Dans kring midsommarstången på Löttorps camping - bilderna går att klicka större
Den senaste tiden har varit lite turbulent – därav bristen på inlägg efter födelsedagen och kommentarer till blogvännerna. Först en vända till Öland med Mirrfamiljen där Mirren, barnen och jag stannade några dagar sedan våra respektive lämnat oss. Mirrmaken för att åka till Kenya och Ghana i jobbet och MM för att åka hem och vattna blommor och vår minimala grönsaksodling.
Jag, Mirren och Caspar och Casimir innan dansen började
På midsommaraftonen var båda på plats igen. Mirrmaken kunde dock inte följa med till dansen i Löttorp eftersom äldste sonen – fyra år sedan i lördags – varit Mirrmaken behjälplig (när övervakningen för tillfället inte fungerade) med installeringen av avlopp i sommarhuset med att klippa av ett plaströr i källaren vilket förorsakade en mindre översvämning.
Stången ska resas om en liten stund - frivilliga starka herrar (!) tillkallades
Nu är stången på plats med benägen hjälp av dessa...
Casimir och jag hänger tvätt. Caspar vägrade att dansa av någon anledning...
I säkerhet med mormor utanför ringarna med dansande
Jag tog många jättefina bilder av barnen och naturen på Öland och en hel del även på midsommardansen. När jag sedan vid hemkomsten skulle kolla bilderna i kameran, möttes jag bara av meddelandet: ”Ingen bild”. Jag hade glömt att ta ut minneskortet ur datorn innan jag åkte iväg från Mogata! Numera använder jag kabel när jag ska överföra bilderna…
De bilder från midsommarfirandet som finns i inlägget har MM tagit.
16 kommentarer:
:D, de små behjälpliga som upptäcker världen med alla slangar och allt som finns kan ställa till det hela en aning helt aningslöst. Fina minnesvärda bilder. Tur att du fick hjälp med att hänga tvätten:)
kramar!
Karin
Karin:
Han såg ju hur pappa gjorde tidigare med plastslangarna - så det var ju inte så konstigt att han också ville försöka. Som väl var hade han fått tag i ett sorts sekatörliknande verktyg så att han inte klippte sig själv i fingrarna...
Jag fick även hjälp med att stryka och mangla och gå till kyrkan.
Kramar från Ingrid
Jag minns ett par byxor som såg litet ankomna ut - syskonbarnet konstaterade lakoniskt: Jag har klippit dom.
Sånt får man räkna med.
Liksom kameran utan film eller, numera, minneskort. Men alla de fina bilderna du tog sitter ju i huvudet ändå! Nu fastare än om de fanns i datorn...
Olgakatt:
Som väl var tog ju MM bilder så jag fick ihop till ett inlägg i alla fall. Men vi har inte riktigt samma blick alla gånger för vad vi ska fotografera...
Man måste ju beundra de små barnens initiativförmåga i alla fall!
Det ser i alla fall ut som om det var en riktigt traditionell och fin midsommar - på en enormt stor äng! Sen tycker jag din nya bild högst upp på din blogg är ljuvlig!
Men tvi vad retligt med kameran. Jag gjorde en liknande grej med en analog kamera för lite över tjugo år sen när jag var i Arizona. Vi hamnade på nån sorts ökenpark där det fanns mängder av sällsamma och spännande fåglar och djur, och jag plåtade och plåtade och plåtade, helt glömsk av allt utom det fina jag såg. Det här var ju före digitalkamerans tid så man kunde få ut max 40 bilder av en rulle film -- jag borde ha vetat att det inte gick att ta så många bilder, jag fotade ju massor, men jag var som sagt uppslukad. Och när jag väl kollade efter var filmen slarvigt isatt och hade aldrig dragits fram till startläget. Så de kolibrierna och allt vad det nu var kan jag inte bevisa att jag har sett ...
Ingabritt:
Det är underbart roligt att få uppleva den traditionella midsommaraftonen på nytt - det var ju ganska längesen mina egna barn var små...
Vad headern beträffar (har jag lärt mig att det heter) är jag så larvig att jag får tårar i ögonen varje gång jag tittar på den! Storebror som tåligt väntar på Lillebror som kommer knatande under det blommande oxelträdet...
Det är inte alltid som Storebror visar sådant tålamod minsann!
Kramar från Ingrid som snart ska försöka sätta sig ner och läsa igen hos sina bloggvänner.
