fredag 28 augusti 2009

Utflykt till Peking dag 5 - söndag 9 augusti

Idag har vi ingenting på vår agenda mer än att hämta kläderna hos skräddaren på Yashow och köpa några cashmeretröjor. Och eventuellt en fritidsjacka till MM – något han hittills vägrat att köpa hemma.

Tur är det, att vi inte har planerat något särskilt, eftersom jag vaknar och mår dåligt. Gårdagens strapatser sätter sina spår. Frukosten smakar heller inte denna morgon, så vi går ganska omgående upp till hotellrummet igen och jag lägger mig och sover och tar ett par magsjuketabletter.

Vi kommer inte iväg till Yashow förrän vid tretiden. När vi kommer upp från tunnelbanan överraskas vi av ett tropiskt regnväder. Ett sånt där, där man blir genomblöt på några minuter trots paraplyer. (Fotona går att klicka större)


Vi ställer oss under ett tak tillsammans med ett tjugotal kineser och väntar på att det värsta regnet ska upphöra. Under tiden roar vi med oss att titta på alla som klafsar eller skuttar omkring på gatan med genomblöta skor och på alla bilar som plöjer genom vattnet på gatan och stänker upp kaskader av vatten på de cyklister och fotgängare som trotsar regnet.




Hos Li Li på Yashow hittar jag cashmeretröjor och prutar ner dem till samma pris som Mirren förhandlade fram för fyra år sedan. Tyvärr provade jag bara en enda tröja av storlek ”Large” och den satt alldeles utmärkt. De tre andra tröjorna jag köpte, som det också stod ”Large” på, upptäckte jag var av herrstorlek när jag kom hem till hotellet. Li Li hade försäkrat att alla tröjorna var av damstorlek.

Mirren talar om för mig i telefon att damtröjor alltid saknar muddar, vilket dessa inte gjorde, men det var så dags då! Ingen idé att gå tillbaka och klaga, eftersom Mirren tror att misstaget berodde på att det inte fanns några i damstorlek kvar i de färgerna jag ville ha. Familjens herrar får väl överta dem.

- Kineser vill så gärna vara till lags, säger Mirren. Dessutom vill de väl sälja, antar jag.

Alla kläder hos skräddaren är dock till belåtenhet. Fullastade med klädpåsar försöker vi få tag i en taxi för att köra oss hem. När den tredje nekar att köra så långt ger vi upp och börjar gå den långa vägen till tunnelbanan. Vi går förbi Arbetarstadion - Workers' Stadium - där fotbollssupportrar klädda i gröna tröjor har samlats.


En farmor eller mormor med en liten pojke på armen får mig att längta efter barnbarnen. Hon blir glad när MM vill ta ett kort.


Som bekant är de flesta kinesiska toaletter fortfarande sådana med ett hål i golvet, där man får sitta på huk när man behöver gå dit. För en äldre västerländsk dam som jag, är det inte så svårt att komma ner i den ställningen, men nästan hopplöst att ta sig upp ifrån den – i synnerhet om det inte finns någonting man kan grabba tag i med händerna, när man ska häva sig upp igen.

De här söta tjejerna som satt och småpratade på trottoaren i väntan på bussen och som MM inte kunde låta bli att fotografera, har dock säkert inga svårigheter med detta…


Jag tipsar således alla (även herrarna behöver ju sitta i den ställningen ibland) att träna nigsittande och upp igen ifall de tänker åka till Kina.

När vi har lastat av alla påsar på hotellet och duschat går vi och köper kvällsmat på Merry Markt. På gatan utanför en restaurang grillar en flicka på trottoaren. En bit därifrån rengör några pojkar gatan med en maskin som ser ut som min barndoms bonvaxmaskiner.




Utanför Merry Mart har det samlats en hel del folk framför en man som demonstrerar något. Jag ser inte vad det är. Men jag ber MM att också ta ett foto av havet med cyklar utanför varuhuset. I bakgrunden ser man Qienmen Hotel där vi bott alla gånger förut vi varit i Kina.




Idag har jag gjort ett överslag av hur många trappor jag har gått upp - och nerför och kommit fram till ca 450 stycken. Multiplicerat med sex blir det 2700. Inte dåligt på en vecka, men inte har jag blivit jag smalare för det.


Sådana här fordon som på fotot nedan, såg vi nästan inga av för fyra år sedan.

13 kommentarer:

Bloggblad sa...

