fredag 12 mars 2010

Fredagstema - Show and Tell - Tid

Saltistjejen står för mars månads fredagsteman.

När jag var nio år fyllde min pappa 38. Några pengar att köpa presenter hade jag ju inte, så jag ritade ett fint födelsedagskort åt honom och präntade ner en psalmvers på kortet, som jag förärade honom. Jag blev mycket besviken när han inte verkade bli särskilt glad utan genast lade kortet upp kortet på skänken i matsalen, sedan han ögnat igenom vad som stod där.

Denna psalm nummer 463 från 1937 års psalmbok var den som jag hade skrivit ner så omsorgsfullt. Den finns tyvärr inte längre med i den ”nya” psalmboken som kom 1986.

Snabbt som blixten de försvinna. Våra korta levnadsdar.
Som en pil att målet hinna, tiden hastar bort så snar.
Döden möter oss att fälla och för Herrens domstol ställa.
Sällhet eller ofärd då, blir den lott vi skola få.

Rubriken på sidorna med fler psalmer av samma karaktär var Tidens skiften, vilket jag naturligtvis tyckte passade väldigt bra i sammanhanget.

Det är märkligt, när man blir äldre, med minnet av den tid som flytt. Jag har ett ganska bra minne av barn- och ungdomsåren fram till mitt första äktenskap, en tid som jag har mest ljusa minnen från . Sen kommer en minneslucka på ungefär tio tolv år när jag bara kommer ihåg en och annan händelse, mest av traumatisk natur. Jag minns naturligtvis även ljusa stunder, som t.ex. att mina två äldsta barn föddes under denna dramatiska period i mitt liv.

Från mina år som ensamstående mamma har jag ganska bra minnesbilder, men efter det att jag träffat MM och vi gift oss har jag bara riktigt klara minnen av det första året. Sen flyter tiden ihop. Jag kommer inte ens ihåg hur många gånger jag har varit i Kina. Sju, tror jag, men jag är inte helt säker.

Jag skulle därför aldrig klara frågan Vilket år? i tv-programmet På spåret. Är det verkligen trettiotre år sen Mirren föddes? Då måste vi ha varit gifta i trettiofyra vid det här laget! Vart har tiden tagit vägen? Den har ju bara flugit iväg…

Den här bilden har jag lånat från den underbara författarinnan, konstnären, kåsören och föreläsaren Gunilla Dahlgren, som är en av mina stora idoler. Här kan man läsa mer om henne.


Fast ibland går ju tiden väldigt långsamt också. T.ex. när man väntar på bussen i tolv graders kyla och den är trekvart försenad eller har en tyst minut.

Att tiden för min del kommer att ta slut någon gång, är något som jag ägnar en förströdd tanke åt då och då på mina begravningar. När jag väl kommer hem igen, känns det som en oändlig tid ligger framför mig igen, tvärtemot allt förnuft, eftersom jag vet att dagarna och månaderna och åren rinner iväg ”snabbt som blixten”. Men just nu njuter jag oerhört av min stressfria tillvaro och över att jag förhoppningsvis fortfarande har de flesta av mina sinnesförmögenheter kvar. Utom då möjligtvis närminnet…

Här kommer några tänkvärda ord om TIDEN som jag hittat på den fantastiska sajten Pricken över Livet. En guldgruva att ösa ur!

- Att slösa bort tid är en viktig del av livet.

- Du behöver inte bry dig om tiden, bara passa den!

- Efter att ha gjort allt för att fördriva tiden undrade de med bestörtning vart den tog vägen.

- Ett förlorat guldstycke kan återfås, aldrig förlorad tid.

17 kommentarer:

Annika sa...

Fint inlägg! Visst flyter tiden bara ihop när man gör samma saker i stort sett varje dag. Man borde försöka göra något unikt varje dag! Trevlig helg!

Christel sa...

Jag tänkte på ditt inlägg om morgon och de fina citaten som jag har på kylen idag när jag skrev mitt inlägg om tiden, och så gjorde jag som du, använde lite kloka ord. Blev sedan full i skratt när jag läser ditt inlägg idag och ser att vi har samma källa för citaten. Bra! Lite samma linje också om att slösa bort tid, det är viktigt med tid som inte är uppstyrd! ha en bra helg! Kram

olgakatt sa...

Kan inte låta bli att le åt födelsedagspresneten till en 38-årig far som fick en påminnelse om sin dödlighet! Men han kunde ju ansträngt sig litet att tacka en 9-åring artigt ändå.
Vårt förhållande till tid är verkligen komplext!

Musikanta sa...

Annika:
Det är ju i alla fall bra att man dokumenterar händelserna i ens liv, t.ex. genom att blogga! Finns ingen chans att komma ihåg dem annars om de inte är MYCKET ledsamma eller roliga...
Ha en trevlig helg du också!
Kram/M

Christel:
Jag fattar bara inte hur EN person kan ha samlat så många visdomsord på en enda sajt! Kul att du hittade till samma.
En skön helg önskar jag dig också!

Olgakatt:
Nej, man kan ju förvåna sig över han tydligen tog åt sig - kommer fortfarande mest ihåg hur besviken jag blev över detta. Kunde ju inte alls förstå att han inte blev glad när det var just TIDEN det handlade om, haha!

Någon vidare bra barnpsykolog var han dock inte fastän han var läkare. Inte barnläkare som väl var!

Bloggblad sa...

