Att jag skulle vinna en miljon på lotteri är mycket osannolikt eftersom jag aldrig köper lotter. Jag läste en gång att det var mycket större chans att bli skadad eller dödad i en bilolycka än att vinna på tips eller lotto, så sen dess har jag aldrig utmanat ödet…
Men jag kanske fick en lott i julklapp och vann en miljon på den. En miljon svenska kronor räcker dock inte särskilt långt. Skulle jag vinna sisådär 10-20 miljoner skulle jag allvarligt börja fundera på vad jag skulle göra av dem…
Det första jag skulle göra var att amortera av lånen på vårt hus. (Bilderna går att klicka större.)
Med en miljon mer i plånboken skulle jag först amortera av lånen på vårt hus och sen var det inte många hundratusen kvar. Var jag absolut tvungen att köpa något för resterande pengar skulle jag kanske välja mellan en swimmingpool och en flygel. En pool blir dock dyrare i längden och jobbigare att underhålla än en flygel, som bara behöver stämmas någon gång om året.
Bilden från nätet.
Å andra sidan kan fler ha nöje att poolen än av flygeln! I verkligheten skulle jag naturligtvis vara tråkig och omedelbart placera återstående pengar i fonder eller aktier…
Min hibiscus som jag fick på min födelsedag har börjat blomma om!
19 kommentarer:
Här är en till som inte köpe lotter - men visst, inte skulle jag tacka nej till en högvinst! En flygel tycker jag låter alldeles utmärkt, bättre än en pool...
Ingabritt:
En pool är nog inte någon bra idé för en som har tre "nya" barnbarn på 4, 2 och 0 år. En flygel är nog säkrare i så fall...
Fast med tanke på hur pojkarna klättrar så är det kanske dumt ändå :-)! Och om jag köpte en flygel var jag ju tvungen att öva mer för att inte få dåligt samvete. Tur att man inte har köpt några lotter!
Kramar från Ingrid som önskar dig en skön helg.
Drömma om både en högvinst och vad man skulle göra kan man alltid. Vi skrapar Triss varje onsdag på mitt jobb och i onsdags skrattade de åt mig när jag sa: Åh, om jag kunde får 75 kronor någon gång och inte bara 25 de enda gånger jag vinner något. De tyckte jag hade kunnat dra till med lite mer än 75. Jaja, så var det och inte vann jag ens 25. Trevlig helg!
Suss:
Jag skulle också kunna köpa en trisslott av sociala skäl - ibland kanske det är den enda kontakten man har med avlägsna släktingar t.ex. Men, som du skriver, man vinner nästan aldrig mer än kanske någon småsumma. Däremot köper jag alltid lotter på kyrkliga evenemang - då vet man ju att inkomsten går till välgörande ändamål!
Han en skön fortsättning på helgen önskar Ingrid.
Det var ett mycket oinspirerat inlägg! Varför i hela friden skulle du spara i fonder eller aktier när du är pensionär - för att spara till arvingarna eller? Klappar ditt hjärta för någon speciell fond? Det hade varit roligare (och antagligen ärligare) om du skrivit att du skulle resa...
Mirren:
Tack för den kommentaren :-)!
Just nu känner jag inte för att resa mer än upp till Mälarhöjden för att hälsa på er - därför skrev jag ingenting om det. Har fått nog av värme för ett tag!
Hade varit mer spännande om temat hade rört sig om 40-50 miljoner! DÅ skulle jag köpt en våning i innerstan i Stockholm och en liten lustjakt att ha i Medelhavet bredvid mitt lilla sommarhus där. Och ett hus i Kneippen med pool i Norrköping. OCH en flygel...
M&P
Ja, ska man önska så skall man ju göra det rejält. Du kan ju i alla fall glädja dig åt en vacker hibiscus.
Kram från Eva
Eva:
Jag tittar på och gläder mig åt den vackra blomman varje dag faktiskt. Eftersom jag vet att man inte får något gratis här i livet så brukar jag inte ägna någon större tid åt att drömma om lotterivinster - i synnerhet som jag aldrig köper några lotter. Men det var ju fredagstemat, så jag var ju tvungen att tänka efter OM!
En skön fortsättning på helgen önskar Ingrid
Jag brukar tänka just som du att det är större risk gör en olycka - som jag såklart inte ska råka ut för - än att vinna på lotteri. Så jag köper heller inte några lotter. Men man ka ju som sagt drömma om rikedom ändå!
Jag spelar inte och köper väl någon triss ett par gånger om året. Som du säger sannolikheten är inte stor. Men någon olycka händer inte för det, så det så;D.
En flygel skulle vara toppen, men också en pool. Att få simma ett par längder varje morgon vore ju toppen.... som sagt, skönt att drömma!
Mycket vacker hibiskus!
kram!
Olgakatt:
Jag glömde att skriva att jag naturligtvis skulle köpt mig den där kretongsoffan som jag tittar på varje gång jag är på Svenskt Tenn och som kostar 60.000 kr, haha! Och så lite ny, rolig konst också...
En miljon kronor räcker tyvärr inte så långt som förr nu för tiden. Men visst vore det ett bra tillskott till hushållsekonomin!
