fredag 26 december 2008

Från mitt liv som kantor 5

Ringarums kyrka julafton 2008

Det är extra roligt att vara kantor under julhelgen! Julbönen på julafton bjöd på en lite annorlunda upplevelse än jag är van vid. I Ringarums församling, där jag vikarierat under julen, fick jag nämligen för första gången vara med om en "levande julkrubba".

Julbönen på julaftonen skulle börja klockan elva och MM och jag kom i god tid i kyrkan. Golvet framför altaret var då täckt av hö och gångarna i kyrkan av papper och ett litet russ var redan på plats med sin matte framför krubban och mumsade friskt av höet.


Russet mumsar hö från korgolvet

En liten stund senare kom en familj med ett snällt, svart får i band. Aktörerna i julspelet började bli färdiga, herdar, änglar och ytterligare två små får. Kyrkoherden själv var Josef, klädd i min gamla slitna rävjacka, som jag för några år sedan skänkt till församlingen för detta ändamål , men som jag inte sett användas förrän nu. En kär, före detta körmedlem i min kyrkokör och två andra herrar var de tre konungarna med guldkronor på huvudet och vackra mantlar.

En herde, tre får och en ängel

Fem minuter före klockringningen är den stora kyrkan nästan fullsatt. Denna tradition är tydligen inte bara populär bland Ringarumsborna utan även bland folk från andra församlingar. Det finns t.o.m. de som kommit från det fjärran Söderköping!

När klockorna tonat bort är alla på plats utom Maria och Josef och Jesusbarnet. Då hörs ett litet gnyende och genom kyrkgången kommer så Maria, klädd i blå mantel, och Josef. I famnen bär hon ett alldeles riktigt Jesusbarn, det var han som gnydde tidigare, men som nu har somnat.


Maria med Jesusbarnet och Josef på väg till stallet


Julspelet börjar och kyrkoherden berättar om den Heliga Natten. Den minsta ängeln springer omkring lite överallt, fåret bräker då och då och russet gnäggar till och skriar lite förstrött medan han mumsar på höet.

Efter en stund kommer de tre konungarna ridande på varsin käpphäst, böjer knä framför Jesusbarnet och förärar honom presenter. Han är dock helt opåverkad av all uppståndelse runtomkring och sover gott i mamma Marias famn.

De tre konungarna ger det sovande Jesusbarnet sina gåvor


Då och då får församlingen vara med och stämma in i de gamla välkända julpsalmerna – Nu tändas tusen juleljus, Stilla Natt, O du saliga, o du heliga, och När juldagsmorgon glimmar.

Sällan har jag fått ackompanjera en så stor kör, för det lät faktiskt som en sådan när alla sjöng för allt vad de var värda. Det var helt underbart att höra! Som väl är finns det en kororgel i kyrkan så jag slapp sitta på läktaren i ”splendid isolation” utan kunde vara med i koret och ta ett foto då och då.

Som avslutning spelade jag ”We wish you a Merry Christmas” vilket utlöste spontansång bland de församlade som hade börjat röra på sig för att gå hem till julbordet och Kalle Anka.

21 kommentarer:

Marskatten sa...

Vilken härlig berättelse och vilken speciell gudstjänst med levande aktörer. Jättefint.

Jag tänker på hur mycket de måste ha fått städa efteråt...det kan inte ha varit roligt!

Musikanta sa...

Marskatten:
Som väl är hörde jag inte till städpatrullen. Men tack vare det fasttejpade papperet överallt var det kanske inte så besvärligt. Det var nog mest jobbigt innan!

God fortsättning på helgen och en stor kram från Musikanta.

Bloggblad sa...

Så mysigt! Och det har jag inte sett nåt i NT om... för långt att åka?

Musikanta sa...

Bloggblad:
Precis vad jag tänkte när jag öppnade tidningen i morse. Däremot helsidesreportage om några ungdomar som hade skaffat en egen lokal...

Som om det vore några sådana som läser NT! Men tidningen har tydligen sagt upp alla sina lokala freelansare fick jag höra. Det är ynkligt!

tant lila sa...

Dina upplevelser i kyrkan verkar alltid så positiva! Jag behöver verkligen läsa dem ibland!
Så mysigt det låter med den levande julkrubbban!

Musikanta sa...

Tant Lila:
Eftersom jag deltar i aktiviteterna när jag är i kyrkan och dessutom älskar att spela är det alltid roligt och positivt när jag är där.

Däremot tycker jag ofta att det är tråkigt när jag bara sitter i kyrkbänken och lyssnar - de gånger MM är kyrkvärd och jag följer med honom...

