Fredagstema Show and Tell – Gömt i min garderob

I en av mina garderober har jag en bokhylla som jag tittar i någon gång om året. Jag är uppfostrad i ett hem där man lärde barnen att vara rädd om böcker och där aldrig någon bok fick kastas. De fick däremot gömmas undan. Så det är därför bokhyllan står i garderoben. (Bilderna går att klicka större)


Nu var det länge sen jag var där och botaniserade. Jag hittar omedelbart Praktiska Trädgårdsboken – en händelse som ser ut som en tanke, om man läser mitt föregående inlägg. Den är För alla trädgårdsvänner…


Rättskrivningslära för realskolan utgiven 1955 kan kanske också komma till pass någon gång. Man kanske kan få lite uppslag till bloggen. Här finns t.ex. en berättelse om Syskonen Alm på slåtterarbete.


Jag läser: ”Hemmansägare Larsson i Vallbo tituleras ibland patron av sina underlydande, varav man kan förstå att hans egendom inte hör till de minsta”… ”Mårten var fullt sysselsatt från morgon till kväll och ståtade snart med praktfulla valkar i händerna”…Svåra ord att skriva rätt på för en tolvåring – titulera, egendom, minsta, sysselsatt, valkar.

Där finns också Göran, som ”en sommar åtnjöt konfirmationsundervisning i en halländsk prästgård” och ”den gamle hederspaschan som gjorde Lisbet brydd genom att fråga, om hon tyckte han skulle bli för gammal för att bli marskalk på hennes bröllop”. Ack ja. tiderna förändras…


Jag hittar också min barndoms mest älskade pojke, Bill den förskräcklige, av Richmal Crompton undangömd i hyllan. Bill, som gjorde alla de busstreck, som jag, den väluppfostrade lilla flickan, inte vågade. Här klarar Bill affärerna. Jag älskar hans lakoniska språk. T.ex. ”Alla tego utom Bill, vilken mumlade i sur ton: ’Sätt alla stora mänskor i menageri å’ släpp ut djuren!’”

Astas nya hem från 1932 finns också bland böckerna. Asta är dotter till professor Bröndums nya husföreståndarinna och är också behjälplig i hushållet. Men när Asta tar av hättan från tekannan följer professorn noga hennes rörelser, står det på en sida som jag slår upp på måfå.


”’Sådana små magra händer du har barn’, utbrast han. Och mager i ansiktet är du också. Hm,hm. Du måtte väl få nog att äta?’ ’Ja det kan professorn vara säker på’, sade Asta muntert. Sedan vi kom hit ha vi det utmärkt. Men jag har inga anlag att bli tjock’” Några anorektiska modeller göre sig tydligen icke besvär hos den professorn…


I Flickornas Julbok 1931 – berättelser om flickor för flickor handlar det om bl.a. om pensionsflickor, Amanda Flöjts bravader och Jenny Lind. Flickorna i novellerna heter Elsa, Ulla, Maud, Inga, Sonja och Siri. Pojkarna Ejnar, Alvar, Arne och Gösta. En av flickorna får inte vara med för att hon ätit sill till frukost…


Sista boken för denna gången är Anne vildkatt – även den en av mina älskade flickböcker som jag läste när jag var 10-11 år. Anne bor i Amerika dit hennes pappa flyttade när hans far försköt honom eftersom han inte gillade sin svärdotter. Annes pappa dör och mamman blir sjuk och de får flytta till ”Nigger Street" och har det allmänt eländigt.

DÅ skriver Anne ett långt brev till sin farfar i Sverige. Hur det går? Jag vet inte, men jag måste absolut läsa boken innan jag somnar ikväll. Det var sextiotre år sen jag läste den senast, så jag må vara förlåten om jag har glömt hur det gick…


Bejla är det som står för fredagstemat i maj. Övrig temabloggare finns länkade hos henne. Roligt att skriva om detta tema, Bejla!