söndag 5 juli 2009

Lillmirren fyller två år

I tisdags steg jag åter på Swebus - detta utmärkta fortskaffningssmedel - för att åka och hälsa på Mirren i Stockholm. Hon går på ”fallande fötter” som min salig svärmor brukade uttrycka det när det beräknades vara ungefär tre veckor kvar till förlossningen. Inte vet jag riktigt vad uttrycket egentligen betyder, men förmodligen har det att göra med att barnet i magen har sjunkit ner... Kanske någon annan som vet.

Mirren och Lillmirren hämtade mig vid Cityterminalen som vanligt. Han var glad att se sin mormor igen, men var lite blyg i början. Han älskar fordon av alla slag och var salig över alla bussar som han såg vid terminalen. Gillar också att åka ”då” d.v.s. tunnelbana. När vi hade kryssat oss genom massan av turister och andra resenärer som sprang om varandra i kulverten och kommit fram till Centralstationen, skulle vi åka hiss ner till tunnelbanan.

Då hävde Lillmirren plötsligt upp ett illtjut och började ilsket protestera. Eftersom Mirren och jag hade pratat med varandra hela tiden upptäckte vi inte förrän då, att vi hade gått förbi hissen ca 20 meter – men Lillmirren var observant. Han hittar tydligen även på Stockholms Central…

På torsdagen fyllde han två år. Det skulle firas med traditionell uppvaktning på morgonen och kalas på eftermiddagen tillsammans med Mirrfamiljen och två av morfars kusiner. Födelsedagskalas med de jämnåriga dagiskompisarna plus föräldrar hade redan avverkats föregående lördag.

På torsdagsmorgonen väcktes Lillmirren med levande ljus, sång och yoghurt på blomsterprydd rostfri silverbricka, mormors present togs nådigt emot – en ”didi” (lastbil) som gick att tippa. Yoghurten, med blommorna kvar kring fatet, fick han dock äta vid matbordet.

Mormors present uppskattades



Födelsedagsyoghurt

Hela förmiddagen gick åt att laga mat. Lillmirren var med hela tiden på en stol bredvid. Mirren hällde upp olika ingredienser i deciliter- och litermått åt honom. Hon skulle först göra purjolökspaj och smöret skar hon i små fyrkanter. Lillmirren la i smöret och hällde mjölet i matberedaren. När allt var klart och locket påsatt fick han trycka på knappen. Han ropade lyckligt ”brumma, brumma” när maskinen satt igång. Även tårtsmeten vispades av Lillmirren under högljudda ”brumma” med någon liten benägen hjälp av mormor.

Mirren får god hjälp i köket


När detta var klart, var klockan ungefär 10 på förmiddagen. Då upptäckte Mirren att hon inte hade några bullformar. Hon hade nämligen bestämt sig för att baka bullar till kaffet efter lunchen, som skulle vara klar klockan halv två…

Jag försökte avråda henne och tala om att vi inte hann, men Lillmirren behövde en promenad hävdade hon bestämt. Så vi gav oss iväg till affären. På vägen fanns en grävmaskin att titta på och en stor lastbil som tog emot grävskopetippet – så Lillmirren och jag blev stannandes där i tio minuter medan Mirren, så skyndsamt som det var möjligt i hennes tillstånd, själv gick sista biten för att handla.

Klockan ett var bullbaket färdigt till min stora förvåning och jag hann precis ställa in dammsugaren i städskåpet när kusin Inger från Australien tillsammans med morfar steg in genom ytterdörren.


Födelsedagsdjuren med tvåan i spetsen i förgrunden


I väntan på lunchen

Den andra kusinen, som är polisinspektör till professionen, hade med sig en present som visade sig vara – just det – en polisbil, som kunde både blinka och tjuta. Lillmirren tog förstås omedelbart bilen till sitt hjärta. Lunchen var superb och tårtan smaskig med massor av jordgubbar till, så det blev inga points räknade den dagen heller…


Happy Birthdaybokstäverna brinner fort ner/upp

Är det någon som undrar vart genusperspektivet har tagit vägen i Mirrfamiljen apropå grävmaskiner och lastbilar, kan jag bara berätta att Lillmirren tidigare har fått en babydocka i present – Emil - med snopp och allt. Tyvärr är Lillmirren mycket lite intresserad av Emil men kan någon gång nådigt sätta honom i en liten vagn och köra runt honom i huset…

På onsdagen före födelsedagen hann vi med ett varv på den stora lekplatsen i Västertorp. Här kommer några bilder från denna heta sommardag i förra veckan.

Mormor skjuter på gungan


Bestämda steg i riktning mot lekbilen


Mirren får vara passagerare

Lekplatsens egen lastbil är i största laget

21 kommentarer:

Marianne sa...

Grattis till Lill-Mirren!