HeLena:
Nej, man får verkligen hoppas att man inte råkar ut för någon större olycka.
Jag behöver egentligen ingen flygel eftersom jag har två pianon, två syntar och en orgel med full pedal hemma. Men ljudet i en flygel är något speciellt ändå.
Väntar med spänning på dina fredagsteman. Vill gärna planera lite i förväg...
Ha en skön fortsättning på söndagen önskar Ingrid
En melon slantar skulle gå åt rätt fort till sånt som känns som nödtorft: diverse stora reparationer och tillbyggnader på huset, kanske byte av den vid det här laget inte fullkomligt purunga bilen. En del välgörenhet, mer än jag har råd med nu. Resten skulle nog vara ett litet lugn när jag inte kan jobba så mycket.
Men handlade det om ett gäng miljoner skulle jag leta efter mitt drömboende. Och det skulle _inte_ ligga i Storstockholm, utan vara ett komfortabelt lantläge, sjönära såklart. Sen skulle jag öppna nån verksamhet som var rolig och tillfredsställande men säkert inte ett dugg lönsam och pumpa in alla stålarna i den. Häpp! där har jag ju mitt drömliv faktiskt. Får kanske börja köpa lotter i alla fall (nåt jag aaaldrig gör).
Miss Gillette:
Jag håller med om att en miljon sek inte räcker så långt. Anledningen till att jag skulle vilja ha en lägenhet i Stockholm är ju att två av mina barn och fem av mina barnbarn bor där. Sen är det ju så mycket som händer där också på kulturfronten som jag skulle ha råd att gå på då...
Vad gäller lantställen är det ju ofta kommunikationerna som inte är "komfortabla". Sista bussen från stan kommer hit kl. 19 t.ex. och på lördagarna går det inga bussar alls...
musikanta: Maken och jag hade en etta på Söder tills äldsta dottern var ett, men då märkte vi ju att vi inte skulle kunna använda den i nån märkbar utsträckning, och hyra ut i andra hand fick vi inte för vår BRF, så vi sålde då. Fast jag vet inte om det var nån förlust. Hyran var ju skyhög, högre än kostnaderna för ett stort hus med rejält med tomt, och vi resonerade som så att för de pengar vi sparar har vi råd att åka dit och bo på hotell ibland istället.
För dig är det såklart skillnad, jag förstår att det skulle kännas skönt med ett eget krypin, slippa bo i gästrum jämt. Kunna ta med ett eller ett par barnbarn i sänder på övernattning.
Men återigen: vilka vansinniga priser det är i den där stan. Jag fattar inte hur _nån_ har råd att bo där.
Miss Gillette:
Slippa bli väckt varje morgon 6.30 när man är på besök av två små herrar som högtidligt förkunnar att nu är det morgon...
Tyvärr är det ju så att för en del finns det inte några jobb annat än där. Mirren hade aldrig flyttat till Stockholm om inte Mirrmaken hade fått ett bra jobb där.
Det som är bra med Stockholm om man är småbarnsmamma och bor i hus nära tunnelbanan, är att man kan åka iväg och roa sig och barnen på diverse museer eller typ Junibacken då och då.
Varje museum med självaktning har ju en barnavdelning där barn kan sysselsättas medan mamma (och mormor) fikar...
musikanta: Just det -- få sova ut.
Annars har du rätt i att det finns mycket bra barnsysselsättning i de större städerna. Det är det jag saknar här, på en plats där man måste söka sig till orter längre bort för att hitta barnkultur. Inte för att barn prompt måste sysselsättas varenda vaken minut -- våra är väldigt förnöjsamma och obegripligt bra på att sysselsätta varandra och sig själva -- men emellanåt vill jag att de ska få annan stimulans än den vardan kan erbjuda. Späd- och småbarnsåren var ganska jobbiga på det sättet, här finns bara ett enda museum med en målar- och pysselateljé för barn, och den kan man ju inte gå till hur ofta som helst.
Å tredje sidan har de uppenbarligen inte tagit skada av att få använda sin egen fantasi och föreställningsförmåga ... de verkar aldrig ha tråkigt.
Miss Gillette:
Jag vågade nästan inte skriva det här med tanke på vilken press du ibland utsätts för av dina närmaste...
Jag tror nog att dina barn hör till de lyckligare här i tillvaron, trots frånvaron av museer och andra speciella barninrättningar.
Man har man två rastlösa och vilda pojkar på fyra och två år kan det vara skönt för en utarbetad mor att få några timmars vila på t.ex. lekhuset eller Junibacken, där de kan roa sig i timmar med att klättra, hoppa och springa runt...
Att barn får växa upp på landet med närheten till naturen är heller inte att förakta. Till syvende och sist är det dock hemmiljön som utgör den absolut viktigaste stimulansen för barnen!
musikanta: Tack, det värmer att höra -- jag tvivlar ju konstant på min tillräcklighet som förälder. Men jag kan ju också se att mina barn verkar harmoniska. De är glada och sociala och kreativa, så i vissa avseenden törs jag nästan andas ut litegrann, eller tänka att jag i alla fall inte gör allting kapitalt fel.
Skicka en kommentar