Hehehe! Kul dikt till en 38-åring! Ungefär samma okunskap som när jag skrev brev till mormor och skrev som pappa gjorde i sina brev: Käre broder!

Jag minns alldeles för mycket - och kan ju datera minnena efter var de hände. En fördel med flyttandet. Ända fram till för ca 10 år sen var jag en fena på att minnas datum och årtal. Huvudet var som en ständigt aktuell kalender, men jag har släppt den sortens vetande nu. Men frågar du mig om riktigt viktiga saker i livet, som den första kyssen etc, så vet jag ju förstås...

Annika sa...

Men vad fint du skriver idag. Igen!
Jag sitter bara och nickar åt dina kloka ord.
Sen suckar jag lite över din pappa..han kunde väl ha visat lite mer uppskattning över kortet, även om versen var lite fel, men ändå...
Nå, förr i världen verkade inte fldrar direkt uppmuntra sina barn.
När min pappa fyllde 47 eller ngt sånt ritade en av mina bröder ett kort till honom med en brinnande båt och folk i panik. Sen stod det; grattis pappa på 47 årsdagen.
Det skrattar vi fortfarande åt i familjen.
Stora kramar!!!

Eleonora sa...

Stödet för min onda tumme är gjort av plast och jag kan därför vara i "diskbaljan". Dock är det för det mesta i vägen så det används endast då jag sitter och läser/ser på TV och dyl. Trevlig helg!

Fritt ur hjärtat sa...

Visst är det märkligt hur somligt bara seglar förbi och faller i glömska, annat minns man glasklart hur länge som helst.
Att man aldrig får igen förlorad tid tror jag vi lätt glömmer. Men det är viktigt, mycket viktigt känns det som.
Tack för en fin tolkning o trevlig helg.

Saltistjejen sa...

Haha jag skrattar faktiskt lite åt din psamlmrecitation på kortet till din pappa! Kanske han inte alls tyckte det kändes så skoj att läsa om att han kom näramre döden! ;-)
Och det där med minnet och att minnas olika perioder i livet är verkligen så olika. Vissa saker kan man minnas knivskarpt andra flyter samman.
Hoppas du nu får en fin helg!
Kramar1

Musikanta sa...

Bloggblad:
Sen jag fick tjänsten som kantor i Mogata har jag skrivit ner saker som hänt i min kontorsalmanacka. Så nu har jag åtminstone sexton stycken samlade som jag kan gå och konsultera när jag glömt när någon föddes, dog eller fyllde jämt.

Den första kyssen behövde man ju inte anteckna förstås, trots att det var exakt 60 år sedan jag fick den. Kommer t.o.m. ihåg att ynglingen i fråga hade ätit kola...

Musikanta sa...

Annika:
Tack för rar kommentar!
Nej, någon humor hade han inte, min kära pappa. Men det hade tydligen din far, som kunde skratta åt en sådan födelsedagsteckning som du beskrev!
Ha en skön helg!
Kramar!!!

Musikanta sa...

Eleonora:
Tur att stödet är av plast och att du inte måste ha det på jämt! Hoppas du snart blir bra i handen.
Ha en skön helg!
Kramar/M

Simone:
Sen är det ju så att mycket som man glömt eller förträngt under sitt liv plötsligt poppar upp, som gubben ur lådan. Det sägs ju att allting som hänt oss finns lagrat i hjärnan och att vi egentligen aldrig glömmer någonting.

"Man ska leva för varandra och ta vara på den tid man har" är just en sån refräng som plötsligt dyker upp i minnet när jag läser din kommentar...
Ha en skön helg!

Musikanta sa...

Saltistjejen:
Nej, det gjorde han definitivt inte eftersom jag blev så förvånad över att han inte blev glad. Jag var van att få beröm för det mesta jag gjorde på den tiden...

Det värsta tycker jag är när Mirren brukar påminna mig om någonting jag sagt eller gjort som inte var särskilt pedagogiskt eller välöverlagt i hennes barndom.

Jag kan bara inte förstå att JAG sagt eller gjort detta eller ännu hellre komma ihåg det. Hade man vetat att det skulle satt så djupa spår i HENNES minne skulle man förmodligen tänkt sig för två gånger innan...
Trevlig helg och kramar!

HeLena sa...

Tur är väl ändå att vi glömmer en del.... Om vi skulle minnas allt så skulle det bli ännu svårare att leva i nuet, slår det mig just nu. Mycket fint skrivet! Nu ska jag kolla in sajten du tipsar om.
Skön söndag!

Musikanta sa...

HeLena:
Välkommen till min blogg och tack för rar kommentar. Jag håller med dig om att det är skönt att kunna glömma saker och ting.

I synnerhet tillfällen då man gjort bort sig. Man kanske inte kan glömma helt, men man bryr sig inte om fadäsen lika mycket som man gjorde när den var aktuell...
Kramar tillbaka/M

Cecilia N sa...

På tal om gratulationskort som kanske inte alltid tas emot på rätt sätt.

Jag tvekar varje år vid den här ...

Anna, Fair and True sa...

Vilken fint inlägg om tid. Jag håller med om att man minns olika perioder i livet olika väl. Antar att man minns de bästa och kanske tyvärr de sämsta (om man inte förträngt dem) stunderna bäst och resten är liksom mer suddigt. Men tiden spelar en ett spratt så de saker man minns känns samtidigt närmare i tiden än de man inte minns lika väl.