Haha, det där med genusperspektivet, ja det är inte lätt. Klas hade för många år sedan en sambo med dotter, och han brukade så klart leka ganska mycket med henne, hon var väl cirka 2 tror jag. Han var mycket medveten om det där med genusperspektiv och tyckte alltid att de skulle leka med BILAR. För flickan var det viktigaste att leka, så hon gick nästan alltid med på det, men så fort Klas skulle göra någonting annat återgick hon till sina dockor ...

På tårtan ser jag bokstäver och siffror, men jag försökte upptäcka tvåan du skriver om i samband med födelsedagsdjuren. Jag kan för mitt liv inte se någon tvåa eller annan siffra! Är det mina ögon eller är siffrorna bortvända?

Kram!

Bloggblad sa...

Fort går det... och Lillmirren är så otroligt lik sin far, det är kul att se. Jag gillar ju att alltid hitta likheter - nåt som jag irriterade mig oerhört på när min mamma gjorde det...

Skönt med en mulen dag som oväxling, inte så krävande...

Bloggblad sa...

Jag har aldrig hört "fallande fötter" trots att jag hade många gamla släktingar.
Däremot fanns ett uttryck i min släkt när nåt var riktigt eländigt: Jag är i alla fall inte med barn...

Mirren sa...

Musikanta: Vilket fint inlägg och ljuvliga bilder. Du glömde ;-) dock skriva att lillmirren var ilsken från det att gästerna kom - till att de gick och mest skrek hela tiden. Men, men "it's my party and I cry if I want to, cry if I want to" *nynnar*. I vilket fall som helst så längtar han efter sin mormor och ser fram emot att du ska komma tillbaka...

Marianne: Vi hade två små racerbilar med ljus i - som fick symbolisera "två ljus", men i själva verket var det ju *räknar efter* 19 ljus på tårtan allt som allt. Casimir gillar ju att blåsa ut ljus så ju fler desto bättre :-). Vad gäller genusperspektivet är det svårt att ändra världen själv. Jag vet inte, inte trodde jag att jag skulle stå timma ut och timma in och titta på grävskopor, ångvältar, tåg, lastbilar (cementblandare, dumprar, långtradare) och båtar, men man anpassar sig.

Bloggblad: Visst är han lik sin far, speciellt till humöret brukar jag säga, nämligen precis lika otålig och rastlös :-) brukar jag säga.

Eleonora sa...

Även jag gillar Swebus, som för mig till min lilla Guldlock. Fort och bekvämt och inte dyrt!

Vilken härlig 2-årsfest du har varit med om. Jättefina bilder och Mirren och du är bara sååå söööta! Tänk att alla dessa olika bilar ska träda in i så tidig ålder hos småkillar. För att stanna hela livet!

Så roligt ni ser ut att ha haft i lekparken - både stora och små.

Spännande blir det när nästa baby kommer. Då är du kanske där igen och hjälper till några dagar?

Fortsatt skön sommar. Kramis

Musikanta sa...

Marianne:
Ingen av mina egna barn har haft ett så uppslukande intresse för allting som rör sig och brummar som Lillmirren. Och ingen av dem har varit särskilt intresserad av att trycka igång saker och ting som t.ex. disk- eller tvättmaskiner.

Redan när Lillmirren var ett halvår var han fascinerad av våra värmepumpar där en fläkt rör sig upp och ner. Det var det första han pekade på när han kom in genom dörren hos oss...

Vad beträffar tvåan ser jag heller ingen. Men jag är säker på att elefanten hade en ovanpå ryggen vid något tillfälle i stället för ljus. Det var tydligen önsketänkande...

Ska resa till Mirren i morgon och hoppas då att få lite tid över på kvällskvisten när Mirrfamiljen stupat i säng att läsa igen i din blogg(och alla andras). Jag har varit dålig med det på sistone.
Har inte varit ensam på länge...

Många kramar!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Om du tittar noga har han sin mors ögon och mun. Visst, just nu är han väldigt lik sin far men det växlar...

När han var riktigt liten tyckte jag bara att min egen pappa, fast mindre, hade återuppstått...

Nä, man kan vara glad för det i alla fall, att man inte är med barn. Och att man inte måste passa vilda bebisar hela dagarna...

Eller att man inte har papegoja, hästar, hund, katt, marsvin,kanin, akvarium eller sköldpadda. Har haft allt utom häst och papegoja.

Musikanta sa...

Mirren:
Jag har fler bilder. Ska be pappa bränna. Ser också fram emot att träffa er i morgon.
Kramar till alla!

Musikanta sa...

Eleonora:
Det där med bilar kommenterade jag llite hos Marianne ifall du har lust att läsa...

Nu är det så att hans far är oerhört intresserad av motorer, bilar och båtar - dock inte av grävmaskiner och traktorer.

Men han har verkligen inte försökt påverka sin son utan Lillmirren har själv mycket tidigt visat detta oerhörda intresse för fordon av alla slag.

Så man undrar ju om det inte sitter i generna i alla fall, haha. Han sover t.ex. hellre med sin älskade brandbil än ett gosedjur. I och för sig sover han hos sin mamma och pappa så han behöver ju inte något...

