Adam och Eva i backen utanför kyrkan i Gryt
Jag skriver vår dopturné eftersom MM är alltid med när han inte jobbar och håller reda på vilken vers jag är på och när jag ska spela och ser till att jag inte glömmer noter kvar i kyrkan. (Jag VET naturligtvis när jag ska spela men ibland, när prästen tar för lång paus, brukar MM lägga en varnande hand på min axel så att jag inte börjar spela för tidigt – det har hänt…)
Violer fanns det däremot gott om
Sedan raskt hem 40 km. för en paus på 50 minuter, under vilken MM fixade en sallad av färdigkokt potatis med ungefär samma ingredienser som i mitt bloggrecept.
Iväg igen 65 km. till Gryt där sista dopet ägde rum kl. 16.00. Här upptogs ännu en liten kille, som hette Emil, i den kristna församlingen.
När denna dopgudstjänst var slut hade jag spelat Trygga räkan, Den blomstertid nu kommer, Äppelbo och Barn är ett folk i alla tre kyrkorna. Annika undrade om jag inte blev trött i öronen av Tryggare… (det blev 15 verser allt som allt) men eftersom det är olika orglar i alla kyrkorna låter psalmen lite annorlunda varje gång. Men jag börjar faktiskt kunna texten utantill…
Alla tre dopbarnen var pigga och mätta och helt tysta under hela dopakten. Och alla tittade sig nyfiket omkring och undrade förmodligen var någonstans de hade hamnat.
På söndagen var det stor uppställning med kyrkokör och mycket folk i Ringarums kyrka. Det var nämligen dags för den årliga konfirmandhögmässan. Så här på landet är traditionen stark och sju flickor och två pojkar hade deltagit i konfirmandundervisningen under hösten och våren.
Det var många som deltog i nattvarden – det går lättare när man slipper gå fram och knäböja vid altarrrundeln.
Många deltog i nattvarden
Allting klaffade perfekt – utom att jag inte hade fått information om att jag skulle spela något under processionen med konfirmanderna in i kyrkan. Jag hade alltså inte tagit med några noter utom alla körnoter som vi skulle använda.
Som väl är, är jag gehörsspelare så det blev att ur minnet plocka fram en ganska sällan spelad bröllopsmarsch – Brudmusik av Dan Olof Stenlund. Den låter mycket pampig och alla var nöjda och eftersom ingen sa något om bröllop efteråt, så var det väl ingen som hade hört den förut, antar jag…
Det är inte alltid det är så enkelt att spela som (i regel) på dopgudstjänsterna. Fredagen före hade jag haft två begravningar. På den sista av dessa skulle jag spela Panis Angelicus som ingångsmusik och Anthem som utgångsmusik - vilket gjorde att jag fick sitta många timmar vid övningsorgeln hemma och även öva en timme i kyrkan. Hittade förresten en underbar inspelning av Panis Angelicus på youtube som man kan lyssna till här. I slutet är det som vackrast! Ha näsduken i beredskap...
12 kommentarer:
Åh, så vackert framförande av Panis Angelicus. Tala om änglakör...
Grekland nu:
Jag tyckte att det var helt underbart.
Tänkte naturligtvis på Lillmirren...
Hihi, tur att du kan improvisera! Jag hade aldrig klarat det där med sorgesång ena dagen och framtidstro nästa. Om jag hade kunnat spela något instrument, alltså.
Vad hungrig jag blev när jag läste dina recept. Men nu ska jag snart iväg, så jag hinner nog inte mer än någon snabb tugga.
Kram!
Oj, vad jag känner igen mig... Det är svårt med kommunikationen ibland när man sitter på en läktare. Och ibland blir man förvirrad. Men det händer alla! Jag har varit med om att duktiga och erfarna organister spelat en vers för mycket eller till och med spelat fel psalm - och jag är inte fläckfri där heller. Man har så mycket att hålla reda på som kantor, särskilt vid högmässor.
Är själv nervös inför lördagen då jag skall spela på två vigslar. Det var ett år sedan jag var ute senast, så jag känner mig ringrostig. Håll tummarna för mig!
SOm jag hade velat vara med dig, som jag skrev!!
Sjungit med i alla klassiska psalmer!
HAHA, förstår att DU kan texten till Trygga Räkan NU!!! DEn fick jag lära mig helt utantill när jag var tre år och min syster skulle döpas. Jag minns hur jag sjöng den med mina fldrar, och sen tog jag i så det klang i hela kyrkan när Sara, min syster, döptes.
Panis Angelicus har jag sjungit mkt, men framförallt tror jag att vi sjöng den till jul.
DEN är så vacker! SKA lyssna på youtube om en stund.
Vet du, som bröllopsmarch gillar jag nog Bröllopet på Ulfåsa allra mest! men då måste kantorn TA i och spela av hjärtans fröjd, inge n släpig version :-)
SOm sagt, Musikanta! jag hade gärna varit med dig på din dopturne och bröllopsturne och kanske, kanske skulle jag vilja följa med dig till ngn begravning också...
