lördag 15 november 2014

1025 Lördagstema - Änglagärningar

Det är Spanaren som hittat på ämnen för novembers lördagstema. Denna vecka tycker hon vi ska skriva något om ÄNGLAGÄRNINGAR. Övriga lördagsbloggare hittar man till höger i min blogg. Jag antar att hon menar något som har med din eller min skyddsängel att göra. För visst har vi en skyddsängel - jag är åtminstone helt säker på det.


Den här skyddsängeln är gjord av den polske träsnidaren Jozef Muniak. Änglasystrar och -bröder med eller utan instrument finns att inhandla i Storkyrkans butik, Storkyrkoboden, i Stockholm. Eller fanns åtminstone förra året. Den här ängeln står hos Mirren i Mälarhöjden men jag har en tvillingsyster hemma i Mogata. (Bilderna går att klicka större.)

Som när jag tänkte svänga ut på väg 210 från Mogatavägen för ett par år sen och satt och tänkte på annat men hejdade mig i sista stund innan jag körde ut på 210:an. Där kom en bil farande från vänster i hög fart, en bil som jag definitivt inte hade uppmärksammat. Hade jag inte stannat till, hade den kört rakt in i min bil och då hade jag inte suttit här vid datorn och skrivit inlägg idag. Jag är säker på att det var min skyddsängel som var framme...

Eller så kanske Spanaren menade något som någon har gjort som är änglalikt. Det jag omedelbart kommer att tänka på då är min faster Britta som ställde upp med lunch när jag åkte till Stockholm var fjortonde dag som tolvåring för att spela för den legendariske professorn Gottfrid Boon. Jag har skrivit ett tidigare inlägg om honom som man kan läsa här. Jag åkte ensam persontåg mellan Norrköping och Stockholm - snälltåg kostade 3 kr mer och det tyckte min pappa var för dyrt. Persontåget tog dryga tre timmar och jag hann läsa många böcker under de resorna.

Efter pianolektionen tog jag spårvagn till Nockeby där min farbror och faster bodde. Hon bjöd alltid på god mat - jag glömmer aldrig hennes underbara parisare. Sen var jag där några timmar tills det var dags för mig att ta spårvagnen tillbaka till Centralen där mitt persontåg gick hem till Norrköping vid halv sextiden.

Det höll jag på med i tre år och varje gång fick jag komma och hälsa på min faster och farbror. Jag spelade på söndagarna så det måste ha inneburit en ganska stor inskränkning i deras privatliv eftersom båda jobbade heltid.




Laila och Göran på sin altan på Äspholm, Sankt Anna.

En liknande änglagärning får jag tillskriva min svägerska Laila, som flera somrar tog hand om Anna och Kalle, mina två äldsta barn, under några veckor  på vårt sommarställe i skärgården, medan jag var ute och jobbade som bussguide efter min skilsmässa. Jag hörde aldrig henne klaga och aldrig att hon bad om någon ersättning. Även min bror ställde upp och ägnade sig åt barnen, framför allt åt Kalle som var några år äldre än deras två egna söner. Jag tänker ofta på er med tacksamhet, Laila och Göran!

Det här fotot är taget för drygt 40 år sedan när Anna och Kalle var  hos Laila och Göran på Äspholm.

Kalle och Anna tillsammans med kusinerna. Från vänster Görans och Lailas barn Lars och Per, min äldsta dotter Anna, min son Kalle och min bror Gunnars tvillingar Ebba och Tove (eller Tove och Ebba.) Jag var tvungen att skära bort halva Anna eftersom tvillingarna  inte hade några kläder på sig.

30 kommentarer:

Gerd ♥ sa...

Gomorron!
Här sitter jag vid datorn, en stilla lördagsmorgon, dricker mitt morgonkaffe, ska inta frukost, för att sedan brumma iväg till min kusin, 7 mil härifrån.
Detta blir i minnenas tecken, har inte varit där sedan min man levde.
Och då ska jag inte köra fortare än min skyddsängel flyger!
Klart vi har en guide och skyddsängel! Jag var med om en otäck trafikolycka när jag var 12 år, och det var meningen att jag skulle klara den. Och mitt yngsta barn fick en ny lever då hon var 12 år, hon skulle klara detta!
Bara ett axplock.
Kramar och trevlig lördag! Gerd

Anki sa...

Vilken fin ängel... gillar henne mycket!
Ett Fint inlägg på temat... intressant och trevligt att läsa - tack för det :)
Tror nog också skyddsänglarna finns för att hålla en vakande hand över oss... har upplevt ungefär detsamma som du där det var nära en olycka.
Tack för länken till ditt gamla inlägg...vilket intresse du måste haft som gjorde de där Stockholmsresorna under de där åren i tidiga tonåren... beundransvärt!
önskar dig en fin helg!
Kram

Tove Olberg sa...

