Då såg det ut så här i naturen på Ytterbyvägen. (Bilderna går att klicka större för detaljer, framför allt för att läsa texten på stenarna.)
Den sista fredagen i september åkte vi på en liten utflykt i omgivningarna. MM ville titta på några vägstenar som han hade läst skulle finnas på vägen mellan väg 210 och Ytterby – en plats som består av några få hus och gårdar. Jag var väl inte så entusiastisk, men vädret var vackert och träden sprakade av höstfärger, så jag hoppades få några vackra bilder.
Björkarna hade dock tappat sina.
Det var intressantare än jag trott. En bonde i Ytterby vid
namn Conrad Johansson hade många strängar på sin lyra. När han inte uppfödde
varmblodiga hästar eller snidade kandelabrar och fat ur björk- och aleträ
diktade han högstämda verser, som han sedan högg ut i sten.
Svanar på åkern.
Det var då bussen drevs
med gengas, folk på landsbygden saknade elektricitet och björkveden kostade 11
kr kubikmetern. Är man väldigt intresserad kan man gå till den här hemsidan och
läsa artikeln, eftersom den inte går att länka till då den bara finns som
PDF-fil. Det är rolig läsning!
MM hade läst att det fanns fyra sådana stenar utmed Ytterbyvägen.
Vi hittade snart den första som stod vid vägkanten. 
Fantastiskt att ha tid att hugga ut en lång dikt i ett granitblock. Kan inte ha varit lätt.
Här kan man läsa dikten skriven år 1922.
Sten nummer två är lite svårare att läsa eftersom det växer gräs framför.
Men saknar du mål, olycklig då, ty säkert - fåfängt ändå - den ändlösa vägen du luffar uppå...
MM är glad när han hittar den tredje stenen.
Här läser man texten ganska bra.
Vi fortsätter resan och hittar snart den fjärde stenen. Här kan man läsa vad som står på den. Man kan som sagt klicka större.
Efter att MM nogsamt fotograferat alla stenar från olika vinklar, fortsatte vi färden hem förbi Börrum. I den vackra lilla kyrkan spelade jag orgel för första gången på ett bröllop midsommarafton 1971. Det var långt innan jag blev kantor. Som väl var hade orgeln kopplad pedal, så jag behövde inte spela med fötterna vilket jag inte kunde då. Det var också innan bron över Lagnö hade byggts, så när jag skulle hem till ön i Sankt Anna skärgård, där vi bodde på somrarna, fick jag sitta i bilkö i över fyra timmar. Utan bok eller radio...
Börrums kyrka, där gårdsnamnen står på kyrkbänkarna.
8 kommentarer:
Tack för väldigt intressant vandring tillsammans med er.
Kramar
Karin
PettasKarin:
Tack själv som orkade läsa om den :-)! MM hittade taket i en konstordbok - säteritak heter det. Jag tycker byggnader med ett sådant tak är så vackra.
Kramar från Ingrid
Vilket slit att hugga in de vackra verserna och roligt att stenarna fått bevaras.
Vilken härlig promenad med vackra bilder: öppna fälten, höstprakten, spännande byggnader och så alla dessa moderna runstenar. Trevligt att få följa med!
Olgakatt:
För att vara skrivna av en "olärd" bonde tycker jag de håller hög klass, verserna. En som älskade sitt land vittnar de i alla fall om.
Ingrid
Karin E:
Ja, utflykten blev mycket trevligare än jag hade förväntat mig. Jag måste erkänna att jag var mycket skeptisk från början. Det var också intressant att få lite kött på benen genom den gamla artikeln i Östergötlands Dagblad (som gick upp i Norrköpings Tidningar för ett halvsekel sen). Bra benämning - moderna runstenar. Ska delge detta till MM.
Ingrid
Så fantastiskt vackert!
Med sorg i hjärtat tänker jag på finansmannen som köpt upp stora delar av det här området. Utan hänsyn till natur- och kulturvärden kommer här inom en snar framtid planteras poppel på ängar och gärden samtidigt som skogen skövlas. Tack för att du bevarar landskapet på foto åt oss!
Hej Malin och välkommen till bloggen! Visste inte om detta med finansmannen som du skriver - mycket tråkigt att höra. Det var en så fantastiskt vacker höstdag som vi var ute och åkte. Men allt kanske inte behöver bli förstört - man får väl vänta och se.
Men när det gäller skogen är det enligt min mening ett fullständigt skogsskövlingsraseri som pågår just nu. Har aldrig sett så många jättehögar med timmerstockar tidigare. Det måste vara ett bra pris på virke...
Ingrid
Skicka en kommentar