751 Mässa i Sankt Laurentii kyrka med efterspel i församlingshemmet.

Igår spelade jag på en mässa i Sankt Laurentii vackra gamla kyrka. Det var mycket att spela eftersom jag samtidigt skulle ackompanjera min vän Maj-Grets körer, Sankt Ragnhilds- och Wijkakören, som jag ofta gör annars också.

Att spela på den härliga flygeln är alltid lika underbart - själv har jag ju ingen hemma. (MM har tagit samtliga bilder som går att klicka större.)

I Sankt Ragnhilds-Wijkaören är väl medelåldern runt sjuttio år vilket inte hindrar sångarna att sjunga av hjärtans lust. Man kanske inte alltid är så stark i de högre registren, men vad gör det när man har pianoackompanjemang?

Maj-Gret repeterar med kören innan mässan har börjat.

Maj-Gret som leder kören är ett energiknippe av Guds nåde. Hon är fyllda åttiofyra, men är still going strong och bjuder kören på kaffe och bullar varje gång de träffas och sjunger. Hon brukar baka 170 bullar i veckan läste jag i lördagens tidning, där man hade en artikel om denna fantastiska människa. 

Maj-Gret 84, som det brukar stå i tidningen, i full aktion framför kören.

Vi är ju mitt i fastetiden så Stig, en av våra komministrar, sjöng Litanian idag – en vacker gammal förbön från medeltiden. Mycket annan liturgi också, men MM var som vanligt med mig och hjälpte mig med att hålla reda på noterna. Framför allt säger han till mig när jag INTE ska spela. Jag brukar ha för brått ibland…

Sångerna som körerna sjöng var gamla välkända sånger och psalmer. Under själva nattvarden spelade jag några Taizésånger och det var härligt att höra att jag fick respons från församlingen som sjöng i stämmor till mitt orgelackompanjemang. Bara på de främsta bänkarna satt åtminstone två sångglada präster, Bloggblad och min bror Gunnar som båda sjunger i kör. Även min kantorskollega Roger var med och sjöng tenorstämman, upplyste han mig om senare.

Jag fick fin back-up i Taizésångerna av församlingen under nattvarden.  Känns damen längst till vänster igen? Min bror Gunnar längst fram till höger, som är präst och även körsångare bidrog också till stämsången. Han har varit missionär tillsammans med sin fru Anne Sophie i Tanzania i över tio år

Mässan avslutades med att församlingen sjöng den gamla välkända Barnatro. Jag var nio år när jag första gången tog ut den hemma på pianot – och sen dess har jag spelat den ett oräkneligt antal gånger. Brukar alltid gå hem på äldreboendena - en sång som de gamla känner igen sen barndomen.

Efter mässan bjöd Internationella gruppen på kyrkkaffe i församlingshemmet, där vi förutom att bli bjudna på fika fick lyssna till en kvinna som varit missionär i Tanzania. Hon talade mest om hur man skulle etablera en vänförsamling i exempelvis Tanzania, vad man skulle tänka på att göra eller INTE göra.

Många följde med till församlingshemmet efter mässan för att lyssna till föredrag om vänförsamlingar i Tanzania.

Intressant!  Vi får väl se om föredraget bär frukt och Söderköping Sankt Anna församling upprättar en vänförsamling i Tanzania så småningom. Kontakter finns eftersom både min bror och svägerska varit missionärer där i mer än tio år.

Uppdatering:
En videosnutt som MM tagit där jag kompar till Barnatro gick inte att lägg in här på Blogger. Är det någon som skulle vilja lyssna till den finns den i alla fall på Facebook här.