tisdag 23 mars 2010

Händelserika dagar i Mälarhöjden

Man hinner med mycket när man är på besök i Stockholm p.g.a. att Mirren är så ambitiös. Eftersom det fortfarande var ganska kallt och snöigt var det mest inomhusaktiviteter som gällde för Mirren, barnbarnen och mig själv. Lillmirren är nämligen ledig från dagis på fredagar och behöver då göra sig av med någon liten del av sin överskottsenergi.

Lillmirren på plastgunghäst på Lekslottet (Alla blder går att klicka större)

Krypa, hoppa och klättra! Vad mer kan man önska sig?

Så efter lunch packade vi in oss i stora bilen och åkte till Lekslottet i Tullinge. Ett paradis för barn och även för mormor. Det gick nämligen bra att sitta i lugn och ro vid ett bord där man åt ena hållet hela tiden hade uppsikt över de hoppande, springande, skuttande och skrikande barnen, åt det andra kunde titta på Minimirren som hade placerats strategiskt i en mjuk plastlåda full med bollar.

Minimirren i plastlådan

Mirren beställde te till oss från caféet och två tårtbitar, som vi smaskade i oss i godan ro. Sen ville också Mirren pröva rutschkanan och klättra upp i ställningarna och krypa runt tillsammans med de övriga barnen.

Mirren och Lillmirren i rutschkanan

Minimirren gör oss sällskap vid bordet med en plastsked

Minimirren satt hela tiden storögt i sin lilla hage och lekte förstrött med en och annan boll och tilldrog sig uppmärksamheten från något större barn, som gärna ville leka med honom.

Lillebror och storebror

Söndagen var vikt för ett besök på Tekniska museet. Där var det nämligen sista dagen för världens största (?) modelljärnväg, vilket t.o.m. hade lockat upp morfar till Stockholm på lördagen. Många entusiaster – övervägande gråhåriga män med skägg och/eller mustasch – hade tillsammans byggt ihop sina egna modelljärnvägar till en enda stor.

Detta förstärker min gamla teori att män aldrig slutar att leka så länge de kan stå på benen. Och vilka var de mest intresserade av besökarna? Små gossar och deras pappor så långt man kunde se.

Far och son betraktar intresserat modelljärnvägen

Modellerna av hus, stationer och städer är under av precision

Men visst var det en sevärd utställning, det tyckte även jag, som är måttligt road av tåg. Vädret var det allra sämsta tänkbara – bjöd på en isande kall vind och en mindre snöstorm, så det var skönt att komma inomhus efter att ha stått i kö utanför museet en stund.

Tåg, tåg, tåg

Ett välbyggt alphus

Efter att ha vandrat omkring och tittat på gamla bilar och flygplan gick vi ner i låtsasgruvan, där jag omedelbart greps av klaustrofobi. Hur fick människor luft på den tiden det inte fanns elektricitet? Och hur stod man ut med att arbeta hela sitt liv utan dagsljus? Upp i ljuset igen och upp i rymden, där Lillmirren fick leka astronaut.

Lillmirren har blivit en astronaut

Spännande att titta på

Utställningen ”Övergivna platser” tyckte jag var intressant eftersom jag skrev ett blogginlägg om Gusums bruk när fredagstemat var ”Övergivet”. På ett bord låg nämligen boken om ”Övergivna platser” av Jan Jörnmark, som hade kommenterat mitt blogginlägg då det begav sig. Han hade själv varit på plats och fotograferat bruket både exteriört och interiört.

Mirren och jag i utställningen "Abandoned places"

Vi hamnade till slut på Teknorama, där Lillmirren fick åka rutschkana och springa runt i en halvtimme tillsammans med hundra andra ungar. Efter någon kvarts jagande efter Lillmirren, som inte ville åka hem, lyckades Mirren få tag på honom till slut.

Glada över att åka hem

Hemma i Mälarhöjden festade vi på pannkakor och sedan hem till Mogata igen, eftersom jag hade min VIS-kör redan klockan tio nästa morgon.

17 kommentarer:

Grekland nu sa...

Låter intensivt men roligt! Och det finns ju så många roliga ställen i Stockholm att besöka med små barn. Till Teknorama gick vi också ganska ofta.

Evatina-beth sa...

Visst är det trevligt att det finns så mycket som är anpassat för barn och där dessutom mormor kan få sig en kopp kaffe. Jag kan tänka mig att du var trött då du kom hem.

Musikanta sa...

Grekland nu:
Ja, barnen i Stockholm har det väl förspänt. Så många roliga och intressanta ställen att gå till. Alla muséer där verkar också ha särskilda avdelningar för att sysselsätt barn i alla åldrar!
Kramar!!!

Eva:
Du kan ju se vad jag har skrivit om det i kommentaren ovan. Men visst blir man sorgmodig när man tänker på hur lite aktiviteter det fanns när Mirren växte upp. Desstum finns det ju babysång i kyrkan och öppen förskola både i kyrkan och kommunalt!

