1928 Halvårskoll juli-december 2022

Jag kan bara konstatera att ju äldre jag blir ju fortare går tiden. För oss här i Mogata har det varit ett fint och lugnt halvår till skillnad mot hur det ser ut i världen för övrigt. Eftersom vi numera mest håller oss hemma har vi hållit oss friska också. Tagit vår femte covidspruta och även pensionärssprutan mot influensa. 

JULI

Några promenader i vår lilla närliggande stad, Söderköping, blev det förstås. Här nedan har jag fotat Kent framför en av de målade elskåpen. Fler bilder från promenaden finns här.

Bilderna går att klicka större.

I slutet av juli var äldsta dottern Anna med sin man Jörgen och hälsade på. Med var också Asta, dobbermannflickan som uppförde sig oklanderligt. Hon har växt till sig och är mycket lugnare nu än tidigare. Här kan man läsa om besöket. 

AUGUSTI

Söderköpings Gästabud var äntligen tillbaka efter pandemin med knallar, folk i medeltidsdräkter, gycklare, munkar och riddare om vartannat. Här kan man läsa inlägget. 

Mycket lite vatten i Storån som synes. Rådhuset med sitt torn i bakgrunden. 

Här kan man passa på att köpa änglar till jul.

SEPTEMBER

Jag jobbar ofta i "ateljén" med mina hällor. För det mesta blir det inte alls som jag tänkt mig. Men det är ändå spännande att se vad det kommer att bli. 

Det är många grejor som behövs vid Acrylic Pouring Art förutom färg och dukar. 

Det gula på bilden är guldfärg som blänker när tavlan får lite ljus på sig.

OKTOBER.

Oktober hör till mina favoritmånader med sitt överflöd av färger. Åtminstone de första veckorna innan alla löven faller av träden. Det blir många promenader med kameran. Nedan mitt favoritträd i all sin glans.

Sonen Kalle med sambon Ann-Sophie och hennes son Oscar kom på besök. Det var efterlängtat i dubbel bemärkelse eftersom jag inte träffat dem på länge och Kalle dessutom lovat att hjälpa till att rensa hängrännorna på taket. Jag var orolig för att Kent själv skulle ge sig upp. Dessutom ville jag förära Oscar en tavla som han sagt tidigare att han gillade. 

Oscar, jag Anne-Sophie och Kalle. 

NOVEMBER. 

Ännu ett efterlängtat besök fick vi när yngsta dottern Mirren, Casimir och Clarissa kom och hälsade på på höstlovet. Mellanpojken Caspar var på läger. Det blev ett kort besök eftersom Caspar skulle komma hem dagen därpå. Vi fick i alla fall höra Casimir spela Bach på orgeln. 

. 

Casimir, Mirren, Kent och Clarissa. Vi har satt termostaten på 20 grader och Clarissa fryser

I mitten av november följde jag med min vän Marianne alias Bloggblad till Östra Husby bygdegård där SPF-föreningarna på Vikbolandet hade ett månadsmöte. Marianne skulle hålla föredrag om sina föräldrars liv i Frälsningsarmén vilket också hon berättat om i sin bok Jag drömmer dig hit. I föredraget ingick också sånger som jag skulle ackompanjera. Det blev en mycket trevlig eftermiddag och jag träffade också min gamla klasskamrat från flickskolan, Ewa Wahren. 

Marianne hade hattar med sig som illustration. 

I slutet av månaden kom det massor av snö som ställde till det för snöröjningen och folk som skulle till jobbet. Efter några veckor var nästan all snön borta. 

DECEMBER 

Som tack för ackompanjemanget fick jag en fin blomma av Marianne som också bjöd mig på grötfest i Börrum. Janne Johansson - numera mest känd som pappa till musikalartisten Peter Johansson - och Anne-Marie Hansson bjöd på musik och sång som uppskattades livligt. Här kan man läsa mer om grötfesten.

Någon vit jul blev det inte men det var vackert ändå. Året 2022 avslutas med plusgrader, vilket jag tycker är väldigt skönt. 

