Kändis för en dag

Är det inte fantastiskt vilket genomslag en ynka liten artikel i lokalblaskan kan få. Efter 49 år hade jag äntligen lyckats att avlägga fil.kand.examen och talade om detta för min gamla vän journalisten som jag vikarierade för ibland under 90-talet. Hon tipsade ordinarie journalist på lokaltidningen och denna bestämde träff för en intervju ganska omgående. Jag städade huset från golv till tak dagen innan och tidigt på morgonen samma dag började jag med "mitt porträtt" som var färdigt någon timme senare.

Hon anlände på eftermiddagen - en härlig och glad tjej som det var väldigt lätt att prata med. Vi satt i köket hela tiden men det var ju bra att få städat i alla fall. Eftersom hon också hade hållit på med en uppsats som aldrig blev färdig och som var det enda hon hade kvar till sin examen - hade vi mycket att diskutera. Artikeln blev jättebra tyckte jag - bra med lite marknadsföring om att jag spelade orgel när det behövdes.

Döm om min förvåning när folk som jag inte träffat på åratal ringer och skriver kort och grannar som jag aldrig talat med kommer fram och gratulerar. Det verkade som alla hade läst tidningen just den dan. Jag tänkte på hur väl det är att man inte är en riktig kändis som det står om i tidningen varje dag. Och som får sitt privatliv vänt ut och in på. Det måste vara svårt att vänja sig vid all negativ kritik som de ständigt får utstå. I alla fall ledde artikeln till att den Store Hotellchefen i staden själv ringde och frågade om jag ställde upp och spelade på bröllop i sommar. Så litet roligt är det allt i alla fall! Här kan du klicka på artikeln.