som mest aktiv?

Jag vill helst gå ut och promenera på förmiddagen. Men jag brukar också vakna till på kvällen, men då är det för sent att promenera för mig. 

Höstens sista rosor.

1915 Septembernytt från Bonniers Veckotidning nr 39 25 september 1927

Omslagsbild av G. Krogh-Ludvigsen. (Bilderna i inlägget går att klicka större.)

Det här numret av BVT utkom den 25 september 1927, nästan på dagen för 95 åt sedan. Som vanligt blir jag överraskad hur lättläst tidningen är även för mig nästan hundra år senare. 

En av mina absoluta favoritillustatörer - Einar Nerman - är ofta representerad i tidningen med artiklar från London som han själv illustrerar. Så här års är de flesta teatrar och kabaréer stängda men vissa spelar året runt. Som i "Tharke" (bilden längst ner) där huvudrollen innehas av en jättesäng. En mycket oskyldig fars trots detta enligt Nerman.

"En förtjusande liten amerikansk danserska, Janette Gilmore, tog priset i fråga om livlighet, och hennes dans på rullskridskor gjorde succés pyramidal."

Vi får vara tillsammans med Gösta Ekman i En dag i filmstaden. "Utom trappor, korridorer, klädloger m.m. inrymmas där de två ateljéerna kallade den stora och den lilla ateljén; och i den lilla, som också är ganska stor, arbetar för tillfället ett norskt sällskap." Regissören berättar att det inte finns en enda inspelningsateljé i hela Norge, utan att de då och då begagnat ett garage. Ljudfilmen har inte slagit igenom ännu eftersom "pianisten klämmer i för kung och fosterland."

Karin Swanström (också hon född i Norrköping), fransk garvaränka och miljonärska till vänster och Gösta Ekman, även regissör för dagen med kolsvart hår och monokel till höger.

Veckans krönika innehåller bland annat bilder Från tävlingsbanor och färdevägar. Det är storsimmaren Arne Borg som skakar hand med prins Bertil som representerar sin skola Lundsberg i tävlingen för skolungdom och som har tagit skolan till en tätplats. I tävlingen ingick skjutning, allmän idrott och simning. 

"Det var tre septemberdagar med kunglig ståt och akademisk pompa" när Alma Mater Upsaliensis firade 450 år. Saxat ur den långa artikeln: "Ty det heter Upsala. Med ett P. För en akademiker från Fyrisstaden är det lika omöjligt att skriva två p'n som det är för Ture Nerman att skriva järta med hj." Han var bror till Einar Nerman och var journalist, politiker och poet. Född och uppvuxen i Norrköping som sin bror där fadern hade en bokhandel. Där handlade jag böcker i  min ungdom. 

Det finns några få personer som har hatt efter vad jag kan se och det är kvinnor. 

Artikeln nedan - Sista boxningen -  är skriven av Albert Engström som tydligen fått i uppdrag av Kaj Bonnier att skriva om matchen mellan Harry Persson och Bud Gorman. "Bakom mig och min vän Hugo Lindberg satt svenska folket och bar sig illa åt, skrek och skränade och blandade sig in i allvarliga slagsmål mellan människor, för vilka situationen och arbetet var mycket viktigt."

Prins Carl och unge prins Carl på bilden till höger.

Om någon kan läsa texten har andra och tredje bildtexten blivit omkastade. 

Innan det blev bakpulver.