677 Lump-Lisa

För någon tid sen var det någon av bloggvännerna som påminde sig en bok om en holländsk flicka som gjorde kossor i margarin som sedan ställdes ut i ett skyltfönster. Hon hade glömt vad boken hette och vem som skrev den. Jag hade också läst boken, som berörde mig mycket, men kom inte heller ihåg titeln.

En älskad bok som jag fick som tioåring, Lump-Lisa. (Bilderna går att klicka större.)

Av en händelse läste jag på nätet om Lump-Lisa och kom ihåg att det var bokens titel. Den utkom 1946 och var skriven av en för mig helt okänd författarinna – J.M. Selleger-Elout och var utgiven på Svensk Läraretidnings förlag. Det finns bara en artikel om henne på Wikipedia och den är skriven på holländska och kan läsas här. Om man kan lite tyska kan man förstå en hel del och åtminstone se vilka andra böcker hon skrivit.

När jag kommit på boktiteln försökte jag få tag i boken, som kommit bort under årens lopp, vilket visade sig vara ganska hopplöst. Jag sökte på alla antikvariat och på Bokbörsen men där fanns den inte. Däremot fanns den på några bibliotek som referensexemplar bl.a. på KB. När jag var på vårt eget bibliotek häromdagen frågade jag ändå om de kanske kunde skaffa den. Och si, den fanns i ett ex och dessutom att låna från Karlstad stadsbibliotek.

Så nu har jag läst om den älskade boken, som jag fick när jag var tio år. Jag led med Lisa, som var tvungen att gå till sophögen för att hitta saker som kunde vara användbara hemma. Bland annat hittade hon en hatt, som hennes stränga mor piffade upp med ett sammetsband, som Lisa också hade hittat på sophögen. Lisa var överlycklig över sin hatt och satte den på sig nästa dag när hon gick till skolan.

 

Men när lillasyster Griet berättade för klasskamraterna att Lisa hade hittat hatten på sophögen blev hon utskrattad och kallad för Lump-Lisa. Hatten satte hon aldrig på sig igen. En klar berättelse om mobbning och utanförskap.

Lite upprättelse fick hon dock när hon fick hoppa in för sin syster, som jobbade i herr Ossens affär, och fick bygga ett slott i ett skyltfönster av margarinpaket, linser och olika färgade bönor. Det är där kossorna i margarin kommer in. Fönstret blev mycket beundrat och Lisa fick vara med sina kamrater igen, åtminstone en tid efteråt. Jag kommer ihåg att jag förvånades över att kossorna inte smälte…

Lisas klasskamrater beundrar det fina slottet och korna av margarin i herr Ossens skyltfönster.

Lisas far var bohem och uppmuntrade Lisa att rita och måla – men den stränga modern förbjöd henne det. Det var onyttigt och hennes flickor skulle lära sig arbeta och inte hålla på med onödiga saker. Jag kommer ihåg hur illa jag tyckte om mamman, som inte ens lät sina tre flickor gå och bada på sommaren utom under en enda dag.

 

Far med statyetten av Lisa i handen.

Far var desto snällare och han och Lisa hade ett varmt och nära förhållande. En ko, Broka, spelar också en stor roll i boken. En målarfröken, som upptäckt Lisas begåvning, skänker familjen en statyett av Lisa som hon gjort, så att man kan köpa tillbaka Broka. Man hade varit tvungen att sälja henne eftersom far sagt upp sitt arbete hos bonden för att ägna sig åt diverse hantverk i stället, som givetvis inte gav några pengar.

 

Allt ordnar naturligtvis upp sig till slut. Far går tillbaka till jobbet, mor blir snäll och Lisa får köpa färger och papper och börja på konstskola när hon blir stor. Hon blir en berömd konstnär, som berättar den här sagan om sig själv för sina barn.

Det lyckliga slutet kom som en fullständig överraskning för mig. Vad jag kommer ihåg av berättelsen är att den mest var fylld av elände och barnarbete. Höjdpunkten i boken var kossorna av margarin. Den som har boken i sina gömmor ska veta att den är en raritet. Finns alltså bara i några få exemplar på ett par bibliotek i hela Sverige.