torsdag 25 mars 2010

Våfflor och prepositioner

Idag är det den riktiga våffeldagen – Marie Bebådelsedag – precis som Miss Gillette hävdade i en kommentar till mitt våffelrecept! Det är tydligen bara i kyrkan som vi alltid äter våfflor på Jungfru Marie Bebådelsedag – alltså i söndags.

Då kanske det var någon som kunde ha nytta av min mormors recept i år i alla fall. Sen läste jag i tidningen i morse att dagen också kallades Vårfrudagen som i folkmun blev till Våffeldagen. Således en anledning att grosa i sig våfflor igen!

Så byter bloggen ämne, som de brukar säga i Tidningskrönikan i Ekot. Blev nämligen inspirerade av Bloggblad som skrev om svårigheter bl.a. med prepositioner i svenskan. Jag brukar fundera på vilken preposition jag ska använda åtminstone ett par gånger varje inlägg jag skriver.

För tillfället har jag på min I-Pod I den innersta kretsen av Viveca Sten, som förresten kom ut med sin nya deckare igår I grunden utan skuld. Hörde henne i en intervju i P4 på eftermiddagen i går och tyckte att hon verkade väldigt trevlig som person också…


Till prepositionerna!
Deckaren utspelar sig Sandhamn och inte i Sandhamn. I min ungdom hade jag sällskap (som det hette då) med en underbar pojke, vars föräldrar hade sommarställe i Sandhamn och inte . Så mycket som vi pratade om Sandhamn, hade jag säkert lärt mig att det skulle heta om de hade sagt så…

Men om man tänker efter är det ju logiskt. Det heter ju Öland, Visingsö etc. etc. Men ibland följer dock inte prepositionerna logikens lagar. I Norrköping har vi ett område där alla familjer med självaktning brukar bo, eftersom villorna är allra störst och dyrast där. Det är Lindö, som heter så, fastän det inte alls är någon ö. När jag var ung var det ett sommarstugeområde med små, enkla hus.

Jag hör omedelbart om någon är en gammal Norrköpingsbo eller inflyttad på senare år. De gamla Norrköpingsborna säger i Lindö, medan de nyinflyttade – som kan ha bott där i femtio år eller mer – säger Lindö. Säger någon "Jag bor på Lindö", så vet man att det var någon som inte gick i skolan i Norrköping på femtiotalet i alla fall…

Men vi har områden i Norrköping där bruket av preposition är grundmurat. Jag växte upp i Kneippen men MM växte upp Haga. Att säga i Haga, skulle innebära att man trodde att någon bodde någon annanstans än i Norrköping. Man bor Norr eller Söder, men i Hageby eller i Eneby. Hagaområdet gränsar till Eneby, så varför man säger Haga är helt obegripligt…

14 kommentarer:

Miss Gillette sa...

När det gäller öar som också är stater är det förvirrande som sjutton. På Irland vill man ju säga att man semestrar, men talar man om landets lagar måste man tala om att de gäller i Irland. Island och Grönland är det likadant med -- men konstigt nog skulle man aldrig få för sig att säga att man varit på Storbritannien, trots att den ön ju är mindre än Grönland. Beror det på att själva ön inte _heter_ Storbritannien? (Vad heter den egentligen?) Att statsbildningen är så stark och självklar att dess gränser framträder tydligare än de rent geografiska?

Men de regionala prepositionsdiskrepanserna :-) är egentligen de intressantaste. Kul bloggpost detta!

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Jag håller helt med dig. Jag skulle inte för mitt liv säga "I Grönland" om jag inte var absolut tvungen eller inte för den delen "I Island" heller. Men man kanske kan lära sig det om man tjatar om hundra gånger: "I Island har dom finanskris, I Island...". Det börjar gå lite lättare med "I Filippinerna" kanske beroende på att man hör det så mycket i radio, eller?

Det här med prepositionerna hemmavid är helt obegripligt, som jag skrev...
Något kanske för Lars Andersson?

Bloggblad sa...

Ojdå, jag har nyligen berättat för nån att vår son bor i Haga... Ska lägga på på minnet. (Jag är ju inte inföding, och när jag växte upp och var hos mormor åkte vi pulka I backarna PÅ Haga - där Hagaskolan ligger nu)

Jag hade också en diskussion i min blogg för ett tag sen, när jag var hos nunnorna på eller i Djursholm... Även bland infödda stockholmare fanns delade meningar.

Även enkla prepositionsfrågor blir svåra när jag förklarar för elever att de är i skolan, men går på S-skolan, och jag jobbar i skolan men på S-skolan.

Jag får nog börja föra bok över krångligheter. Allra allra svårast av allt, är dock ordföljen!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Inte så konstigt att de har svårt för ordföljden - vi är ju en av mycket få länder som har omvänd ordföljd även i påståenden. Det enklaste är väl att lära barnen att försöka sätta adverbet sist om det går lika bra...

