söndag 9 februari 2014

892 Lördagstema - TRAPP

Karins i Stockholm andra rubrik för lördagstemat är TRAPP. Övriga lördagsbloggare finns på hennes hemsida.


Omslaget från eget exemplar i nothyllan. (Bilderna går att klicka större.)

Den omedelbara associationen jag fick till ordet Trapp är till musikalen Sound of Music. Familjen i denna heter visserligen von Trapp, men det kan ju göra detsamma. När jag skilde mig var mina äldsta barn sex respektive elva år. Vi hade de sista åren bott på landet långt från stadens nöjesutbud. Således hade sonen aldrig varit på bio.

När jag kom hem till Norrköping igen bestämde jag i alla fall att vi skulle gå och se Sound of Music en kväll. Det här var år 1970 och musikalen var relativt ny då. När Julie Andrews i den inledande scenen kom springande över alpängarna sjungande och med viftande armar rakt in i biosalongen, skrek min lille son högt av lycka och ville aldrig sluta. Det var säkert den största upplevelsen dittills i hans liv. En annan var när han fick åka buss för första gången några dagar därpå. Men det är en annan historia.

Annars är trappor som företeelse något som kommit in ganska sent i mitt liv. De har naturligtvis funnits tidigare i mitt liv, men inte så påtagligt som nu. Inte kommer jag ihåg när jag var i London i min ungdom och åkte tunnelbana varje dag att det fanns några trappor där. När jag var där senast var jag väl medveten om vilka uppgångar som hade rulltrappa och de som saknade detta.

Jag 1995 framför nedgången till metron. Ingen digitalkamera på den tiden och fruktansvärt dålig framkallning av fotona av de stora fotofabrikerna då. Som väl är går det att förbättra dem något i PhotoShop.

Likaså i metron i Paris. Där hade jag heller aldrig tänkt på att det fanns trappor innan jag återkom dit 1995. Trappan framför alla den senaste tiden är den i Marseille från Gare Saint-Charles ner till stan. Vi brukar bo på hotell Ibis, som ligger ett stenkast från stationen. För att komma till centrum måste man gå upp och nerför trappan till stationen. Det är en gigantisk trappa som för mig fordrar många stopp, i synnerhet när det är hett som det är för det mesta när vi är där.


Trappan ner till centrum från Gare Saint-Charles i Marseille.

Nu hoppas jag emellertid att det inte dröjer så länge förrän jag får trava upp och ner på denna. Vi brukar flyga med Ryan Air till Marseille, ligga över där och sen därifrån ta bussen till Nice eftersom inte Ryan Air flyger på Nice. Dessutom går flyget från Skavsta som ligger på bekvämt avstånd från oss.


Nu ska vi hem till hotellet igen...

12 kommentarer:

Gunnel sa...

Tänk så bekvämt det är nu med digitalkamerorna. Man ser med en gång om bilden är bra och slipper betala för alla misslyckanden. Bra motion att gå i de där trapporna. Kram

englundskan sa...

Digitalkameror är underbart, när man lyckats förstå sig på dom.

Intressant med symboliken i trappor. Breda trappor är pampiga och det var nog viktigt att visa hur betydelsefull man var.

Musikanta sa...

Gunnel:
Man förstår knappast hur man stod ut med att skicka in en filmrulle där man varit tvungen att spara på korten och få tillbaka dem i ganska sorgligt skick. Nu efteråt förstår jag inte varför vi inte klagade! Dyrt var det också.

Ja, ett par tre gånger om dagen i den trappan så behöver man inte mer motion. Men då ska man ju helst springa uppför dem förstås.
Kram Ingrid

Musikanta sa...

englundskan:
Digitalkameror är underbara även om man inte förstår sig på dem. Min är det bara att trycka på. Jag klarar också av att zooma.

Det är alltid mycket folk i den trappan - har inte koll på när den byggdes. Det var väl ändå fler förr när det inte fanns några bilar. Kanske att det behövdes en så bred trappa när folk skulle iväg med tåget och inte blev körda dit med bil.

olgakatt sa...

Hur gör de som inte kan gå i denna trappa? Tar flyget direkt?

Dagens digitalkameror är en välsignelse. Men de första var förskräckliga! Jag ville vänta i det längsta när jag såg vännernas pixliga och suddiga bilder men begåvades med en i present som tog mycket sämre bilder än min gamla med filmrulle. Den användes inte mycket, kan jag säga. Filmerna framkallade jag hos en firma som även gav en CD skivor med bilderna i digital form, dessutom, så att man kunde ha dem i datorn.

Musikanta sa...

Ollgakatt:
Det finns en uppförsbacke till järnvägsstationens källarvåning. Därifrån finns det rulltrappor upp till ankomsthallen. Men det fanns det förstås inte förr i tiden.De som hade råd att åka tåg då fick kanske hjälp att bära bagaget.De som var handikappade fick väl vara hemma...

Dessutom finns det en lång omväg till en annan entré dit man kan ta sig med bil.

Det var inte något större fel på mina gamla bilder har jag sett på negativen. Det var bara framkallningen som i en del fall var under all kritik. Visste ju så lite då om hur man kunde redigera bilderna då, annars hade jag nog klagat.
Ingrid

Karin sa...

Vilka pampiga trappor! Och jag tror jag förstår vad du menar att du blivit mer medveten om trappor med tiden. Som ung skuttade man ju uppför trappor som en bergsget utan att tänka mycket på det.

Och tänk vad lite man fotograferade förr – i alla fall jag, jämfört med dagens täta klickande. Borde nog fundera igenom det där med sortering, gallring och lagring av alla tusen digitala bilder!

Ailas sa...

Tack för dessa fina trappbilder! Själv kom jag att tänka på Domkyrkan i Helsingfors samt då, förstås, Pustaleden här i Huskvarna. Gick den sistnämnda bara för ett par dagar sedan och det kändes minsann i kroppen.

Sv: Kungsfåglarna är små och har ett speciellt beteende och vi kände igen ljudet också. De är inte speciellt rädda, kom ganska nära. De flesta övervintrar faktiskt, vilket ju är märkligt att de klarar av... med sina så små kroppar. Fast denna vinter har ju varit mild. Mysiga var de!

Kram

Klimakteriehäxan sa...

Har du läst Erica Jongs roman Serenissima? Tilldrar sig i Venedig, i maskeradtider!

Musikanta sa...

Nej. Är den bra?
Ingrid

wienerbrodslandet sa...

Trappor har det ju att bli mer märkbara under olika perioder av ens liv, men tur att det på många platser finns alternativ, så man kan spara på krafterna till trappor som man verkligen vill bestiga som den sista du visar. Hörde i övrigt att en av "barnen" von Trapp lämnat oss i dagarna. Vilken livshistoria!

Musikanta sa...

Bejla:
Läste också om det. Intressant att det bygger på en verklig historia.
Det är skönt att det finns hiss numera i de flesta hus med många våningar. Jag är glad att jag bor i ett enplanshus och slipper släpa matkassar tre trappor upp.
Kram från Ingrid