Lekparken är ett måste, där får den unge mannen springa, klättra och gunga så mycket han vill. Och som han klättrar och springer! Hade man bara en tiondel av den energin skulle man inte behöva räkna points alls...
Många varma kramar!!

Mirren sa...

Om ni tittar riktigt noggrant så ser ni att tvåan sitter på zebran. Den skulle _egentligen_ ha suttit på krokodilen (där satt _jag_ den) men sedan lekte Casimir med tåget och alla ljus och smådelar lossnade. Mirrpappan brydde sig inte ett skvatt om vilket djur tvåan satt på och satte alltså fast den på zebran (fastän Casimir tycker mest om krokodilen).

Vad gäller generna så är jag skeptisk. Inte för att jag är så värst bevandrad i genetik men visst hävdar väl de flesta genetiker att det tar längre tid än 100 år (vilket de allra äldsta bilarna väl är på ett ungefär) för generna att skapas och/eller ändras?

Vad gäller tvättmaskin och torktumlare är det helt hopplöst. Måste snart sätta en hake på dörren eftersom Casimir lägger in tvätt i tvättmaskinen och därefter sätter på den. Detsamma gäller torktumlaren. Tyvärr är han lik sin far på det sättet att han varken skiljer på olika material eller färger när han tvättar...

Marianne sa...

TACK både Bloggblad och Mirren för goda skratt så här på morgonkvisten! "Jag är inte med barn i alla fall ..." och det där med tvättmaskinen och torktumlaren. Ja det kanske inte är någonting att skratta åt egentligen, förstås, men alltså det kanske är där genuspedagogiken fick fäste? Om än med inslag från det manliga släktet? Senare får du lära honom att strykjärn och dammsugare är MASKINER och att det är JÄTTEKUL att använda dem : D

Aha, nu ser jag tvåan i djurtåget! Bilarna på tårtan såg jag redan från början.

tant lila sa...

Vilken gosig gosse! Och vad fint det måste vara att vara med på födelsedagen!
En fråga också
Kommenterade du igår min blogg på inlägget om Hela dagen vid datorn? Med sign.anonym?

Bloggblad sa...

Marianne: Det var så lite så... jag hade en elak gammal mormor, och en ännu elakare och dessutom bitter gammal moster, av dem lärde jag mig en hel del.

Ingrid: Skulle bara kolla om det "blitt nått".

Musikanta sa...

Marianne:
Har inte haft en sekund ledig de sista dagarna - därav kommentartorkan. (Ska berätta varför så småningom!) Men vad beträffar maskiner är Lillmirren helt på det klara med att en dammsugare och ett strykjärn är maskiner. Det är nämligen Mirrpappan som helt och hållet sköter städningen och skjortstrykningen hemma hos Mirren.

Lillmirren har också en liten dammsugare som brummar och som han troget använder varje dag. Vad som saknas är att lära honom att inte lägga in smutstvätt i torktumlaren...

Jag ska strax titta efter tvåan - såg den inte själv.
Många kramar!

Musikanta sa...

Tant Lila:
Ja, den lille är verkligen gosig! Men ack så intensiv (livlig, vild). Han har också en vilja av stål och man får förhandla om det mesta varje dag.

Det var INTE jag som kommenterade hos dig. Skriver aldrig under Anonym. Har inte hunnit läsa några bloggar sedan i tisdags, vilket jag kommer att förklara så småningom...
Kram!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Jag mailar...

Bloggblad sa...

GRATTIS! Kul att få vara först och gratulera. Väntar ivrigt på bild... vi hörs sen när det lugnat ner sig.

Anonym sa...

Lillmirren växer minsann! Det döljer sig månne en blivande tekniker i det lilla barnbarnet!

Hoppas Mirrens väntan snart är över, det måste ha varit jobbigt när det var så varmt...

Sommarhälsningar från Västergötland!
Kramar

Musikanta sa...

Bloggblad:
Ska skriva ett inlägg så fort jag får en stund över. Har kusin I från Australien här nu och har inte tid att sitta vid datorn mer än absolut nödvändigt d.v.s. svara på trevliga kommentarer...

Marskatten:
O, så roligt att höra ifrån dig igen!

Det senaste på Lillmirrfronten är att han har lagt in tvätt i torktumlaren och satt på denna när Mirren tittade bort en sekund. Tvätt som ännu inte hade hunnit att bli tvättad...
Många varma kramar/M

Marianne sa...

AHA! Om jag har förstått det hela rätt så är jag den andra att gratulera! VAD ROLIGT! Spännande, ser fram emot att få höra allt och gärna ett foto eller två. Hälsa Mirren som har gjort jobbet!

KRAMAR!

Musikanta sa...

Marianne:
Det stämmer precis! Tack för grattishälsning! Jag har precis skrivit färdigt inlägget om den stora händelsen...Jag ska hälsa Mirren från dig!
Många varma kramar från en lycklig Musikanta