Så har jag då varit på mitt livs första - och förmodligen sista - boksläpp. Det var min bloggvän Bloggblad alias min vän Marianne, sedan lärarhögskolan i Linköping 1973, som fått en bok utgiven. Och det skulle naturligtvis firas. Den festliga tilldragelsen ägde rum i går på Å-caféet i Söderköping. Nästan ett femtiotal personer var inbjudna - släktingar, vänner, skolkamrater, vänner från lärarhögskolan och andra som Marianne har och haft nära kontakt med.
Vi bjuds på en härlig buffé med många vegetariska inslag. (Kent tog alla bilderna som går att klicka större.)
Marianne håller ett kort föredrag om vad boken handlar om.
Marianne började skriva på boken för många år sedan när hon hittade en kartong full med brev som hennes mamma och pappa skickat till varandra innan de var gifta. De var båda frälsningssoldater men eftersom Mariannes pappa var officer och stod högre i rang än hennes mamma var det många svårigheter för dem att få tillstånd att gifta sig.
Han skickades t.ex. iväg till Vilhelmina Lappland när någon hade kommit på dem att säga du och titta kärleksfullt på varandra. Jag har inte hunnit läsa boken än men Marianne har berättat mycket om sin uppväxt. Jag har dessutom varit med henne många gånger och ackompanjerat till sångerna och visorna när hon pratat om denna på diverse ställen.
Marianne och jag har känt varandra i snart 50 år och trots åldersskillnaden på 15 år har vi haft mycket trevligt tillsammans under årens lopp. Vi umgicks mycket när vi båda hade småbarn - Mariannes dotter är bara ett år äldre än Mirren. Vi har dessutom varit kollegor på Ramunderskolan och Skönbergaskolan i Söderköping.
Marianne är en god värdinna och pratar med sina gäster vid alla bord.
Vi får sjunga allsång till ackompanjemang på gitarr av Lilian Liliehöök, en gång kollega till oss båda på Skönbergaskolan i Söderköping.
12 kommentarer:
Jättefina bilder! Tack för att du gör reklam för boken innan du har läst den 🤩 men jag tror att du gillar den.
Det var så roligt att ni kom!
De andra två barnböckerna hade jag ingen fest omkring. Den här passade för en fest med Frälsistema.
Jag ser med spänning emot att få "min" bok i postlådan endera dagen.
Tack Ingrid för att du delade med dig av boksläppet. Jag känner att jag har lite del i det jag också!
Kul med lite fest runtomkring boksläppet också!
kram
Bloggblad:
Så skönt att du gillade inlägget - klart att jag måste skriva om det. Det är ju så många bloggvänner som vi har gemensamt.
Jag tror det är viktigt att det finns någon som dokumenterar hur livet var i de gamla frikyrkoförsamlingarna. Mina unga vänner i Pingstkyrkan t.ex. förstår inte hur begränsat livet var då. Att man inte fick gå på bio, spela kort, ha kort hår eller sminka sig etc. etc. Och helst inte gifta sig utom samfundet.
Tack för en fin fest!
P.Karin:
Ja, det var en härlig stämning. Även om jag aldrig träffat våra bordsgrannar hade vi mycket gemensamt att prata om. Fint initiativ av Marianne att ställa till med fest och bjuda in alla sina gamla och nya kompisar.
Kram tillbaka från Ingrid
Gillar Bloggblads kommentar till ditt inlägg. Din vän är en relativ ny bekantskap för mig. Hon kommenterade hos mig en eller två gånger när vi deltog i samma bloggutmaning, och jag kommenterade hennes inlägg såklart.
Men jag visste inte att hon gett ut en bok också. Så kul tycker jag. Att lyckas ge ut en bok är inte många förunnat. Så stort GRATTIS till Marianne:-)
PS. Har själv jobbat på ett förlag (för fackböcker) och ser när jag tittar på presentationen av Marianne att författarna håller fast vid att ALLTID lägga ut en selfie som är minst 10 år yngre än vad man är när man publicerar boken. Hahaha! Vissa saker "består";-) DS.
BP:
Fast det här kortet togs väl på Marianne förra året. Hon ser faktiskt ut så där nu. Men hon hade väl varit hos frissan innan? :-) Hårfärgen är inte riktigt densamma som på bilderna från boksläppet.
Hon är väldigt produktiv för övrigt med text till sånger och psalmer och har fått flera av dem utgivna på Verbum förlag.
Jag ska framföra grattiset till henne. Fast hon läser nog själv inlägget så småningom.
Ha det gott önskar
Ingrid
BP: det är inte sprillans nytt, för jag har bytt glasögon och det var strax före pandemin, men fotografen kröp inte så nära att rynkorna syntes. Dessutom hade jag blonda slingor länge, det slutade jag med under pandemin. Men tröjan och blusen använder jag fortfarande, fyra år kanske bilden är. Och jag väger lika mycket.
Någon trodde att det var taget för 20 år sedan ... 😟
Musikanta: just Verbum har jag inga sånger på, men många på Gehrmans (som är större) och på flera andra mindre förlag. Igår kom korrektur på en ny julsång som är arrad för SAB-kör som kommer med augustiutskicket.
Bloggblad:
Gerhrmans är ju tydligen ett av de största musikförlagen i Sverige så jag blandade ihop dem. Jag har ju mest köpt orgelnoter från Verbum.
BP igen - tack för gratulationerna! Jag har sett din signatur ibland men vet inte vem du är. För 20 år sedan gav jag ut två böcker för barn - men sen kom sångskrivandet emellan.
Bloggandet har fått stå tillbaka sen Facebook kom - då slutade många bloggarvänner att blogga.
Anonym alias Bloggblad?:
Vi hörs!
Synd att jag missade kalaset. Ägnade mig åt skrällhosta i stället (den sitter fortfarande i, covid-test negativt dock).
Aina:
Såg inte din kommentar förrän nu. Hoppas du är frisk vid det här laget :-).
Ingrid
Skicka en kommentar