lördag 16 mars 2013

760 Lördagstema show&Tell – Bästa gömstället.

Den här lördagen tycker Gnuttan att vi ska avslöja vårt bästa gömställe. Hur hon har tänkt sig vet jag inte riktigt, eftersom det inte blir något gömställe längre när vi har berätta vilket det är…

Det bästa gömstället för mig är bakom den stora flygeln i Sankt Laurentii församlingshem. I säkert över tio år har jag ackompanjerat min vän Maj-Grets kör på SPF:s träffar där. Tre gånger om året, på årsmötet i februari, på vårfesten i maj och på julfesten i december.

Bloggblad och jag repeterar innan föreställningen har börjat. (MM tog alla bilderna som går att klicka större.)
Trots det har ingen sett mig där mer än Sankt Ragnhildskören, som är SPF:s Sankt Ragnhilds egen pensionärskör. Kören brukar ställa upp sig som en mur framför flygeln och där bakom har jag mitt bästa gömställe. Häromdagen träffade jag en ny bekant i ett annat sammanhang. Hon undrade var hon hade sett mig förut.
Jag sa att det var nog på SPF:s träffar. Men det var hon absolut säker på att det hade hon inte gjort. Jag upplyste henne om att det var jag som brukar ackompanjera kören när den uppträder. ”Ja men, det ser man ju inte vem som sitter bakom flygeln”, sa hon. Jag brukar i och för sig smita iväg så fort jag är klar med kompet…

Det var många som kommit till Sankt Ragnhilds Gilles årsmöte.
I  torsdags hade jag den stora glädjen att få ackompanjera Bloggblad när hon uppträdde som Britta- Kajsa på Sankt Ragnhilds Gilles årsmöte. Hon gjorde en strålande framställning av sin mormors mormors (?) liv och leverne som hon själv har berättat om här.




Det är inte öl i flaskan utan kaffe.


Britta-Kajsa berättar om sitt sorgliga liv som i alla fall fick ett lyckligt slut.

När hon sjungit slutsången som hon själv har skrivit texten till fick hon efter stormande applåder ta emot en ros. Även jag – till min stora förvåning – lockades fram ur mitt gömställe och förärades en ros. Det är första gången på alla dessa år som jag har blivit avtackad. Så nu kanske mitt gömställe bakom flygeln inte är lika säkert som förut…


Vi får var sin ros, Bloggblad och jag.

22 kommentarer:

Bloggblad sa...

Det var roligt att läsa! Tack för alla vackra ord - det var så roligt att du ville kompa, det känns tryggt och bra med dig vid tangenterna.

Jag tycker faktiskt lika mycket om den ganska väl gömda funktionen som textskrivare, jag kan sitta lagom gömd i kyrkan och lyssna... och jag behöver inte stå i rampljuset, men vet ändå att jag har varit med om att skapa musik.

Men att stå på scenen är rätt kul - i lagom mängd.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Som du förstår blev jag oerhört förvånad över att få en ros efter framträdandet - trodde ingen visste om att jag skulle kompa. Det har som sagt aldrig hänt förr. Men dom på SPF tror väl att jag ingår i kören...

Jag tycker också mycket om att kompa - mycket bättre än att spela solo som alltid är pirrigt. Nästa gång kan du ta och sjunga en vers på någon gammal läsarsång i mitten någonstans för att bryta av.

Kanske när du pratar om husförhöret? Berätta att du kunde alla elva verserna utantill men bara ska sjunga en nu och att pastorn tyckte du hade en bra röst etc.etc.

Karin sa...

Det var ju ett väldigt trevligt gömställe! Och inte behöver man sitta tyst som en liten mus medan man gömmer sig heller, det ingår ju i gömmandet att spela. Kul tolkning av temat!

Och kul med er föreställning. Måste kolla hos Bloggblad också. Och det där med husförhör... har jag inte en text någonstans. Ska leta.

Suss sa...

Vilket härligt gömställe, bakom en flygel. Du kan hålla dig sysselsatt hela tiden, även det förstås hörs var du är...! Verkar ha varit en trevlig föreställning som ni framförde tillsammans. KRAM!

Musikanta sa...

Karin:
Det är ju det som är så konstigt, att trots att jag hörs hela tiden så är det ingen som har hittat mig av publiken. Kanske tror de att flygeln är självspelande...