Fortfarande lika roligt att få se vad ni hade för er. Vilket regn!!!

Och du ser så himla tuff ut där du pratar med det lilla barnet.

Om du har problem att prångla ut dina cashmeretröjor, så kanske jag kan köpa nån av dig om det är rätt färg. Jag har ju herrstorlek runt bysten i alla fall... :)

Musikanta sa...

Bloggblad:
Tröjorna har redan gått åt. MM tog en och Mirren tyckte att de återstående var bra för att de inte satt åt, haha!

Det hade inte varit så kul om det hade regnat lika mycket när vi var på Olympiastadion!

Bloggblad sa...

Nåja, du åker väl fler gånger!
Pärlhalsbanden har jag använt många gånger redan, jag är så himla glad för dem!

Västmanländskan sa...

Oj, vilken härlig resa du är ute på!

Eleonora sa...

Tack du sötaste Ingrid för att jag har fått följa med dig och MM på "mitt livs resa" och för alla fina fotografier som du levererar!!

Så otroligt mycket fint ni fått se och uppleva och jag måste säga att ni är modiga till tusen som tar er fram via tunnelbanor hit och dit. När vintermörkret kommer har ni mycket att komma ihåg och minnas tillsammans. Vilken lycka.

Kram kram

Musikanta sa...

Bloggblad:
Roligt att du gillar dem - de är bra till vardags.

Västmanländskan:
Kul att höra ifrån dig igen! Ja, numera är det i fantasin jag reser med stöd av mina minnesanteckningar...

Musikanta sa...

Eleonora:
När vintermörkret kommer vill jag bara åka tillbaka till Kina. Det är skönare när det inte är så varmt och väldigt trevligt då också. Men MM har sagt att jag får lugna mig till våren...

Tunnelbanan var en upplevelse - den var inte alls så utbyggd när vi var där för fyra år sedan. Det är fantastiskt tydligt skyltat allting och även på engelska, så det är ingen svårighet att åka runt med den.

Roligt att det har fixat sig med din dator. Jag har saknat dina kommentarer!
Många varma kramar/M

Annika sa...

Det är verkligen KUL att läsa om detta!
Så spännande och annorlunda!
Vilken resa!
OCH vilket regnande!
Trist med tröjorna i fel stl, men vad göra?
Kram!

Musikanta sa...

Annika:
Ja, man får se lite mer av det verkliga livet än när man bara reser med en sällskapsresa. Den här resan heter "Peking på egen hand" och det innebär att man får klara sig helt själv under en vecka. Men det finns utflyktspaket som resebyrån anordnar om man skulle vilja.

Det var kul att det fungerade så bra med tunnelbanan. Det tar ju en evig tid med taxi annars om man ska åka så långa sträckor som vi gjorde.

Tröjorna kom till nytta ändå, och jag fick några stycken i den rätta storleken i alla fall.
Varm kram/M

Marianne sa...

Tur att magsjukan gick över så fort. Men vad är det för lustiga fordon på sista bilden? Är det cyklar med tak? Eller är de motordrivna? Moppar med tak?

Kram!

Musikanta sa...

Marianne:
Upptäckte inte förrän idag, 23 september, att jag inte besvarat din kommentar. Det är motordrivna moppar med tak.
Kram/M

Ditte sa...

Mina Pekinghemtrakter mitt emot Woeker´s Stadium. Där bodde vi i nästan fyra år.
Men i början av augusti 2009 var vi inte här. Kom senare. Men 2008 var vi på plats till OS med flera biljetter till fri idrott i händerna.
Alla bilderna var "hemma" för mig.

Musikanta sa...

Ditte:
Förstår att du känner Peking väl när du bodde där så länge. Vi bodde ju bara där lite längre tid under den första sommaren, sen var det bara en eller två veckor i taget som gällde. Mirren jobbade på Vol--v-o huvudkontor under ett år och skrev samtidigt på sin doktorsavhandling i ekonomi om Joint Ventures. Det var därför vi var där och hälsade på så många gånger. Om jag ska åka dit någon mer gång i mitt liv ska jag åka dit i oktober eller mars. På sommaren är det för varmt...
Vi var ju där året efter OS så vi fick i alla fall se den fina stadionbyggnaden. Förstår att det är ett minne för livet att ha fått biljetter dit och få se olika tävlingar i friidrott.
Jätteroligt att du kände dig hemma när du såg mina bilder!
Kram från Ingrid