Visst var jag lite trött när jag kom hem, men o, vad det är tomt och tyst nu här hemma...
Jag längtar redan tillbaka!

olgakatt sa...

Kul att höra att det är till Mälarhöjden du åker för att umgås med barn och barnbarn! Där växte min far upp och jag har minnen från besök där allt ifrån tidig barndom tills min farfar gick bort 1977. Farfar utvandrade från Skåne 1908 för att få arbete, gick sedan i Tekniska afton- och söndagsskolan och utbildade sig till snickare. Så småningom kunde han bygga ett eget hus i Mälarhöjden på St Mickelsgatan. För att få ekonomin att gå ihop var det en lägenhet att hyra ut på övervåningen och en affärslokal i souterrängvåningen. Där hade "tant Frick" leksaksaffär när jag var liten!

Annika sa...

Vilken rolig resa till Sthlm ni hade återigen.
Roligt med alla museibesök!
Njaa, jag hade nog heller inte varit så förtjust i den där järnvägen :-)
Men klart grabbsen var det!!
Kramar!!

Musikanta sa...

Olgakatt:
Mälarhöjden är ett underbart bostadsområde med många gamla fina villor och stora trädgårdar. Mirrfamiljen trivs jättebra där. Vi åker ju in på St Michelsgatan varje gång vi ska hem till Mirrfamiljen.

Vore roligt att veta vilket hus det var som din pappa växte upp i om det finns kvar! St Michelsgatan är ju lång, men vi går ofta promenader däromkring. Mirrfamiljens hus är också mycket gammalt. Så kul att du har minnen därifrån!

Musikanta sa...

Annika:
Jag har aldrig varit intresserad av modelljärnvägar men min lillebror hade en jätteanläggning i källaren till huset där jag växte upp.

Han har den fortfarande kvar, fast numera magasinerad eftersom han bor och arbetar i Afrika. Den kommer väl fram när han kommer hem till Sverige nästa år antar jag...
Stor kram/M

Marianne sa...

En sån härlig helg i Stockholm! Haha, jag minns att jag tyckte det var jätteroligt med tåg när jag var liten, men då var det inte tågen i sig, utan just att bygga upp de små modellerna av städer och sånt. Tågen var mer ett tillbehör.

Kramar!

olgakatt sa...

Adressen är St Mickelsgatan 123, hörnet snett över från skolan. Det finns kvar och syns i all sin glans på Googles gatuvy, numera i nya färger, förstås.

Musikanta sa...

Marianne:
Jag tycker det var väldigt fint att se alla de små husen, stationerna och träden i skalenlig modell. Det fanns ju även människor och djur överallt. Men de här farbröderna som ägnar sig åt detta på heltid har förmodligen markservice hemma - det måste ju ta en förfärlig tid att bygga allt detta...
Kramar!!!

Musikanta sa...

Olgakatt:
Jag vet precis vilket hus det är, vi går förbi det varje gång vi hämtar på dagis. Det såldes nyss för en ansenlig mängd miljoner...
Kul att det sitter en skylt med Boulevard St Michel på väggen!

Bloggblad sa...

Jag blir alldeles matt... vilket program! Att du orkar.

Fast jag tror att jag kan tacka min händelselösa barndom för att jag blev väldigt kreativ. Det fanns inget annat att göra än att försöka roa sig själv. Jag tror jag var en gång i en djurpark... det är väl allt. Ungefär.

Visst fanns det väl saker att göra när Mirren var liten! Vi var med våra på museum i Stlm och på Kolmården och i badhuset... Men det är klart, så mycket aktiviteter och roligheter som vårt barnbarn varit på, det kom vi inte i närheten av. Kanske kan man som Mirren, ta igen rutschkanorna som vuxen?

Eleonora sa...

Det var händelserika dagar du tillbringat i Stora Staden. Och fina bilder visar du - gulliga småpojkar!

Må så gott.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Det var inte tal om att åka till djurparken etc. när Mirren var liten - det kostade för mycket... Att åka till Sthlm bara för att gå på muséum var också någonting som inte fanns i sinnevärlden. Men visst var vi på badhuset då och då.

Varken du eller jag har upplevt ett så "aktivt" (vi sa vilt förr i världen) barn som Lillmirren. Får han inte utlopp för sin otroliga energi går han aldrig och lägger sig på kvällen. Därav dessa fredagsaktiviteter.

Men visst är det jobbigt med barn och vagn in och ut i bil och av- och påklädning. Lättare på sommaren när man kan parkera sig på en lekplats några timmar.

Lillmirren roar sig gärna själv - du har väl läst Mirrens blogg om översvämningen?

Musikanta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Musikanta sa...

Eleonora:
Tack för rar kommentar. Visst är pojkarna söta, men jag är förstås inte opartisk :-)
Kram!

Anna, Fair and True sa...

Den där rutschkanan på Lekslottet såg ut som något jag skulle vilja åka också!