På väg till biblioteket i Mogata där vi själva kan låsa upp vissa tider med vårt lånekort och hämta eller lämna böcker. 

Det var den här tavlan som Oscar gillade.

1921 Med Marianne i Östra Husby Bygdegård

Igår samlades medlemmar i samtliga Vikbolandets SPF-föreningar till ett möte i Östra Husby bygdegård. De som arrangerade träffen var Kuddby och Å SPF-föreningar. Anledningen till att min vän Marianne Bokblad (alias Bloggblad) var där var att Marianne hade bjudits in för att berätta om sin bok och hålla ett kåseri om hur hennes föräldrar, som var frälsningssoldater, äntligen fick varandra.

Marianne visar upp sin bok - Jag drömmer dig hit. Ägg och vinflaskor som syns i bakgrunden är lotterivinster. (Bilderna, som Kent tog, går att klicka större.)

Att jag också var med berodde på att jag ackompanjerade de väckelsesånger som fanns med i programmet och som alla kunde sjunga med i. Det var bland annat sådana godbitar som Pärleporten och Barnatro. Publiken, som uppgick till nästan nittio personer var inte sena att delta i allsången.

Eftersom det saknades piano fick jag ta med mig synten.

 

Som synes helt fullt i lokalen. Damen i vit tröja längsta fram är Britt.Marie Edwardsson, tidigare kyrkoherde i Kuddby församling. 

Jag har spelat som kantor i alla kyrkorna på Vikbolandet, i synnerhet efter att jag gått i pension. 12 stycken sammanlagt. Men trots det var det inte många av åhörarna jag kände igen eller som kände igen mig. Man syns ju förstås inte när man sitter på läktaren och spelar orgel. En som i  alla fall kände igen mig var min gamla kära skolkamrat - Eva Wahren. Det blev ett kärt återseende.

Eva och jag.

Marianne berättade intressant och medryckande, både om sin bok och om hur frälsningsarmén bildades. Rörelsen startade 1882 och det första mötet var i december Ladugårdlandteatern på Östermalmstorg.(Numera Folkan.) 

Många människor anslöt sig snabbt eftersom de (bland annat) blev hänförda av de glada och melodiska sångerna, som var lätta att sjunga med i . Till skillnad mot de (på den tiden) sega koralerna i kyrkan. Det var framför allt kvinnorna som tog plats i rörelsen vilket också var mycket ovanligt vid den tiden. Här kan man läsa mer om Frälsningsarmén.

Bilden med de sju kvinnorna är från Norrköping, de första soldaterna 1885. Deras tröjor var röda och broderierna av korsstygn med guldfärgat garn.

Bilden från Marianne.

Men då Mariannes pappa var officer i frälsningsarmén och hennes mamma bara vanlig soldat var det många hinder i vägen innan de slutligen kunde gifta sig. Alla dessa motgångar när det gällde att träffas har Marianne beskrivit i sin bok. Som källor finns hundratals brev som hennes mamma och pappa skrivit till varandra. Kåseriet illustrerades med bilder och texterna till sångerna vi sjöng.

Marianne i berättartagen. Hennes mamma sitter i mitten av en ungdomsgrupp i Norrköping. 

Det var roligt att se annonserna för vilka hattar man skulle ha på sig i Frälsningsarmén och vad de kostade. 

Bilden från Marianne

Den hatten som jag bär är lite modernare än den bonnett som Marianne har på sig.

Det var också viktigt hur soldaterna uppträdde när de var ute och hade möten. Här är ett exempel.

Bilden från Marianne talar för sig själv. 

Efter att vårt program var klart serverades köttsoppa till förrätt och äppelkaka till efterrätt. Som tur var hade vi ätit lunch tidigare - Kent är vegetarian och i så fall hade de väl varit tvungna att hitta på någon vegetarisk maträtt till honom. Säkert besvärligt för många på Vikbolandet för vilka vegetarianer är lite eljest. (Tänker osökt på Michael Nyqvist i Grabben i graven bredvid.)

Det var roligt att få vara med och göra lite nytta, inte så ofta nuförtiden. 

Fina blommor fick jag med mig hem också.