Grekland nu sa...

Låter jättefint det där med levande julkrubba - men jag kan förstå att du inte ville vara med i städpatrullen... Kan tänka mej att det var extra uppskattat av alla barn!

Musikanta sa...

Ingabritt:
Det är tydligen så nu för tiden att kyrkorna satsar på barnfamiljerna med sina julböner. Det var också fullt med barn i kyrkan denna julafton och även av mor-och farföräldrar. Och som sagt, alla sjöng med av hjärtans lust i alla julsångerna - även barnen kan ju dessa.
God fortsättning och Gott Nytt år och kram från Ingrid.

Marianne sa...

Å så fint! Vad roligt att de gör det hela lite levande, och djuren gör ju att även de små barnen blir intressearde också. Förstår att du tycker det är roligt att delta.

Stora nyårskramar och jag önskar dig ett riktigt Gott Nytt År!

ps. Jag tror det är en Shetlandsponny : )

tant lila sa...

Ringarum,finns det inte ett fikaställe med mack och affär ute vid E4 (är det väl eller E22?) där? Vi brukade rasta där när jag var reseledare, och en jul minns jag att vi stannade på väg till julfirande i Värmland eller Dalarna och vi fick vita frottéhanddukar i julklapp, det kändes mysigt!

Amber sa...

Vilket ambitiöst julspel ni har! Roligt med så många i församlingen som kommer och medverkar och lyssnar också.

Ringarum förekommer i "Tordyveln flyger i skymningen" av Maria Gripe. Det är ett vackert ortsnamn.

Gott Nytt År, Musikanta!

Musikanta sa...

Marianne:
Det är alldeles säkert en Shetlandsponny om du säger det. Glömde bort att fråga vad det var för sort. Jag får väl googla och se vad det är som är skillnad.
Stor nyårskram och tillbaka och allt gott för det nya året önskar jag dig och din familj!

Musikanta sa...

Tant Lila!
Kul att höra att du också varit reseledare! Det är alldeles riktigt att Ringarums buss och värdshus var det stället där du tydligen rastade den gången. Det var just med Ringarums Buss AB som jag fick jobb några somrar som reseledare efter min skilsmässa. Kyrkan ligger bara några hundra meter bort.
Gott Nytt År och en stor kram!

Musikanta sa...

Amber:
Roligt att du tittade in igen. Ditt namn kom bort när jag gjorde om länkarna, jag ska genast lägga till det igen. Jag är nyfiken hur det går med sonen och musikklassen!
Gott Nytt År och varm kram till er båda!

Musikanta sa...

Marianne:
Den lilla hästen är inte alls lik ett russ ser jag på Google utan däremot väldigt lik en Shetlandsponny.

Härav lär man sig att man ska kolla upp sådant som man egentligen inte vet något om. Kul att se om jag får fler initierade kommentarer från hästkunniga...
Kram

Eleonora sa...

Vilken underbar fest i kyrkan. Tänk om man hade fått vara med och se och höra allt detta underbara!

Det är verkligen så roligt att hälsa på hos dig. Du har så varierande berättelser och alltid så intressant läsning! Inför det nya året vill jag önska dig allt gott och hoppas vi ska ha många trevliga träffar tillsammans här.

Stor nyårskram till dig Ingrid

Marianne sa...

Hehe, om inte annat brukar man se det på storleken, shetisarna är de minsta hästarna. Man får inte väga över 50 kg för att rida en stor shetlandsponny, så förutom att benen släpar i marken kan jag faktiskt rida dem fortfarande : )

Musikanta sa...

Marianne:
Hade varit roligt att se dig rida på den lilla ponnyn...(:-D)Jag drar också slutsatsen att du inte väger mer än 50 kg, eller?

En god fortsättning på det nya året önskar jag dig och din man!

Bloggblad sa...

Du borde väl nämna också hur man uttalar Oingarum?

Förresten är dina bilder så bra att du kunde skickat in dem till NT... en skjutjärnsjournalist har väl inte tid med sånt, förstår du väl? (Tur att inte mitt illvilliga flin syns här!)

Bloggblad sa...

Det slog mig när jag fick KT igår - skicka in nån fin bild - den sista t.ex. till deras sista sida, det har jag gjort flera gånger, och skriv några rader. Om du snabbar dig hinner det in i nästa nummer.

Eleonora sa...

Hoppas allt är bra med dig. Tack för dina rara kommentarer hos mig medan jag pausat. Nu är jag i farten igen. Kram på dig