Jag visste att jag hade en BVT från november men inte att den nästan var från samma vecka som idag fast 88 år tidigare. Det finns mycket intressant att läsa i tidningen. Ett helt uppslag handlar om Folke Bernadotte som är på väg till Amerika (USA kom senare) för att gifta sig med Estelle Manville i det "Manvillska palatset" i Pleasantville. Kanske kommer det lite om det i ett senare inlägg.
Någonstans har jag läst att man ska satsa på Gösta Berlings saga igen - musikal eller film, kommer inte ihåg vilket. Jag har också tänkt att läsa om boken eftersom jag har glömt nästan hela handlingen. Döm om min förvåning när jag ser att Einar Beyron, god vän till mina föräldrar som jag berättat om här, spelade Gösta Berling på Operan 1928.
En ung Einar Beyron som Gösta Berling. Bilderna går att klicka större om man vill läsa en del av recensionen.
Operan fick emellertid svidande kritik. Två italienska kompositörer skapade denna opera "som sveko förväntningarna" enligt musikkritikern Curt Berg. Jag citerar: "Felet ligger hos operan själv. Den saknar liv och sammanhang i så hög grad att den bör vara fullständigt obegriplig för andra än personer, som känna till Gösta Berlings saga och därför kunna fylla ut tomrummen med sin egen kunskap."
Curt Berg fortsätter att såga librettot men försäkrar att det inte är Kungl. teaterns fel. (Operan hette tydligen så på den tiden.) Han skriver att hovkapellet spelar med intensitet och hängivenhet och att sångare och sångerskor stundtals åstadkomma alldeles förträffliga prestationer.
Om Einar Beyron skriver han: "I Gösta Berlings skepnad utvecklade Einar Beyron den gossaktiga charm han kan ha när kostymen är lämplig. Här var den det. Som en nordisk, tjusig Turiddu (italiensk syndikalist min anm.) behandlade han sitt sångparti och gjorde det bästa, som säkerligen kan göras av det."
Marianne spelades av Brita Herzberg, som då tydligen inte var gift med Einar Beyron. Kanske uppstod det ömma känslor i denna opera? Kerstin Thorborg spelade majorskan på Ekeby. Här kan man läsa om denna på sin tid berömda hovsångerska. Om henne skriver Curt Berg: "Fru Kerstin Thorborgs majorska var kanske för litet bastant - alltför välformade ansikten göra sig inte i dylika roller - men hon sjöng så bra som vårt lands bästa alt kan göra, och det vill säga ganska mycket." Underbart jordnära recension utan krusiduller!
Kan som vanligt inte låta bli att visa några annonser från samma nummer 48 den 25 november 1928. Håll till godo!
Dottern då? (Om han hade någon förstås...)
En bild från Banan-Kompaniets lagerlokaler. Det finns alltid många dyra och påkostade annonser om just bananer i de gamla tidningarna - tydligen en populär frukt. Själv smakade jag min första banan när jag var nio år. Under andra världskriget fanns det inga bananer i Sverige att få tag på.
8 kommentarer:
Jag tycker att hattarna på första bilden är oerhört vackra och stilfulla.
Gamla tidningar är roliga att läsa i, också rent kunskapsmässigt, för trots att vi befinner oss närmare 100 år senare än när de blev tryckta så är mycket fortfarande aktuellt, eller har "upptäckts" på nytt.
Estelle, både i den nya prinsessan, men också i en god ost från Skåne, t.ex.
Kramar!
Karin som undrar hur många gamla tidningar du egentligen har, eftersom källan aldrig tycks sina. Vilka skatter!
Det där omslaget är ju så snyggt! Vilka färger och vilken säker komposition.
Och operarecensionerna är verkligen mycket rakt på sak. Men hur de får huvudpersonen i Cavalleria rusticana till en "italiensk syndikalist" förstår jag inte riktigt.
Instämmer med min namne: Vilken kulturskatt det är, dina gamla tidningar!
PS: Jag tror att Operan fortfarande heter Kungliga Teatern (om man inte ändrat nyligen), medan Dramaten heter Kungliga dramatiska teatern.
PettasKarin:
Det är så roligt att jämföra då och nu. Även om mycket är olika så känner man igen en hel del. Vi som sitter med facit i hand vet ju vad som kommer att hända framöver med trettiotalets kris och andra världskriget. Människorna i de här tidningarna är lyckligt ovetande och många lever livets glada dagar. BVT är f.ö. en mycket seriös veckotidning till skillnad från Charme, som mest skriver om film teater och skådespelare.
Jag köper tidningar lite då och då på Tradera. Man ska ha lite tur också, köper man dem i affär på nätet är de dyra, men ibland händer det att privatpersoner lägger ut en del till överkomligt pris.
Kramar från Ingrid
Karin:
Håller helt med dig angående omslaget. Det är "eteriskt" på något sätt. Inga hårdsminkade damer som i Charmes omslagsbilder. De flesta omslagen på BVT visar så här ljuva kvinnor. jag tror inte att jag har en enda man på något omslag.
Jag googlade på Turiddu och fick veta vem det var på Wikipedia. Blev också förvånad, men jag kanske inte läste ordentligt.
När du säger det kommer jag ihåg att det fortfarande heter Kungliga Teatern, fast det aldrig är någon som använder det ordet numera.
Mina gamla tidningar är en ständig källa till både glädje och kunskap. Förutom pluralformen av verben är det heller inte särskilt mycket som skiljer rent språkligt eller stavmässigt från idag, så artiklarna är mycket lättlästa. Synd bara att fotona är i så dålig upplösning. Men man kan inte få allt...
Ingrid
De här tidningsinläggen är underbara. Den första bilden gillar jag mest. Jag har ett antal i den stilen som jag har ramat in och har på väggen i mitt syrum. Annonsen från banken är för härlig. Nu vill de inte ha våra kontanter längre. Ha en bra vecka.
Gunnel:
Numera ser man ju aldrig några sådana bilder som veckotidningsomslag. Det var så jag först upptäckte och blev intresserad av Helge Artelius och hans fru genom deras vackra illustrationer. Du kan läsa om honom här om du har lust. http://musikanta.blogspot.se/2013/02/744-helge-artelius-vad-ar-konst.html
Jag önskar dig också en bra vecka! Min har börjat bra i alla fall.
Kram från Ingrid
Kul att se Twilfit´s gamla annons. De har länge hört till mina favoritbutiker.(men någon korsett har jag aldrig köpt).Hattarna gillar jag. Skulle vara perfekta att dölja mitt sällan vällagda hår under.
Kram /Kerstin
Kerstin:
Jag tycker också det är synd att den snygga hatten har försvunnit. Det gäller både herrar och damer. Som du säger, med en snygg hatt behöver man inte alltid vara nylagd i håret. Även om man försöker krulla det när det är nytvättat, blåser ju lockarna bor med detsamma.
Kram tillbaka
Mössa är inte lika tjusigt :-). Så varför ska bara de kungliga ha monopol på dessa plagg? Fast, det är klart, täckjacka och hatt kanske inte är så lyckat?
Skicka en kommentar