Igår hade jag denna utsikt från allrumsfönstret. Tur att MM redan hade gett sig iväg med bussen och jag inte hade någon aktivitet utanför hemmet. Och synd att inte Lillmirren var och hälsade på. Han hade haft full sysselsättning under några timmar. (Bilderna går att klicka större.)
Även om det inte kom fram några bilar på gatan under några timmar var det i alla fall skönt att få snöberget något förminskat. På senaste tid hade det t.o.m. varit svårt för två vanliga personbilar att mötas på vår lilla gata.
Vi hade också läst på nätet att tak hade rasat in här och där så sent omsider bestämde sig MM för att gå upp på taket och skotta ner en del av snötäcket. Den vintern vi köpte huset var det snöfritt så att taket var platt bekymrade oss inte då…
Det var igår det. Då gick det fortfarande att backa ut bilen på gatan från parkeringen när traktorn väl hade gett sig iväg. Men idag var det en mindre snöstorm som rasade utanför huset när jag försiktigt öppnade dörren till groventrén i morse. Det gick inte utan jag fick skotta så att jag fick upp den…
MM hade tursamt nog tagit in snöskoveln i groventrén. Han var väl rädd för att den skulle rymma annars. I förrgår hade vi nämligen varit på sex olika varuhus i Söderköping och Norrköping för att köpa en ny snöskovel eftersom den gamla blivit illa medfaren. SLUT överallt! Gyllene tider för snöskovelfabrikanter…
Detta är den syn som mötte mig när jag steg upp i morse. Jag kunde inte få upp altandörren utan fick öppna sovrumsfönstret för att ta en bild.
Och så här ser det ut utanför stora entrén till huset. Den är numera helt borta. Och bussarna är inställda till Valdemarsvik och förmodligen även Mogata och ingen post har det kommit. Så det blir väl att försöka skotta ut bilen och åka och hämta MM i Söderköping till kvällen. Än så länge har vi elströmmen kvar, så det finns ju alltid något att glädja sig åt...
11 kommentarer:
Jag kunde inte heller låta bli att blogga om snöeländet. Så här mycket har det väl inte kommit sen Mirren föddes?
Jag skottade mig nerför trappen i morse - pulsade till skolan - och skottade mig uppför trappen igen...
Rastvakten ville stänga skolan - mängder av istappar och snösjok på väg ner från det numera lätt sluttande taket.
Har just läst ditt inlägg - var glad att du bor i Söderköping och inte i glesbygden som vi...
Jag tror dock inte att det varade så lång tid då som det gör nu. Visst var det snökaos då, men det gick ju över efter en vecka. Det här slutar ju aldrig!
Härlig blogg du har!
Många FINA o HÄRLIGA bilder!!
Kram/Margit
Margit:
Hej och välkommen till min blogg. Kan tänka mig att du hittade hit genom Bloggblad. Jag vet ju lite grand om dig redan genom henne:-).
Tack för vänliga och snälla ord om min blogg!
Kram/M
Oj oj oj vad mycket snö! Borde visa de här bilderna för grekerna som klagar när det kommer ett tunt täcke. Och stänger skolorna gör de för minsta lilla. Hoppas ni står ut lite till!
Bloggblad:
Hoppas du förstår att kommentaren ovanför Margits var till dig. Glömmer ofta att skriva namn överst!
Grekland nu:
Det är inte mycket annat att göra än att stå ut. Fast gnäller lite gör man ju. Det var tungt att skotta ut bilen igår eftersom det var blötsnö.
Men idag tog MM bilen själv så jag åtminstone slipper hämta honom som vanligt i Söderköping. Annars brukar han åka buss till jobbet i Norrköping.
Många kramar/M
Filmen: Barnen från Frostmofjället såg jag på Frälsningsarmén i Tranås i min barndom.Jag kan nästan fortfarande bli lite gråtmild när jag tänker på den.
Tack för din award,som du kanske ser har jag redan skrivit 7 saker om mig själv så det får väl räcka.
Evatina-beth:
Läs gärna mina kommentarer till Bloggblad och Miss Gillette om awarden... (Inlägget ovan)
Jag ska genast gå in och läsa vad du har skrivit!
Kram/M
Himmel vad med snö ni har! Haha, det där med snöskovlar, det är nog ett nordeuropeiskt fenomen. I Turkiet snöar det varje år, även i Istanbul. Och det kommer ofta rejält med snö så att man måste skotta. Men finns det skovlar? Icke! Man använder stora plåtburkar som man halverar och spikar fast på en pinne etc. Vi däremot var ju välutrustade, så första vintern gav vi vår snöskovel till vaktmästaren i huset, mr Nurettin. Den var han sedan MYCKET stolt över, han var ju den enda som hade en sådan!
Kram!
Marianne:
Jag kan berätta för dig att det är dubbelt så mycket snö här idag den 15 februari som när jag skrev inlägget.
Någon ny snöskovel har vi fortfarande inte fått tag i. Jag ringde affären i morse och det var slut hos leverantören upplyste man mig. Vi är snart helt inbäddade i snö eftersom MM försöker få ner snömassorna från vårt platta tak så gott han förmår...
Kanske det vore idé att bli entrprenör i snöskovelbranschen i Turkiet! Det finns tydligen en marknad...
Varm kram/M
Skicka en kommentar