Karin på Åland står för månadens sista lördagstema. Tack Karin för roliga och intressanta teman! Englundskan tar över taktpinnen i november. Temana för nästa månad står på i högerspalten på min blogg. Där står också vilka bloggare som deltar. Det vore kul om vi kunde bli några fler – så häng gärna på om du funderar över det.
Det här är första sidan inne i boken. Texten syns bättre här än på pärmen som är mörkt grön. (Bilderna går att klicka större.)
Om färg finns det ju hur mycket som helst att skriva om, i
synnerhet för mig som har älskat färger sedan jag var liten. Den här lilla
boken, Två kissar med färg, fick MM 1951 när han var sex år, men den var också en
älskad bok i min barndom. Den kostade 1:55 kr när den gavs ut detta år på
Folket i Bilds förlag. Tyvärr försvann boken för mig och jag blev väldigt glad
när jag fick återknyta bekantskapen med den.
Brandgult är ett färgord som inte används numera. Nu heter det orange som alla barn vet.
Genom denna bok tror jag att jag lärde mig blanda färg redan
i fyra-femårsåldern. Vitt och rött blir rosa, gult och rött brandgult etc.
Kissarna blandar friskt för att få grönt, men när de häller ihop alla färger
blir det brunt. Av en händelse råkar de till slut spilla ut den blå och gula
målarburken så att det äntligen blir grönt. Vilken pedagogik!
Rött och blått blir gredelint.
När de blandar rött och blått blir det gredelint – ett ord
som tillika med brandgult helt försvunnit ur färgvokabulären hos den yngre
generationen. Min konstnärshandel heter just Gredelin, men jag undrar hur många
som vet vad det betyder. Det är där jag går på kurs och målar akryl. Jag har
anmält mig till en tredje omgång i november – det är väldigt roligt!
Konsthandeln Gredelins skyltfönster med Jacquies tavlor i akryl.
Jacqui själv vid staffliet där hon demonstrerar hur man mälar i akryl under lördagen.
Ett ytterligare exempel på Jacquies fina måleri.
Tyvärr ösregnade det, så det blev bara en snabbtitt i ett
galleri på vägen upp till Konstmuseet där vi stannade en stund innan vi åkte
hem igen.
12 kommentarer:
Vilken fin kattfärgbok och vad roligt med brandgul och gredelin. Det är väl alldeles utmärkta ord och brandgul är dessutom mycket lättare att böja i olika former än orange, som nog måste få förbli oböjt. (Kan jag få den orangea tröjan. Tältet är oranget/orangt)
Fint med utställningen och kul med färgstark kulturnatt i Norrköping.
En så härlig liten bok om färg. Den blir jag glad av. Har aldrig sett den tidigare.
Ett trevligt och verkligen färgglatt inlägg!
kram
Undrar var åldersgränsen för att minnas tanterna Brun, Grön och Gredelin går.
Pedagogiska katter, verkligen!
Brandgul var länge, länge det jag föredrog att säga. Nu säger jag det bara då och då. Gredelin kände jag dock bara till som tanten i boken, fast visst förstod jag utifrån det att det skulle vara en färg, men kanske en färg som Elsa Beskow själv hittat på, men så var det alltså inte förstår jag nu. Och för att komma med ett litet bud på Olgakatts fråga; historien gick i alla fall som barnprogram (om jag inte minns fel, med stillbilder och en berättarröst) under mitten av 1980-talet, så alla födda under 70-talet borde känna till den.
Oj så kul, för gissa vad?! Jag håller själv på med en kattbok, fast det är mycket hemligt. :) Den ska barnbarnet få i julklapp och den ska bli riktigt fin. Bilderna är på alla familjens katter och så ska det vara rim och allt.
Nu ska jag ut i solen en stund. Hoppas att den skiner även på dig.
Kram!
Karin:
Det har jag aldrig tänkt på, att orange är svårt att böja. Åtminstone att stava. Hade det inte varit så dåligt väder hade vi nog åkt in till stan igen för att gå på någon konsert eller annan akrivitet. Det händer mycket på kvällen.
Ingrid
PettasKarin:
Jag måste scanna hela boken innan den helt faller isär. Den är ju i alla fall 61 år gammal. Förvånansvärt aktuell trots det.
Kram tillbaka
Olgakatt:
Jag tror inte att man läser tanterna längre. Åtminstone förekommer de aldrig i de barnprogram som jag ser tillsammans med barnen i Mälarhöjden. Undrar f.ö. om man i så fall förklarar att gredelin är detsamma som lila. Fast det syns förstås på kläderna.
Ingrid
Gnuttan:
Då var det väl i alla fall snart 30 år sen den gick som barnprogram - så gamla är de små barnens mammor många gånger. Sen Astrid Lindgren kom med sina barnböcker läser man sällan Elsa Beskows sagor, eller sjunger hennes och Alice Tegners visor. Undantag är förstås Bä, bä vita lamm, ekorrn satt i granen och en sockerbagare. Men f.ö. sjungs inte många av de gamla visorna.
Kram
Aila:
Kanske de här katterna också spiller ut målarburkar så att det blir fina, nya färger. Ett litet tips. Du måste berätta om boken när den är färdig och barnbarnet har fått den i julklapp. Det blir säkert en mycket populär present.
Kram tillbaka!
Två kissarmed färg finns att köpa igen - men heternu Sudd och Kludd och färgorden är utbytta....och en del av texten omgjord,men bilderna finns kvar. Jag är så glad at ha den gamla - mina barnbarn har fått den nya och älskar att bland Mormors tubfärger!
Hej Anonym!
Skulle vara väldigt roligt att veta vem du är som skriver. Du kanske är i min ålder eftersom du är mormor. Dessutom delar vi tydligen intresse för målning eftersom du har tubfärger som dina barnbarn får använda att blanda. Du kan ju mejla mig om du inte vill ge dig till känna här. Jag ska se om jag kan få tag i den nya kisseboken på bibblan - tack så mycket för tipset. Jag älskade också den här lilla bilderboken när jag var liten.
Skicka en kommentar