KRAMAR!!!
Marianne:
Ja, i det här jobbet har jag haft en fantastisk nytta av att jag kan spela - åtminstone enkla saker - utan noter. Och transponera lite hur som helst. Många sångare kan ju inte sjunga i den tonarten som det står i noterna...
Begravning, vigsel eller dop - det är en del av jobbet. Därför spelar det inte så stor roll om man spelar sorgliga saker eller glada. Huvudsaken att man spelar bra så att folk är nöjda och att allting flyter!
Varm kram/M
Minerva:
Så roligt att träffa på någon som vet vad det handlar om! Man måste ju vara väldigt koncentrerad under förrättningen eller mässan så att allting flyter...
Jag har spelat fel psalm någon enstaka gång i början av min kantorskarriär - och det är en högst obehaglig känsla. En samfälld tyst protest från församlingen gör att man snabbt begriper att det är fel någonstans, men man vet inte vad!
Däremot har det hänt ett par gånger att jag spelat fel introduktion till psalmen som ska sjungas eftersom jag aldrig har extra noter till denna.
Blott en dag och Tryggare går båda i D och börjar på samma toner fast omvänt. Dagen innan ett dop hade jag haft en begravning och spelat Blott... så den satt väl kvar i musikminnet.
Så jag började preludiera den psalmen på dopet dagen därpå men kom på detta precis innan jag skulle börja spela och sjunga Tryggare kan...MM tyckte att det lät lite konstigt, sa han efteråt.
Lycka till på lördag! Det var på tiden att du fick möjlighet att spela igen. Blir det för långt uppehåll mellan gångerna ligger man av sig och kanske t.o.m. blir osäker. Du får tala om hur dags det är så att jag kan hålla tummarna :-)!
Annika:
Det är snudd på barnmisshandel att tvinga en treåring att lära sig alla verserna av "Tryggare kan"
utantill! Men du har tydligen haft nytta av det senare i livet, haha.
Och jag förstår att dina föräldrar måste ha varit omåttligt stolta över sin dotter på lillasysterns dop!
"Bröllopet på Ulfåsa" är en härlig bröllopsmarsch, men den spelar jag sällan numera. In är det nästan alltid Mendelssohn eller Here comes the bride (Wagner) men ut kan det vara vad som helst. Nästa vigsel ska jag spela Änglagård - den är vädligt fin, men jag har inte spelat den förut.
Hade varit roligt om du hade suttit bredvid orgeln på läktaren och sjungit med i psalmerna. För det mesta är det mycket dåligt med psalmsången, man undrar om barnen inte ens får lära sig "Tryggare kan" och "Den blomstertid nu kommer" i skolan längre.
Psalmer har ju varit farliga saker för barnen en längre tid nu, och det är synd för det finns så mycket vackra melodier bland dessa.
Varm kram/M
Tack för din kommentar. Vilken spännande helg som väntar dig och MM! Vilken makalöst duktig dotter ni har. Allt kommer att bli underbart! Kram
Det måste vara härligt att vara med människor i sådana stora ögonblick i livet som ett dop är. Jag är mäkta imponerad av alla som spelar offentligt. Blir nästan ännu nervös vid tanken på uppspelningar inför publik på min ungdoms pianoskola! Och aldrig lärde jag mig spela bra, bara så där lite till husbehov.
Eleonora:
Mirren är inte bara duktig - men envis och uthållig också. Plus att hon brinner för sitt ämne. Det finns kanske inte så många ungdomar nuförtiden som har en så glödande passion för någonting som Mirren har haft och har för Kina.
Det sista året har inte varit lätt för henne - att skriva det sista på avhandlingen samtidigt som hon haft det största ansvaret för Lillmirren, som tar upp mycket plats i hennes tillvaro.
Som väl är har hon haft ett stort stöd och mycket hjälp av Mirrmaken.
Och visst är man glad och stolt över att det har gått så bra.
Varm kram/M
Tant Lila:
Men du kanske inte hade en pappa som, från det du var sju år, såg till att du övade en timme varje dag på dina pianoläxor och minst en kvart med skalor. Det första året kommer jag ihåg att han satt bredvid mig hela tiden.
Nu är jag givetvis glad för det, men det var inte roligt när man var liten och hellre ville vara ute och leka. För att inte tala om när man blev tonåring...
För att kunna spela ett instrument bra måste man naturligtvis ha en viss talang och vara musikalisk - men det är till syvende och sist bara övningen det hänger på...
Och det där med att spela inför publik är förenat med rutin som allt annat. Men visst är jag nervös på t.ex. på en begravning när jag ska spela något som jag inte behärskar till 110% eller ska spela för första gången...
Kram/M
Skicka en kommentar