Men det är klart, det blir ju mer betonat om man säger "I morgon ska jag åka till stan" i stället för "Jag ska åka till stan i morgon"... *suck*

Varför man skulle man säga "På Djusholm" förstår jag inte. Fast det heter ju "På Djurgården" förstås och det är ju heller ingen ö. Hur låter "På Täby" eller "På Bromma"?

Svenskan är väldigt ologisk ibland och det måste vara svårt att lära ut språket till små barn som gärna vill ha svar på varför saker och ting heter som de gör...

Grekland nu sa...

Det där med Bebådelsedagen och våffeldagen är rätt förvirrande, i Sverige i alla fall. Här i Grekland firar man alltid bebådelsen den 25 mars oavsett veckodag, det sammanfaller dessutom med nationaldagen som är den 25, så idag är det röd dag i almanackan. Men några våfflor äter man inte här, det är en svensk tradition - här äter man istället salttorkad fisk! Intressant det där med prepositioner också...

Musikanta sa...

Grekland nu:
Jag visste inte att man skulle äta våfflor just den 25 eftersom det var Jungfru Marie Bebådelsedag då. Man lär sig genom att blogga! Men våfflor låter onekligen lite godare än salttorkad fisk, haha!

Har just suttit och funderat över om man skriver "minnesstund för" eller "minnesstund över"... Låter inte bra någotdera.
Kramar!

Evatina-beth sa...

Jag har också funderat över detta med på och i när det gäller platser. Det heter tydligen "på Råå" och "på Limhamn" trots att det inte är några öar. Viktigt att säga rätt om man vill visa sin lokalkännedom.

Klimakteriehäxan sa...

Folk som bebor Lidingö har det likadant! Eller varför inte Haiti - var det på eller i Haiti det var jordbävning?

Bloggblad sa...

Men hallå! Har du inte i alla år fått våfflor i skolmatsalen den 25:e? Eller har du inte gått dit? T.o.m. jag som är så ung (hick) har vetat om Vaffödeäpådevise med Vår fru och Våfflor sen barnsben.

Om du sen petar in ett inte mitt i smeten... då du!

Mina elever vet nu i enkla satser att de ska byta plats där i starten om de börjar med ett tidsord, och att de slipper krånglet om det kommer sist, men de envisas: I morgon jag ska...

Och sen om vi börjar med "Jag vet inte ...." och har ett tidsord, då måste det plötsligt läggas sist. Sen jag började med att de får lägga ord till meningar, har jag lärt mig massor av konstiga saker som inte är så självklara.

Musikanta sa...

Eva:
Min f.d. svärmor och svärmoster bodde I Limhamn, inte PÅ, men det var under 1950- 60talet. Så det kanske har ändrat sig med tiden?

När jag bodde i Lund under den tiden hörde jag aldrig någonsin någon säga PÅ om dessa orter. Kan det vara sommargästerna i Råå som har ändrat på språkbruket månne?
Kram!

Musikanta sa...

Klimakteriehäxan:
Kul att du hälsade på igen!!! Ska man vara korrekt, som Miss Gillette skriver i kommentaren ovan, ska det nog heta I Haiti...

Vad beträffar Lidingö skrivs det ju så mycket om denna ort att man nästan kunde skriva en uppsats om förekomsten av I eller PÅ. Man kunde gå omkring och intervjua alla som bodde där och fråga om dom bor I eller PÅ Lidingö, haha!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Jag har förträngt allt som har med skolan att göra, det vet du väl. Tydligen även våfflorna!

Vad gäller sambandet mellan Vår Fru och Våfflor är jag alldeles säker på att jag har vetat det. Men minnet har blivit så kort numera...

Det där med JAG VET INTE OM var ju knepigt! Det har jag inte tänkt på. Säger man "Jag vet inte i morgon om jag ska åka till stan" blir det ju lite annan mening än om man säger "Jag vet inte om jag ska åka till stan i morgon"...

Marianne sa...

Kul det där med prepositioner, och visst blir man förvirrad ibland. I Helsingborg finns också ett sånt där område. Man bor PÅ Råå, inte i. Fast när jag tänker efter så bor man nog PÅ i de fler stadsdelar där. PÅ Tågaborg, PÅ Söder, PÅ Olympia men I Laröd.

Kram!

Musikanta sa...

Marianne:
Nu har jag pratat med min svägerska och hon håller med om att det heter PÅ Råå och aldrig något annat! Så nu får jag rätta och packa mig därefter.

De, som bor PÅ Råå är tydligen också mycket noga med att det ska heta så. Och en av mina brorsöner bor PÅ Limhamn, fortsatte svägerskan och ingen annan stans som det brukar stå i rättelserna i lokalblaskan...
Kram!