Första sidan på Norrköpings tidningar den 7 december 1977. Bilderna går att klicka större.
Den 7 december 1977 var det snökaos i Väst- och Mellansverige.
50 000 hushåll blev strömlösa och mängder av trafikolyckor inträffade. I
Söderköping blev två personer allvarligt skadade vid en bilolycka i tätorten.
En stor del av skärgårdsområdet blev strömlöst klockan fyra natten mot fredagen.
De elektriska pumparna fungerade inte, så korna fick stå omjölkade. Allt enligt
Norrköpings Tidningar den 7 december.
Eftersom ingen kollektivtrafik fungerade och privatbilar inte kunde ta sig fram, försökte man komma till jobbet på alla upptänkliga sätt - bl.a. på skidor. Huruvida Robert Carlsson kom fram i jobbet i tid vet man inte...
Vi bodde i Norrköping vid den tiden på Östra Promenaden. Jag
väntade Mirren vilken dag som helst och klockan 11 på kvällen den 6 december
gick vattnet för mig. När vi tittade ut genom fönstret på fjärde våningen såg
vi bara enorma mängder snö, flingor som dalade ner och tända gatlyktor. För
övrigt var det helt stilla. Inte en bil syntes till och inga personer.
Taxi upplyste oss om att all taxitrafik var inställd och
ambulans gick heller inte att anropa. Det var bara att ta den packade väskan
och bege sig iväg till sjukhuset. Mirrmaken först med väskan och jag efter. Inga
gator var plogade och vi plumsade fram i snön som var halvmeterhög. Som väl var
hade vi bara några kilometer till Gamla lasarettet då – några år senare byggdes
Vrinnevisjukhuset ytterligare en halvmil bort.
Vi anlände lyckligen till sjukhuset och jag skrevs in vid tolvtiden
på natten. Vid elvatiden morgonen därpå var Mirren född. Hon hade tjockt, svart
hår och skrek oavbrutet tills sköterskorna gav henne en napp, som hon inte skildes
ifrån förrän hon var tre år.
Mirren tre veckor
På morgonen talade man om att alla skolor var stängda
eftersom ingen kollektivtrafik fungerade. Det fanns de som åkte skidor till
jobbet, men de flesta var hemma.
Det ”snökaos” som vi upplever idag är bara ett väldigt litet
i jämförelse med det den 7 december 1977. Inte ens strömmen har gått än – men det
är bäst att fylla på dunkarna med vatten och plocka fram ficklampor och
ljusstakar utifall att.
Bilder från Mogata i dag på eftermiddagen.
18 kommentarer:
Vilken dramatik med förlossning i snömassorna, ja nästan då, hade du värkar medan du pulsade fram i drivorna?
Det där med graden av kaos är tydligen varierande, på Mogatan ser det väldigt idylliskt ut, fattas bara en liten tomte.
Här har vi ingen kaos alls, bara fullkomligt normal vinter med 5 cm snöt och 9 grader kallt. Rätt ok för att vara vinter.
Tre kilometer med värkar! Jag säger då det. Vi tillhör de härdiga generationerna. Vilken urgullig teckning som visar resultatet av snöpromenaden!
Jaaa, vad skulle nog en tre kilometer lång väg vara för en kvinna med magen stor och födelsevärkar;)? Pulsandet i snön hjälpte säkert till att Mirren kom än tidigare än hon kanske annars skulle ha kommit. Kvinnor kan!
Väldigt fin teckning av din söta dotter!
Jag minns faktiskt inte hur den vintern var...min son är född samma år, men i mars och vintern mellan 76-77 var kall och sträng med tjocka havsisar.
Kul att minnas så här!:)
englundskan:
Så hemskt mycket snö som det var den natten har jag aldrig upplevt sedan. Jag kommer inte ihåg om jag hade så många värkar då - förlossningen tog ju ganska lång tid. Men jag kommer ihåg hur surrealistiskt det var med Mirrmaken som röjde väg åt mig i snön med min lilla resväska i handen, tystnaden och gatlyktorna som lyste upp snön.
Karin E:
Ja, jag var nog inspirerad när jag gjorde teckningen. Kanske glad att hon sov...
Vad det gäller "härdig" hade vi inget val utom att föda hemma utan hjälp! Men jag har inget minne av att jag tyckte det var särskilt jobbigt. Jag var inte orolig heller eftersom jag aldrig har haft några snabba förlossningar. Men så här efteråt blir man ju mörkrädd - vad hade hänt om barnet hade valt att födas under promenaden?
PettsKarin:
Som du förstår är det en sån natt som man aldrig glömmer. Jag sparade tidningarna från den dagen - kul när man numera har en scanner. Men jag hade faktiskt ingen aning om HUR hemskt det var förrän jag läste tidningen. På den tiden fick man ju ligga i lugn och ro en vecka på BB! Kommer ihåg Lucia när alla nyfödda bebisar bars in med glitter i håret. Då hade man bara barnen hos sig under dagen...