Vilken vacker träängel!
Det är i "änglalik" mening vi pratar om goda gärningar.
Jag får upp en bild av dig vid orgeln i en kyrka, du är ju ljus och spelar mäktigt - hoppsan här kom en fri association till -
Hade jag en skyddsängel då jag krockade så bilen demolerades, men ingen dog eller skadades allvarligt? Jag stod stilla en stund - felbedömde avståndet till bilen jag tydligt såg längre bort, jag hinner .. gasade på och så small det bara till.
Så gott att du hade hjälpare under de situationer du varit i under åren.
Ett liten leende blir det när jag läser dina rader under sista bilden ... förstår ju så väl vad du menar ... "så jag blev tvungen skära bort"
Hoppas och tror att du själv ler av det också -? :)
Vet inte om du fått med dig att jag börjat skriva lite om "mitt Värmland"? Nästa vecka, torsdag, blir det om Rackenkonstnärerna, om du inte redan hunnit forska. Välkommen då om du så önskar!
Kram och trevlig helg:)

Pettas sa...

Detta med änglar kan man tala om hur mycket som helst, gräva djupt osv men ett blogginlägg räcker inte riktigt till. Du har fått till det riktigt bra och tagit fram änglarna i din vardag, de som finns där när man behöver dem som allra bäst.
Ha en skön dag Ingrid!
Kramar!

Ingrid sa...

Nog görs det änglagärningar lite överallt och utan de där uppoffrande, empatiska och osjälviska människorna som ställer upp för alla andra, skulle den här världen bli bra mycket hårdare och kallare.
Jag har en granne som alltid ställer upp för allt och alla och hon gör det helt utan att kräva något i gengäld. Hon gör helt klart änglagärningar varenda dag.
Ha en skön helg Ingrid!
Kram, Ingrid

Veiken sa...

Man vet ju så lite om skyddsänglar och annat! Är det något vi önskar fanns eller finns det någon som håller sin hand över oss?
Jag tror fullt och fast att min mormor finns där hela tiden och vakar över mig och min familj. Innan hon dog så sa hon: Du ska aldrig vara rädd. Jag kommer att hålla min hand över dig alltid!
Tänk jag tror faktiskt det! Blir det bökigt någon gång, så säger jag till henne att vakna. Nu är det dags att göra ditt jobb! Kramar

Musikanta sa...

Gerd:
Bra att du kör så sakta att din ängel hinner med - tyvärr inte alla som gör. Underbart att din lilla flicka klarade den operationen! Ängeln var nog med där också.
Hoppas att du nu är lyckligt och väl framme hos din kusin och att ni har en trevlig kväll tillsammans!
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Anki:
Haha, det var nog min pappa som hade det största intresset av att jag skulle spela i Stockholm. Jag själv tyckte inte det var så roligt jämt eftersom min lärare var mycket sträng och sällan nöjd med vad jag spelade. Men, som min tidigare musiklärare sa, så länge han grälar på dig är det hopp om livet.

IDAG är jag min pappa innerligt tacksam för att han gav mig chansen att spela för nordens främsta pianopedagog på den tiden. jag har haft mycket nytta av det.
Tack för rar kommentar!

Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Tove:
Precis som du gjorde en bilförare när jag kom susande i 110 km/h på en raksträcka. Jag lyckades bromsa och hålla undan på fel sida vägen vilket hade till följd att min lilla folka snurrade runt och stannade precis intill ett dike. Hade två barn och en hund i bilen. Hade det kommit ett möte då...
"Jag trodde inte du körde så fort" sa han som körde ut när jag stapplade ut ur bilden på skälvande knän. Fortfarande saktar jag alltid ner när jag ser en bil som står och väntar på att köra ut från en sidoväg.

Hade väl varit tråkigt att bara skriva "beskära", eller? Inga nakna barn på nätet även om de numera är över 40 år.
Jag har ju dig i min blogglista, så jag får väl reda på när jag kan läsa din blogg om konstnärerna.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

PettasKarin:
Jag har många fler exempel på vardagsänglar men just de här är de som jag har att tacka för allra mest.
Jag önskar dig en skön och vilsam helg (som omväxling) :-).
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Ingrid:
Goda grannar är guld värda. Underbart för dig att ha en sådan trevlig granne.
Man skulle bara önska att man vore lite mer av den sorten som ställer upp för andra i stället för att bara tänka på sig själv och de sina och allt man har att göra.
Kram från Ingrid som önskar dig en skön helg.

Musikanta sa...

Veiken:
Du måste ha haft ett väldigt fint förhållande med din mormor. Så skönt att veta att hon finns med ibland - lite av hennes gener finns ju onekligen hos dig :-).
Om jag hade en skyddsängel inom familjen skulle det nog vara min farfar som brydde sig mycket om mig när jag var barn. Det är kanske han som är med ibland när det strular till sig!
Kram från Ingrid som önskar dig en skön fortsättning på helgen. Här blir det Downton Abbey så småningom.

Ailaas sa...

(Skydds)änglar, finns dem? :) Ja, det tror jag bestämt. De finns i olika former, t ex människor som ser andras behov och handlar därefter. Att över huvud taget bry sig om andra idag, är en änglagärning... när så många mest ägnar sig åt att visa upp sig själva.