Miss Gillette:
Jag förstår att det fortfarande grämer dig att du inte hade satt i rullen ordentligt! Det hade varit något att visa för sina barn...
Du kanske kan göra ett inlägg någon gång om fadäsen så att man får veta vad du gjorde i Arizona och när? Det finns ju bilder på nätet av kolibrier och andra konstiga fåglar och djur att illustrera det med :-)!
Som väl var, var MM ordentligare så jag fick några kort från firandet i alla fall. Sista bilden tvingade jag honom att ta innan vi gick och la oss, han är inte mycket för naturscenerier annars...
musikanta: Nja, det grämer mig väl kanske inte egentligen. Men jag kommer ihåg det, det gör jag ju.
Synd på riktigt var det den gången när morsan och jag var på Legoland (-75) och jag förlade vår Instamatic där. Den var borta för gott förstås. _Det_ grämer mig faktiskt en liten liten aning än idag.
Miss Gillette:
Jag har nästan alltid haft tur när jag har glömt saker lite överallt. Att ärliga människor lämnat in glömd handväska t.ex. i varuvagnen till kassan och så...
Fantastiskt att någon kan ha nöje av en stulen kamera - eller något annat som man stulit! För det är ju det det är frågan om - jag antar väl att du hörde dig för om någon lämnat in den någonstans!
musikanta: De allra flesta är ju också ärliga och anstränger sig för att borttappade saker ska komma till sin rätta ägare.
Jag förundras också över att folk kan med att använda snodda saker. En kamera som liknar tusen andra kameror går kanske bra, särskilt om den knycks/"hittas" i en miljö som Legoland, men den gången nån snodde min dotters kvarglömda nya skor på badplatsen här i Byn tyckte jag det var bra magstarkt. Vem ska kunna ha dem på sig här, på en så liten ort? Urfräckt. Magstarkt.
Detta alltså alldeles bortsett från att det borde kännas ganska uselt att använda andras saker.
Miss Gillette:
Det beror nog på hur man är uppfostrad. Vi uppfostrades ju i "herrans tukt och förmaning" när jag var liten. Gud såg när du tog en kaka ur burken om inte någon annan gjorde det.
Någon som tar ett par nya barnskor måste nog vara i en besvärlig ekonomisk situation. Eller kanske det var någon som bidar sin tid och lägger ut skorna på Blocket i sinom tid...
musikanta: När jag var ungdom fick en god vän sin cykel stulen. Jag blev alldeles galen, men han sa lakoniskt att den som tog den tydligen hade väldigt stort behov av den. Det tror jag ju inte alltid är fallet, men den som kan se saken så slipper åtminstone det energiläckage som det innebär att gå omkring och vara rasande.
Riktigt där är jag själv inte än, men det är ganska länge sen jag slutade bli arg för att saker går sönder (av en olyckshändelse alltså). Oftast när barnen råkar panga nåt säger vi Det gör inget -- det var bara en pryl. För det är det ju oftast bara.
(Det är förstås en balansgång, för samtidigt vill jag inte lära dem att slit och släng är nåt bra. Men otur kan alla ha.)
Miss Gillette:
Din vän hade verkligen en sund inställning. En cykel går ju i alla fall att ersätta.
Värre vore det om någon stal t.ex. datorn med alla bilder som man samlat på sig. Då hjälper det inte att man har en extern hårddisk. Jag får nog föra över bilderna till DVD också när jag tänker efter.
musikanta: Det är det enda vi har i bankfacket: skivor med våra foton på. Så ja, det säger väl en del om hur högt man värderar dem ... Jag skulle bli tokig om jag miste mina album med pappersbilder och alla andra souvenirer i, fast på det här sättet har vi ju åtminstone alltid själva bilderna kvar.
(Och nej, nu är vi hemma från Öland och lär inte komma dit mer i år. Tyvärr!!! Men det är på norra Öland som ni brukar hålla till också?)
Miss Gillette:
MM brukar spara alla mina bilder också på sin dator - förhoppningsvis går väl inte båda sönder samtidigt. Bra idé att lägga skivorna i bankfack - men då fick vi nog köpa ett till är jag rädd.
Mirrfamiljens sommarhus ligger precis vid havet ca 5 km från just Löttorp, det är dit vi åker när vi handlar.
Skicka en kommentar