Vädret var, med undantag av några futtiga soltimmar på fredagsmorgonen, dimmigt och fuktigt hela tiden. Trots det tillbringade vi den mesta tiden utomhus. När det inte småduggade, åt vi måltiderna ute på verandan, med utsikt över havet och strandängen med alla fåglar. För både göken och näktergalarna passade detta väder tydligen perfekt i alla fall...
Strandängen i dimma. (Bilderna går att klicka större)Vi gick också på promenad ner till stranden där Lillmirren roade sig med att kasta stenar i vattnet.
På promenad ner till stranden
Lillmirren och jag nere vid stranden. Solen tittade fram några timmar på fredagsförmiddagenOm livets förgänglighet blev vi påminda när vi gick förbi en svan som tydligen lagt sig för att dö på land.
Stenen med den guldgula laven liknar nästan en igelkottMirrmaken fortsatte med att röja passagen genom den nästintill ogenomträngliga snårskogen av enar och sly ner till stenmuren, som omgärdar tomten för att få bättre havsutsikt från huset.
Idogt arbete med att röja en passage ner till stenmuren
Vädret var perfekt för att elda nersågade grenar och kvistar och trots fukten brann det bra, när väl elden fått fäste. Att såga och dra ris och kvistar till eldarna, var den huvudsakliga sysselsättningen för Mirrmaken och MM under dessa dagar. Även Lillmirren var med och assisterade.
Elden tog sig efter ett tag trots att det småduggade
Lillmirren hade jobbat mycket med att dra grenar till elden...Mirren och jag passade barn och stod för markservicen, precis som vanligt… Vis av erfarenheten från tidigare besök i huset, där mycket av hushållsgrejorna fortfarande saknas, hade Mirren lagat all mat hemma för alla dagarna till fem personer och en bebis och tagit med sig. Det återstod alltså bara att koka potatis, pasta eller ris till rätterna.
Traktoråkning med gräsklipparen var nog det roligaste för Lillmirren under den här helgen Men eftersom mathållningen i Mirrfamiljen består av två lagade mål mat, frukost, två mellanmål och kvällsmat per dag, blev det en hel del att diska efter sex personer. Diskmaskin saknas ännu, så det blev min ordinarie sysselsättning under dessa dagar. Jag tycker nämligen att det är mindre jobbigt att diska än att passa barn. I synnerhet som det minsta barnbarnet, tio månader, bara vill ha gåhjälp och ingenting annat är roligt, vilket han ljudligt tillkännager...
Minimirren vill bara stå upp eller gå mellan stolar hela tiden...Mirren och jag tog i alla fall ledigt en eftermiddag, lämnade barnen till pappan och morfadern, och åkte och handlade i den utmärkta ICA-butiken på orten. Det var på hemvägen vägen spärrades av dessa djur, som ännu inte hunnit växa till sig, och därför inte var så svåra att skrämma så att vår bil kunde passera fritt.
Stutarna är snälla och rädda även om de är något skräckinjagandePå söndagen åkte vi för att fira gudstjänst i den närbelägna kyrkan i Högby, Ölands största.
Försvarstornet på kyrkan står kvar sedan medeltiden
Kyrkan är Ölands störstaVi var inte ensamma om att vilja lyssna till den riksbekante prästen Dag Sandahl, som jag var lite nyfiken på. Det kunde även vara bra att träffa kantorn,tänkte jag, så man kanske kunde få lite vikariat i framtiden under sommaren. Det var en härlig gudstjänst med underbar orgelmusik och sång av Marie, kantorns fru, som också är kantor.
I kyrkan fanns två senmedeltida helgonskåp, ett enastående vackert med Jungfru Maria. Själva altartavlan var också spännande. Tornet, ett försvarstorn från 1100-talet står fortfarande kvar. Jag glömde tyvärr att ta en broschyr och det står inte mycket mer på nätet om kyrkan.
Mariaskåp från 1400-talet
Helgonskåp, också det från 1400-talet
Altartavlan i kyrkan med träskulpturerPredikan var föredömligt kort och innehållsrik och framfördes både med humor och med känsla och övertygelse. Både präst och kantorer var mycket vänliga och tillmötesgående och vi hade en lång och angenäm pratstund med dem under det efterföljande kyrkkaffet i vapenhuset. Även om jag inte delar Dag Sandahls åsikter i vissa frågor, tyckte jag att han som människa var både karismatisk och trevlig och dessutom hade en fantastisk röst.