Önskar dig en riktigt fin kväll!
Kram

Karin sa...

Jag tror att de som får en chans att vara änglar mår väldigt bra av det.

Jag vet ju själv hur trevligt det känns när man ställt upp för någon annan på ett eller annat sätt och känner hur änglavingarna växer!

Bloggblad sa...

Kalle var den enda jag kände igen. Mins honom från den tiden, han var med dig en dag på lärarhögskolan.

Musikanta sa...

Aila:
Jag tänker ofta på dem som vårdar sina anhöriga, som kanske är dementa eller sjuka på annat sätt. Och som själva alltid sätter sina egna behov i andra rummet. Som kanske får hela sitt liv kringskuret genom att ta hand om sin livspartner eller sina gamla föräldrar.

Det finns många sådana människor som aldrig får någon uppskattning för det de gör. De, om några, gör väl änglagärningar!
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

karin:
Ja, någon tillfredsställelse måste det väl skänka i alla fall. Att kunna somna på kvällen och veta att man hjälpt någon annan människa eller gjort någon glad.
Man borde tänka på det lite oftare...

Ingrid som önskar dig en skön fortsättning på helgen. Själv ska hon till kyrkan och peppa sin kör som ska framträda där med 8 sånger och försöka göra dem lite glada.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Ja, han var väl ungefär i den åldern då. Inte kommer jag ihåg att han var med mig där. Men det var väl inte så vanligt att någon som gick där hade barn. En av klasskamraterna hade en flicka som hette Jenny kommer jag ihåg - men hon var aldrig med.

cissi sa...

Änglar finns i många varianter. Först finns det de ännu levande människorna, i allra högsta grad verkliga och alldeles fantastiska i sina gärningar. Mina allra bästa ännu levande änglar är mina föräldrar som stöttat mej under min skilsmässa. Stor kärlek till dem!
Sen finns det också de osynliga änglarna som jag bara kan ana....och som jag bara kan hoppas få sällskap av även i fortsättningen.
Ha en fin söndag!

Eva Trillian sa...

Om skyddsänglar kan man tänka olika :) och gott är väl det. Ängeln du visar i trä är SÅ fin! Men så är han fantastiskt duktig också, Josef Muniak!
Och tänk så många fantastiska människor det finns! Änglar i sin närvaro och hjälpsamhet! Dem ska man vara rädd om, jag tror, minsann, inte att de växer på träd!
Önskar dig en fin söndag!

Musikanta sa...

Cissi:
Du kan vara mycket glad och tacksam över att du har sådana föräldrar - tyvärr inte alla som har. I synnerhet i en så svår stund i ens liv som en skilsmässa innebär.
Jag hoppas också att mina osynliga skyddsänglar inte tröttnar...
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Eva Trillian:
Ja, det är roligt att gå till Storkyrkoboden och bara titta på alla hans fina änglar, med eller utan instrument. Nästa gång jag kommer dit ska jag inköpa en vit syster till min egen blå.

Hela min kör bestod av änglar idag när vi framträdde i stora, fina Sankt Laurentii kyrka idag. De sjöng åtminstone som sådana! Vi fick spontana applåder efteråt - inte så ofta det händer när det är mässa med vanlig körsång. Underbart!

Kram från Ingrid som önskar dig en skön fortsättning på söndagen.

Spanaren sa...

Underbar ängel *vill ha*
Ett underbart inlägg med lite av varje *gillas* /kram

Musikanta sa...

Spanaren:
Bra att du blev nöjd :-).
Ängeln är väldigt fin och lagom stor också.
Kram från Ingrid

Spanaren sa...

Trodde jag hade skrivit här men jag hade nog bara tjuvläst när jag/vi var i torpet. Så fin ängel! Ja, skyddsänglar har vi allihopa och det bevisas varje dag. Tur att du fick tanken med att stanna in och klarade dig! Jaså frun är musikalisk också ... inte konstigt då att det gick vidare till barn och barnbarn/ kram

Barbro S sa...

Vilken jättefin ängel du visar. Intressant att läsa om dina änglalika upplevelser. Sådana finns lite här och där om man tänker efter kommer jag på :).

Musikanta sa...

Spanaren:
Du hade visst skrivit här! Eftersom jag fortfarande jobbar som- och är kantor är det ju bra att jag är musikalisk, haha.
Det var ingen tanke som fick mig att stanna till, det var skyddsängeln...
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Barbro S:
Roligt att du uppskattade inlägget! Ja, det finns nog fler tillfällen när min skyddsängel har gripit in. Det är jag säker på.
Kram från Ingrid

wienerbrodslandet sa...

Vad vore livet utan alla dessa härliga änglar som är där för en, rent fysiskt eller osynligt?!

Musikanta sa...

Bejla:
Roligt att du tagit dig tid med att läsa alla gamla inlägg! Visst behöver vi änglar i vardagen.
Kram från Ingrid