Bloggblad är verkligen suverän, men så har det väl gått några gånger sedan jag var med henne för första(andra?)gången!

Musikanta sa...

Suss:
Ja, det är ett mycket trevligt gömställe. Inte behöver man vara tyst heller som du skriver. Det är alltid roligt att vara med Bloggblad.
Stor kram tillbaka!

Pettas sa...

Ett så bra gömställe du har!
Det behöver ju inte vara tyst i ett gömställe. Undrar om du inte har det bästa gömstället när det kommer till kritan...skulle tro det

kramar
Karin

olgakatt sa...

Vilken utmärkt tematolkning! Och så roligt med Bloggblads och ditt samarbete!

Gnuttan sa...

Det var kanske på tiden du hittade fram bakom ditt gömställe trots allt, hur trevligt det än var. En rejäl applåd är du helt säkert mer än värd.

Grekland nu sa...

Kanske du trivs i ditt gömställe, men nog tycker jag det är synd att du som pianist inte syns mer. För hur skulle det låta utan ackompanjemang??Det är ett viktigt uppdrag du har, så visst var du värd en ros, och säkert också applåder...

Musikanta sa...

PettsKarin:
Det fortsätter nog att vara ett gömställe, åtminstone då jag ackompanjerar pensionärskören. Jag får väl skylla mig själv för att jag inte brukar vara med på mötet efteråt...
Kramar tillbaka!

Musikanta sa...

Olgakatt:
Ja, det är alltid kul att uppträda tillsammans med Bloggblad. Kanske det blir ännu mer samarbete framöver.
Ha en skön söndag önskar
Ingrid

Musikanta sa...

Gnuttan:
Tack för den snälla kommentaren.

Ingabritt:
Ja, man kan kanske tycka att jag NÅGON enda gång kunde fått ett eget tack och en applåd när jag har ackompanjerat kören. Jag gör det ju helt ideellt även om den snälla Maj-Gret, som själv alltid får blommor, alltid sticker till mig en liten present efteråt. Men nu fick jag ju komma fram ur mitt gömställe denna gång till min egen stora förvåning.
Kramar

Pysseliten sa...

Det var den stora sorgen i kyrkan när jag var liten, att orgeln spelades längst bak från en balkong. Jag såg bara bakhuvudet på organisten när jag vred och skruvade på mig, vilket jag vill minnas inte var jättepoppis. Han (det var en farbror) var ju bäst och för mej hela behållningen med besöket. Det är så häftigt att SE musikanter!

Eleonora sa...

Så trevligt ni har ihop, Marianne och du! Att ni var värda en ros är jag övertygad om - ett helt fång skulle jag väl närmast anta.

Så fint att ni roar SPF-are!
Trevlig helg.

Musikanta sa...

Pysseliten:
Jag tycker som du att det är trevligt att se vem som musicerar. Så hade mina föräldrar alltid abonnemang på konserthuset i Norrköping på vänstersidan så jag kunde se pianisten spela på tangenterna och inte bara bakom flygeln.
En skön avslutning på helgen önskar Ingrid.

Musikanta sa...

Eleonora:
Ja det gick väldigt bra. Jag gjorde en mycket liten insats i programmet men det var roligt att få vara med ändå. Den som borde fått ett fång rosor är Bloggblad som höll igång i en halvtimme.

Det här var Söderköpings hembygdsförening och inte SPF, men jag såg många medlemmar där ändå :-).
Kramar från Ingrid

Bloggblad sa...

Det var väl nån gång förut, på Frälsis kanske, som vi fick dela på blommorna, om jag inte minns fel.

Och visst går det att kommentera som anonym här. Nu fick du ju hennes hälsning hos mig i alla fall.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Tack för tipset. Jag gnäller inte över att jag inte har fått något tack när jag är med dig - det har jag alltid fått och även blomma. Men aldrig när jag kompat Sankt Ragnhildskören under alla dessa år.

Musikanta sa...

Jag har just kollat inställningarna och där står det att vem som helst, även anonyma, får kommentera, så det måste väl ha blivit något fel när din vän inte kunde kommentera hos mig.
I

Annika sa...

SOM jag skrev hos Bloggblad nyss skulle det ha varit SÅÅÅ kul att se er uppträda!!
Fantastiskt fina bilder också!!
Kram!!

Musikanta sa...

annika:
Det hade varit väldigt roligt att ha dig med också!
Kramar