Fredagstema - Show and Tell - Inspiration

Annika - Life in the Suburb med hjälp av Desirée har åtagit sig nästa månads värdskap för fredagstemat.

Övriga fredagsbloggare:
Västmanländskan, Nilla, Simone, Desiree, Annika, Anne, Petra, Millan, Anki, Cecilia, Leopardia, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Lena, Erica, Marie, Saltistjejen, Lia, Marina, Jennie, Anna, Maisoui, Ingabritt, Emma, Kristallena, Christel, Moster Mjölgumpa, Musikanta, Norrsken och Stjärnfall, Taina, Sparkling, Marskatten, Sara, Lisa, Bollebygdsbo, Birgitta, Annika Life as I see it, Petchie, Curieux, Minerva

Säg till om det kommit med någon ny eller om jag glömt någon!

/strong>
Vad tänkte jag på egentligen när jag hittade på att vi skulle skriva något om INSPIRATION? Det är ju ett ämne som är överväldigande på alla sätt. Från den ursprungliga betydelsen av att ”blåsa liv i” eller ”väcka till liv” till den mer moderna betydelsen av ”kreativitet”, vanligtvis påverkad att någon yttre omständighet enligt Wikipedia.

Jag vet inte hur många meningar som innehöll ordet ”inspirerad” eller ”inspiration” som jag hittade i gårdagens skörd av reklambroschyrer. Dessa, enligt dem själva, inspirerar alla till vackrare trädgård, vackrare hem, vackrare hy eller kropp, trevligare pingsthelg med godare mat etc. etc.

Grundbetydelsen av ordet måste tydligen vara positiv. Man kan förmodligen därför inte säga: ”Jag blev inspirerad att börja banta när jag såg hur tjock jag var på senaste fotot.”

Eller: ”När jag var i Paris senast och upptäckte att jag inte alls kunde göra mig förstådd ens på engelska blev jag inspirerad att gå med i en studiecirkel i engelsk konversation.” Eller kan man?

Man blir för det mesta inspirerad av något trevligt eller vackert, någonting fint man läst eller hört eller sett. Fast jag blev faktiskt inspirerad att börja städa i garderoberna och under kylskåpet efter några program i TV av ”Rent hus”. Det höll i sig nästan en vecka.

Jag hör nämligen till dem som har mycket lätt för att bli inspirerad. Ibland med mindre lyckat resultat. Som när jag gick förbi stickaffären för något halvår sen och fick se den sötaste lilla aranstickade tröja som hängde i fönstret. Skulle passa Lillmirren perfekt.

Efter lång tid och diverse sorger och bedrövelser – jag hade nämligen inte förstått att jag skulle sticka mönstret från höger till vänster i stället för tvärtom – så blev den i alla fall färdig. Nu är den för liten och jag bävar för att sticka färdigt den, som jag började på, men som blev för stor redan från början och där mönstret blev upp och nervänt av ovanstående orsak…(Jag köpte genast nytt garn i annan färg och började om när jag upptäckte att bakstycket som jag lyckades sticka färdigt blev alldeles för stort).

För det mesta brukar inspirationen komma direkt när jag äntligen sätter mig ner i lugn och ro, vid datorn eller vid orgeln eller pianot. När jag googlade på ”inspiration” fick jag upp mängder med intressanta sajter som verkligen gav mig inspiration till det här inlägget. Risken är bara att man blir fast och sitter och läser i stället för att skriva själv…På den här inspirationssajten hittade jag t.ex. den lilla dikten som jag tycker är fin.

I'll Paint You A Rainbow
Grace E. Easley

I'll paint you a rainbow to hang on the wall,

to brighten your heart when the gray shadows fall.

On a canvas of joy outlasting the years,

with a soft brush of sweetness to dry all your tears.

I'll paint you a rainbow with colors of smiles

That glow with sincerity over the miles.

On a palette of words I will tenderly blend

Tones into treasures of sunlight and wind.

I'll paint you a rainbow that reaches so wide,

Your sights and your sorrows will vanish inside,

And deep in the center of each different hue,

A memory fashioned especially for you.

So lift up your eyes, for suspended above,

A rainbow designed by the fingers of love...

Bilden är från Norskolan som bedriver Bifrostpedagogik