Jag kom då ihåg att jag hade lovat Bloggblad att hon skulle få se gardinerna när de var färdiga. Konstig nog blev det hela lyckat, vilket jag aldrig hade förväntat mig. Här är de i alla fall.
Jag hade stora problem med hur jag skulle hänga upp dem. Den anordning jag hade förut passade inte. Det löste sig genom att jag köpte en gardinvajer av stål hos IKEA för under hundralappen, som min snälla svärson satte upp. De tunga gardinerna löper elegant på denna utan stopp någonstans.
12 kommentarer:
Tjusigt, nu blir jag inspirerad fastän jag inte hinner just nu. Hoppeligen så håller inspirationen i sig ett par veckor:D. Jag har nämligen ett dörrhål, knepigt sådant, som behöver ett draperi, gärna fodrat. Får nog återkomma med dörrhålet i något blogginlägg.
kramar
Ibland önskar jag mig också långa gardiner men med två katter som hårar av sig är det inte särskilt praktiskt, tyvärr.
Apropå din senaste kommentar hos mig kan jag rekommendera ett besök hos Saltistjejen där dottern visar prov på intresse för brandbilar och traktorer såväl som matdistribution.
Det blev ju jättebra!
Hur man syr på maskin... jag försökte hjälpa dottern när hon gick på högstadiet och skulle sy en skjorta. Visade hur man skulle känna och dra och hålla in när man sydde i ärmar. Hon satt som en fågelholk och kände inte ett enda dugg. Sen dess har hon inte sytt ett stygn på maskin. Kommer hit med uppläggningar ibland, men det är enklare att göra det själv än att visa.
Karin:
Jag skippade uppslagsböckerna och använde maskeringstape i stället för att hålla fodertyget på plats. Det gick bättre. Det är alltid bra med lite inspiration, så det kanske blir ett draperi hos dig framöver...
Det blev en luft över, den ska jag just precis ha till ett dörrhål...
Kramar!
Olgakatt:
I det här fallet var det helt nödvändigt med långa gardiner eftersom fönstren går från golv till tak. Och barnbarnen vaknade när solen gick upp i våras vid tvåtiden på morgonen. Nu sover de nästan till sex i alla fall...
Det gör mig gott att höra att det även finns flickebarn som gillar bilar och mototorer och inte bara prinsessklänningar och barbiedockor. Då finns det i alla fall hopp!
Bloggblad:
Det där med att hon satt som en fågelholk tycker jag är en imponerande metafor. Det har jag aldrig hört förr - men det säger en hel del!
Mirren började förmodligen läsa kinesiska för att jag inte skulle ha en chans att lägga mig i...
Så elegant det blev!
Fiffigt!
Beträffande saker man pratar om men inte följer upp så beklagade ju jag mig över svårigheten att skapa beckmörker i den svenska sommarnatten och ville sy lika mörkfodrade gardiner som du. Men nu har jag hittat mörkläggningsrullgardiner till ett synnerligen facilt pris i en sängbutik som finns på centralorten nära min by, så det fick bli lösningen för min del. Betydeligt enklare och billigare -- och sannolikt mycket mycket snyggare än om jag hade knåpat själv med ett sånt åltyg som du beskrev (och bekämpade!).
Är alltid imponerad av människor som kan sy gardiner eller kläder! Själv var jag textilfrökens mardröm, ingenting blev som det skulle tyckte hon...Och därför har jag aldrig velat sy heller! Fast jag har broderat och stickat en del, efter det att jag slutat skolan och ingen ilsken fröken hängde över mej.
Eva:
Tack!
Kram!
Miss Gillette:
Jag hade gärna skaffat sådana rullgardiner också, men det finns inga till mina jättefönster. Det som tydligen var bra med åltyget var att det drog sig lite överallt så att det passade ihop med gardinen till slut - ungefär som stretchjeans...
Ingabritt:
När det gällde slöjden var jag duktig på att sy hålsöm. Det höll jag på med en hel termin på en enda liten duk!
Jag lärde mig heller aldrig att sy kläder, men kan sy upp byxor och raka sömmar på gardiner. Jag tyckte slöjd var jättetråkigt. Det är skillnad nuförtiden när ungarna får sy vad de vill och en massa roliga saker!
Jag tycker också att det är roligt att sticka och brodera - skulle vilja göra så mycket t.ex. ett lapptäcke. Men det blir aldrig någon tid över till någonting. Jag förstår inte hur jag hann att jobba på den tiden det begav sig...
Kramar!
Det blev ju jättefint!
Kram!
Skicka en kommentar