Bloggträff

Mattan, som jag hade tyckt det var så roligt att tvätta, enligt svärsonen. Bilden har han tagit.

Det var det här inlägget, författat av min käre svärson, som gjorde att jag var tvungen att ta itu med bloggandet på allvar. Jag kunde naturligtvis inte låta inlägget stå oemotsagt.  I synnerhet som han uttryckt sig så arkaiskt – som om jag skulle använda ”vafalls” i mitt dagliga tal! Eller ännu värre, riva lakan i småbitar och använda Grummes  grönsåpa som huvudingrediens när jag städar.

När jag väl skrivit mitt första inlägg till mitt försvar och talat om att det inte var jag som hade skrivit inlägget och att jag inte kände igen något i hans berättelse om min stora glädje över att få städa, var jag fast.  För hur många timmar, dagar, veckor eller år kunde jag aldrig drömma om då.

Bloggandet har berett mig mycket nöje. Allra roligast är det förstås när man får igång en diskussion på bloggen – om det man skrivit har gett upphov till tankar eller associationer hos andra bloggare, eller bloggvänner, som det har blivit med åren.

Tyvärr är det inte så många som bloggar i min ålder. Men en bloggvän har jag som jag t.o.m. kan diskutera med om vad som hände ”under kriget” utan att någon, som MM brukar göra, frågar vilket världskrig det gäller. Han föddes ju det året kriget tog slut...

Eleonora och jag har läst varandras bloggar och utbytt kommentarer nästan ända sen jag började blogga. Så det var ganska naturligt att vi skulle träffas utanför bloggen någon gång. Det första mötet blev väldigt trevligt – vi kände genast igen varandra och sen slutade vi inte prata förrän det var dags för mig att ta tunnelbanan tillbaka till Mälarhöjden många timmar senare.

På den vägen är det. För några veckor sedan när jag hälsade på i Mälarhöjden blev jag hembjuden till Elonora på lunch. Jag tyckte det skulle bli väldigt roligt, dels för att se hennes hem, som hon berättat så mycket om på sin blogg och dels för att jag aldrig varit i det området av Stockholm tidigare.

Utsikt från tågfönstret

När jag steg av pendeltåget blev jag hjärtligt mottagen av Eleonora, som hade gjort sig besvär att gå och möta mig. Promenaden till Eleonoras lägenhet gick snabbt under ivrigt pratande. De var ju så mycket som hänt sen sist vi sågs i höstas.

Eleonora bor i ett lugnt och trevligt bostadsområde och hennes lägenhet är ljus och vacker och mycket ändamålsenlig. Vardagsrummet har fönster åt två håll eftersom lägenheten är en hörnlägenhet. Roligt var det också att få se balkongen, som Eleonora brukar skriva så mycket om på våren och sommaren.

Eleonora framför husen där hon bor

Jag blev bjuden på en god lunch med kycklingfiléer på lökbädd med gräddsås och till efterrätt nybakad sockerkaka med hemgjord lemon curd och vispgrädde. Lunchen tog lång tid, eftersom jag har svårt att äta och prata samtidigt…

Eleonora i sitt ljusa och vackra vardagsrum

Vi hade så trevligt och tiden gick så fort – inte saknar man samtalsämnen när man vet så mycket om varandra genom bloggen. När det var dags att ta tåget hem igen, promenerade vi tillsammans till stationen – fortfarande pratande i mun på varandra.  När jag kom hem till Mälarhöjden hade solen redan börjat gå ner och jag kunde inte låta bli att ta några bilder på den vackra kvällshimlen.

På väg hem till Mirrfamiljen

 

Mirrfamiljens hus i solnedgången

Nu ser jag fram emot att Eleonora kommer och hälsar på oss i Mogata någon gång i vår, så att jag kan få guida henne runt i Söderköping, vår lilla fina stad.