På hemvägen fotade MM en vacker rabatt av blommande hyacinter genom bilrutan.
13 kommentarer:
Vilken givande helg ni har haft! Jag gillar bilden där Lillmirren har somnat sittande!
Och så älskar jag grådiset! Jag är nog lite knäpp som tycker att det finns en sån härlig sagolik känsla i det grå...
Här verkar molnen lätta lite och jag ska nog ta mig samman och gå en stärkande promenad innan jag fortsätter att vila ut efter helgen och ladda inför morgondagen.
Så härliga foton och vilken mysig helg du haft. Vi skulle egentligen åkt till Öland om två veckor,men nu blir det operation för maken istället. Jag får njuta av dina bilder.
Kram från Eva
Bloggblad:
Det var fantastiskt vackert ändå med alla knopparna som höll på att slå ut på träden.
Grådiset är vackert i sig tycker jag också, men det slår inte den upplevelse man får när solen lyser över ett klarblått hav och himlen är helt ljusblå och utan ett enda moln. Till sommaren ska målarfärgerna med...
Eva:Hoppas att allting går bra med din makes operation. Synd att ni inte kunde åka till Öland! Om några veckor är det väl som allra vackrast, antar jag.
Jag har ju alltid tidigare haft skolan tills i mitten av juni, så jag har ju aldrig fått uppleva en riktig försommar på Öland. Men nu dröjer det väl någon tid innan vi kan hälsa på igen.
Många kramar/M
Härligt att få vara med er på Öland! Och även dimma och regn har sin tjusning, i alla fall på bild...Jag har också både hört och träffat Dag Sandahl och har samma uppfattning som du om honom. Fin kyrka!
Ljuvliga bilder. Jag tycker verkligen om Öland och Alvaret.
Lillmirren är för härlig där han sover sittande....
Vilken mysig helg - trots det lite grå vädret. Och vilka vackra altarskåp!
Västmanländskan:
Ja, vi hade det skönt! Och man upphör aldrig att förvånas över de konstskatter som ryms i de svenska kyrkorna!
Det var ett mycket trevligt och innehållsrikt inlägg du har gjort här! Grattis till det! Och litet kultur fick man också i sig. Bra.
Ni har då verkligen haft härliga dagar tillsammans och sååå duktig din dotter är som lagat all maten och planerat för hela vistelsen där nere för så många personer. Ni kommer nog att ha många härliga stunder i det semesterhuset.
Må så gott och kram
Eleonora:
Eleonora:
Ja, Mirren är beundransvärd som har stått en hel dag hemma och lagat mat. Men hon hade lite hjälp av sin snälla svärmor som var hemma hos henne och passade den minste. Som väl är tycker hon - till skillnad mot mig - att det är roligt att laga mat!
Jag hoppas att vi får vara lite därnere i sommar också. Det brukar ju vara det bästa sommarvädret i Sverige... Jag jobbar varje helg i juli, men har ledigt i veckorna i alla fall.
Varm kram/M
Så härligt med ett hus på Öland att kunna åka till. Men ska du verkligen jobba även när du är där? Ska du inte passa på att vara ledig när du är på Öland?
Alvaret skrämmer mig lite, gå inte bort er i dimman!
Kram!
Marianne:
Jag förstår att du tänker på Nattfåk, eller? Jag har just läst ut boken efter att jag läst vad du skrivit om den. Håller med dig - den är helt underbar!
Det var ju särskilt roligt för mig att läsa den eftersom Mirrfamiljen har hus just på norra Öland. Man känner nästan igen sig, även om miljön är påhittad, som han skriver. Jag har redan beställt hans första bok på bibblan, Skumtimmen.
Att spela på en gudstjänst är egentligen inte något arbete - det är bara roligt. Och så ger det ju lite klirr i kassan och det kan ju behövas när man är en fattig pensionär...
Många kramar från Ingrid.
Ja det är nog de böckerna som gör att jag tycker att Alvaret är lite läskigt. Skumtimmen spär på det ännu mer.
Kram!
Marianne:
Jag är oerhört fascinerad av naturen på alvaret. Har inte upplevt någon vinter på Öland så jag har inte varit med om någon snöstorm som väl är.
Jag tycker att det är så vackert med det öppna landskapet med alla sina stengärdsgårdar och utsikten mot havet...
Väntar med spänning på Skumtimmen.
Kramar/M
Skicka en kommentar