tisdag 19 mars 2013

761 Lilla Akademiens konsert på Riddarhuset.

För en dryg vecka sedan var jag återigen hos Mirrfamiljen i Mälarhöjden. Passade på att följa med dem i bilen när de var på hemväg från sommarhuset på Öland. Den främsta anledningen till att jag ville komma till Stockholm just den veckan var att Lilla Akademien skulle hålla en konsert på Riddarhuset på torsdagskvällen.


 Riddarhuset i solnedgången.

Mitt äldsta yngsta barnbarn, Casimir som är fem och ett halvt år, deltar i Lilla Akademiens söndagsverksamhet där han får både dansa balett, måla, sjunga och lära sig noter. Mirren och jag har varit på en konsert tidigare och var mäkta imponerade av de duktiga barnen.  Lilla Akademien är en grundskola och gymnasieskola som specialiserat sig att få fram duktiga instrumentalister. Mer om Akademien kan man läsa här.
Efter att ha lämnat övriga barnbarn i farmors kompetenta vård travade Mirren och jag iväg till Riddarhuset i den fantastiska solnedgången som jag har berättat om här, där vi blev mötta av en god vän som gjorde oss sällskap på konserten.
Konserten inleddes med att alla violinisterna på skolan ställde upp och spelade ett stycke, de minsta var några barn i förskolan som redan hade lärt sig spela fiol. Rubriken på konserten var Mångfald i musiken, och programmet var verkligen en provkarta på musik från alla världens hörn.
En liten tjej spelade andra satsen ur Nerudas Trumpetkonsert i Ess-dur, en annan 11-12 åring Valse Sentimentale av P. Tchaikovsky.  Sen spelade nästa lilla tjej ett jättesvårt stycke av japanen K. Hirai på flygeln. Vi trodde inte våra ögon när samma lilla flicka, klädd i japansk kimono, kom in efter pausen och spelade ett ganska komplicerat stycke av K. Braune på fiol!


Lilla Akademiens kammarkör på plats i den pampiga riddarhussalen.

Underbart var också att lyssna till den fantastiska kammarkören som mest bestod av elever i de högre årskurserna och gymnasiet. Perfekt ren intonation trots att allt sjöngs à capella. När skolans alla violonister rev igång Hjort-Anders Olssons Trettondagsmarsch hade publiken svårt att hålla sig stilla. För att inte tala om när slagverksensemblen spelade medryckande musik från Ghana. Vilken precision av så många små slagverkare.
En underbar konsert att minnas, men också att imponeras av. Undrar hur mycket övningstid som gått åt för de här ungdomarna, av vilka redan flera i relativt låg ålder var fullfjädrade musiker. Samtidigt såg alla som spelade ut att ha väldigt roligt, vilket är en tröst.

Vår goda vän bjöd oss på en nattsmörgås efter konserten, vilket förhöjde upplevelsen ytterligare!

Tyvärr tog jag inga fler bilder utan bara videonuttar med min kamera som dock Blogger vägrar lägga in. Tråkigt, för det var verkligen en både hör- och synbar upplevelse med alla barnen i sina färgrika dräkter.

Om en tidigare konsert av Lilla Akademiens elever på Stora Akademien har jag skrivit här.

10 kommentarer:

Pettas sa...

Så vackert Riddarhuset är i den belysningen. Givetvis skulle jag mera än gärna ha suttit där tillsammans med dig och Mirren.
Ibland saknar jag Stockholm oerhört mycket

Kram
Karin

Musikanta sa...

PettasKarin:
För mig som aldrig varit på Riddarhuset förr var bara det i sig en upplevelse.
Kram tillbaka

Karin sa...

Fina bilder från en fin kväll! Riddarhuset i sen kvällsbelysning ser ut som en sagoborg.

Eleonora sa...

Jag hade antecknat denna konsert men så kom ett föredrag om Fredrika Bremer emellan.
Roligt att du var där och tyckte det var en upplevelse.
Kram

Musikanta sa...

Karin:
Det är väl nästan vad det är, Riddarhuset, en sagoborg! Roligt att ha varit där. Synd bara att jag tog så få bilder. Fick en fin inspelning på Hjort-Anders Trettondagsmarsch, men som Blogger vägrar att lägga in tyvärr.

Ingrid som går omkring i konstant feberrus sedan fyra dagar tillbaka och helst bara vill sova...

Musikanta sa...

Eleonora:
Det blir säkert fler konserter som vi kan gå tillsammans på någon gång. Det var säkert ett intressant föredrag om Fredrika Bremer också!
Kramar tillbaka

Suss sa...

Vilken fantastisk upplevelse. Jag önskar jag varit med! Jag tror du har berättat om någon liknande konsert tidigare? I alla fall är musikupplevelser nog det bästa man kan få, tycker jag. Kram!

englundskan sa...

Underbart, jag blir så lycklig så jag blir alldeles rörd fast jag inte ens var med.
En gång när dotters fiolgrupp spelade för kommunfullmäktige så muttrade hon surt att det inte ens var en fot som vickade. "Antingen var det inte medryckande eller också var dom redan döa"

Musikanta sa...

Suss:
I det här fallet är det ju bara (under)barn som är med och spelar. Och så gymnasister och högstadielever också förstås. Vad som var så speciellt var hur rent och fint allt lät. Det stämmer att det var den andra av Lilla Akademiens konserter som jag skrivit om. Bra att du sa det - jag kan ju länka!
Kramar

Musikanta sa...

Englundskan:
Härlig kommentar från din dotter! Det måste vara flera "redan döda" på den konserten. Här var det fullt ös från publiken - från alla föräldrar, farfar- och morföräldrar och övriga vänner och släktingar! Som naturligtvis var tysta när de skulle vara det :-).