Det var allt en spännande promenad du fick göra till BB 1977!!Tur att det gick så bra och duktig var du som knegade på i snöstormen!
Så mycket snö har ni inte fått nu. Hos mig har det blivit jättemycket och stora oöverkomliga drivor. Har inte sett så mycket snö sedan 1966 eller om det var 1967. Kommer inte ihåg.
Ha det gott Ingrid och stor snökram
Eleonora:
Ja, det var inte mycket annat att göra än att knega på. Jag slapp i alla fall bära väskan...
Hoppas snöröjningen har kommit igång hos er - här har de plogat vår gata i alla fall.
Varm(!)snökram tillbaka!
Det var två RIKTIGA vintrar, -76 och -77! Vi hade just köpt hus i Motala. I början skottade vi trottoaren utanför så gott vi kunde, tills en granne sa "vi ger upp" och sen fick vi pulsa mitt i gatan tills kommunen hade resurser att röja. Bara en envis pensionerad granne höll snyggt på sina 25 meter... Min man hade åkt till Linköping en kväll, och sen hittade han inte bilen under snön när han skulle hem, så han blev kvar och fick ta bussen efter två dar, bilen forfarande insnöad..jag skulle ta buss till jobbet, men det kom ingen, vi tog oss inte till jobbet. Nattpersonalen fick jobba dubbla skift...
Motala hade mest snö i landet, stod det i en tidning som jag hade skickat till min mamma i Jämtland, och som vi fann när vi tömde efter hennes död på sent 80-tal.
Barnen var väldigt förtjusta i snön, vi vuxna mer tveksamma.
Bästa Anonym:
Välkommen till min blogg - synd att du inte skriver ditt förnamn under kommentaren så jag kunde skriva ditt namn i svarskommentaren. Jag gissar också att du jobbar/jobbade på sjukhus. Du kan ju höra av dig på FB med ett meddelande om du är med där...
Kul att ha någon som delar upplevelserna av de ovanligt snörika vintrarna. Vi köpte inte hus förrän året därpå så jag har inget minne av snöskottning förrän senare.
Under 90-talet var det också snökaos den 15 november ett år, då MM inte kunde ta sig hem eftersom alla bussar var inställda. Han, tillsammans med en kusin till Mirren med familj fick sova över på golvet hos min mamma, som hade lägenhet i Söderköping...
Verkar nästan som dolda kameran med din man som inte hittade bilen i snön :-).
Hälsningar Ingrid
Jag heter Monica Pizanias och bor i Grekland. Att jag skrev som anonym är för att jag inte kommer överens med datorn om profiler och sånt, och det är olika på andra bloggar. I alla fall tycker jag om att läsa en hel rad av bloggar och det känns som att man känner folk över snart snart hela världen.
Själv bloggar jag via www.kalimera.se, rätta stället för greklandsentusiaster.
Här där jag bor har vi inte behov av varken vinterdäck, snöskyfflar eller skrapor till bilrutan! Ha det gott i de julprydda hemmet!
Datorn och jag är inte överens om hur man skriver sin profil! Jag heter Monica Pizanias och bor på Kalymnos, Grekland. Jag gillar att läsa bloggar från alla möjliga ställen på jorden!
Själv bloggar jag via www.kalimera.se
Ha det så bra i snöiga Sverige!
Du ser! Datorn gör som den vill med mig!
Hej Monica!
Varmt välkommen till min blogg! Roligt att du svarade så fort på min lilla begäran om förnamn - nu fick jag ju reda på en hel del om dig också. Tack! Jag ska lägga till din blogg till mina länkar och min blogglista, om du inte har något emot det. Jag har ju en annan kontakt i Grekland sedan många år, Ingabritt: "Aktuellt i Grekland" som du hittar både i länkarna och i min blogglista.
Idag är det 16 minusgrader och vi hade bara 15 plusgrader (plus värmepumpar och andra element här i huset när vi vaknade på morgonen). Iofs. bra att huset släpper igenom lite luft så att det blir vädrat. Det blir förhoppningsvis lite varmare under dagen när lampor, spis och ugn har gjort sitt.
Ha det gott själv och kram från Ingrid
Monica:
Tyvärr hittar jag inte till din blogg - skriv gärna hur jag ska komma dit. Kommer bara till Kalimerasidan.
Ingrid
Ja, om du har lustoch tid att läsa om hur vi har det på Kalymnos...Man går in på Kalimera.se- På vänsterspalten finns en rad val. Klicka på Blogghörnor. Där finns ett tiotal namn. Monica Pizanias långt ner på listan.
Monica P.
Monica:
Jag ska strax gå in och läsa!
Ingrid
mONICA:
Hej igen! Nu har jag läst några av dina trevliga inlägg om Kalymnos. Men jag måste ha ett lösenord för att kunna kommentera. Du kanske kan skicka mig ett till mitt vanliga mejl: ikanta@telia.com?
Ingrid
Skicka en kommentar