Förra året hade jag problem med att välja en bok att behålla i min bokcirkel i bokhandeln, så jag tog en i högen. Jag har fortfarande inte läst den. I år har ännu inte tiden för låneböckerna gått ut, men jag vet redan att jag vill behålla den senaste jag lånat – Niceville.
Nu är jag glad för att jag dröjde så länge med att läsa den boken – idag hade det nog inte funnits kvar något exemplar att ta hem om jag läst den i början av cirkeln. Det är en helt underbar bok tycker jag och motsvarar väl de lovord som recensenterna strör omkring sig på omslagsfliken.
New York Times skriver t.ex.: ”De två huvudpersonerna, som arbetar som hemhjälper är så levande, varma och tredimensionella att de nästan hoppar ut ur boksidorna”. Jag håller helt med – sällan har jag läst om några fiktiva personer som kommit mig så nära.
Handlingen utspelar sig i början på 60-talet i Jackson, Mississippi, efter Rosa Parks men innan mordet på Martin Luther King. Ett samhälle där segregationen fortfarande råder, även om mycket har förbättrats i samhället. Författaren, Kathryn Stockett, växte själv upp med en färgad nanny, och har skrivit boken som en hyllning till henne.
För mig har boken varit en läsupplevelse långt över den vanliga och jag rekommenderar den varmt. Som ett lite kuriosum kan jag tala om att den refuserades av femtio olika bokförlag innan den gavs ut och blev en bestseller.
Malin Lindroth har skrivit en bra och tänkvärd recension av boken i GP här.
11 kommentarer:
Ja, det blir bara flere tips på boklistan min, som jag aldrig tycks få tid att läsa.
Tack Musikanta!
Karin:D
Jag läste den med stort nöje och har med den i f-bladets boktips nu till hösten.
En god vän till mig gillade den inte, tyckte mest att det var utfyllnad på sidorna... men jag tyckte att den var kanonbra. (Fast jag gillade inte att alla huvudpersonerna hade sina kapitel i jag-form, det blev lite förvillande ibland: vem var det nu'rå?)
Karin:
Du får vänta med att läsa böcker tills det blir mörkt och kulet och när inte ni har så många turister och gäster som du måste baka och laga mat åt...
Kramar!
Bloggblad:
Jag skrev ju min C-uppsats om slaveriet under 1800-talet i USA så jag är naturligtvis intresserad av ämnet. Håller med dig om att det kunde vara svårt att hålla isär de två färgade kvinnorna.
Visst är det härligt när man finner en bok som så helt uppslukar en. Du har haft väldig tur.
Hoppas allt är bra med dig. Stor kramis från Eleonora
Eleonora:
Läs den - jag är säker på att du kommer att tycka om den!
Kramar tillbaka!
Blev sugen på att sätta tänderna i en bok här idag känner jag!
Hoppa innerligt att min nya layout inte avskräcker dig. Kände själv lite så men man vänjer sig kanske eller så bestämmer man sig för att byta framöver ;-)
kram Ingela
Tack för tipset! Den ska jag läsa. Ska genast beställa den på Bokus!
Kramar!
Nu är den beställd, jag får den i nästa vecka! Men jag tog den på engelska.
KUL!
Ingela:
Jag kanske vänjer mig vid lay-outen efter ett tag, men jag tyckte det var lite svårt att läsa och att hitta igår...
Kram/Ingrid
Marianne:
Jag ska köpa boken på engelska, blev lite frustrerad emellanåt av språket även om det var en bra översättning iofs.
Den är väldigt speciell i alla fall. Ska försöka få tag i "To kill a mockingbird" som hon refererar till på något ställe och som jag inte har läst.
Roligt att höra av dig igen!
Kramar från Ingrid
Har du inte läst Mockingbird??? Åh, det måste du göra! Men gör det på engelska, jag såg att nyutgåvan är samma översättare, och jag lovar, den var inte bra gjord då på 50- eller 60-talet, eller när det nu var. Har glömt.
Nu längtar jag efter att läsa The help, den ligger på nattduksbordet och väntar på att jag ska bli klar med den bok jag håller på med nu.
Kramar!
Marianne:
Bra att du tipsade mig om översättningen - jag ska läsa den snarast på originalspråket.
Är det samma författare som skrivit The help?
Kramar!
Skicka en kommentar