Fredagstema - Show and Tell - Tid

Saltistjejen står för mars månads fredagsteman.

När jag var nio år fyllde min pappa 38. Några pengar att köpa presenter hade jag ju inte, så jag ritade ett fint födelsedagskort åt honom och präntade ner en psalmvers på kortet, som jag förärade honom. Jag blev mycket besviken när han inte verkade bli särskilt glad utan genast lade kortet upp kortet på skänken i matsalen, sedan han ögnat igenom vad som stod där.

Denna psalm nummer 463 från 1937 års psalmbok var den som jag hade skrivit ner så omsorgsfullt. Den finns tyvärr inte längre med i den ”nya” psalmboken som kom 1986.

Snabbt som blixten de försvinna. Våra korta levnadsdar.
Som en pil att målet hinna, tiden hastar bort så snar.
Döden möter oss att fälla och för Herrens domstol ställa.
Sällhet eller ofärd då, blir den lott vi skola få.

Rubriken på sidorna med fler psalmer av samma karaktär var Tidens skiften, vilket jag naturligtvis tyckte passade väldigt bra i sammanhanget.

Det är märkligt, när man blir äldre, med minnet av den tid som flytt. Jag har ett ganska bra minne av barn- och ungdomsåren fram till mitt första äktenskap, en tid som jag har mest ljusa minnen från . Sen kommer en minneslucka på ungefär tio tolv år när jag bara kommer ihåg en och annan händelse, mest av traumatisk natur. Jag minns naturligtvis även ljusa stunder, som t.ex. att mina två äldsta barn föddes under denna dramatiska period i mitt liv.

Från mina år som ensamstående mamma har jag ganska bra minnesbilder, men efter det att jag träffat MM och vi gift oss har jag bara riktigt klara minnen av det första året. Sen flyter tiden ihop. Jag kommer inte ens ihåg hur många gånger jag har varit i Kina. Sju, tror jag, men jag är inte helt säker.

Jag skulle därför aldrig klara frågan Vilket år? i tv-programmet På spåret. Är det verkligen trettiotre år sen Mirren föddes? Då måste vi ha varit gifta i trettiofyra vid det här laget! Vart har tiden tagit vägen? Den har ju bara flugit iväg…

Den här bilden har jag lånat från den underbara författarinnan, konstnären, kåsören och föreläsaren Gunilla Dahlgren, som är en av mina stora idoler. Här kan man läsa mer om henne.

Fast ibland går ju tiden väldigt långsamt också. T.ex. när man väntar på bussen i tolv graders kyla och den är trekvart försenad eller har en tyst minut.

Att tiden för min del kommer att ta slut någon gång, är något som jag ägnar en förströdd tanke åt då och då på mina begravningar. När jag väl kommer hem igen, känns det som en oändlig tid ligger framför mig igen, tvärtemot allt förnuft, eftersom jag vet att dagarna och månaderna och åren rinner iväg ”snabbt som blixten”. Men just nu njuter jag oerhört av min stressfria tillvaro och över att jag förhoppningsvis fortfarande har de flesta av mina sinnesförmögenheter kvar. Utom då möjligtvis närminnet…

Här kommer några tänkvärda ord om TIDEN som jag hittat på den fantastiska sajten Pricken över Livet. En guldgruva att ösa ur!

- Att slösa bort tid är en viktig del av livet.

- Du behöver inte bry dig om tiden, bara passa den!

- Efter att ha gjort allt för att fördriva tiden undrade de med bestörtning vart den tog vägen.

- Ett förlorat guldstycke kan återfås, aldrig förlorad tid.