söndag 16 november 2014

1026 Mässa med Sankt Ragnhildskören

Idag var det första gången den nya Sankt Ragnhildskören skulle framträda i den stora och vackra Sankt Laurentiikyrkan i Söderköping. Jag har tidigare ackompanjerat kören när den hette Sankt Ragnhilds- och Wijkakören och leddes av min vän Maj-Gret. Hon blev plötsligt svårt sjuk och jag lovade ta över kören för åtminstone en tid.


Kortet tog Kent före gudstjänsten när vi repeterade. Under själva framträdandet står vi alltid upp. (Bilden går att klicka större.)

Nu har kören växt till över tjugo personer och vi blir eventuellt ännu fler nästa termin. Så det är väl bara att köra på. De flesta av körmedlemmarna är pensionärer men det har även börjat några nya yngre på sistone. Det tycker jag är jätteroligt.

Vi sjunger nästan bara unisont men växlar om med damer och herrar ibland i verserna. Herrarna har av hävd alltid sjungit melodistämman och då är det inte så lätt för damerna att höras i en andrastämma. Däremot var det ett lyckokast med en överstämma för damerna i en av sångerna så det kommer jag att försöka hitta flera sånger med. Allt som allt blev det åtta sånger och så sjöng vi några Taizésånger under själva nattvarden.

Eftersom jag ackompanjerar alla sånger hörs en andrastämma inte särskilt mycket av heller, av den anledningen. Nackdelen med att jag alltid sitter vid flygeln eller pianot är att det saknas en dirigent. Men det gick bra ändå utan någon sådan idag. Vi sjunger ju inte så komplicerade sånger utan enkla och melodiösa - sådana som de flesta gudstjänstbesökare tycker om och kanske känner igen. Och som framför allt kören tycker om att sjunga.


Åke sjunger solo i andra versen på "Var jag går i skogar berg och dalar".

Jag är glad över att jag är gehörsspelare också, eftersom jag nästan alltid får ändra tonart på alla sångerna, då de går för högt för kören att sjunga. Det innebär att jag egentligen inte bör titta på noterna, eftersom de visar helt andra noter än dem jag ska spela.

Det gick väldigt bra idag tyckte både kören och jag och efter avslutningssången fick vi spontana applåder av församlingen. Det är mycket sällsynt att man applåderar körer som deltar i gudstjänsten, så vi har all anledning att känna oss nöjda med dagen, kören och jag.

26 kommentarer:

Veiken sa...

Det är så roligt att körverksamheterna lever vidare och att det ansluter fler sångare! Det är så många aktiviteter som kan locka och fler blir det!
Stor konkurrens alltså!
Det låter verkligen bra om er! :) Kram

Bloggblad sa...

Sjunger ni inget a cappella?

Ronny sa...

Det låter fint, det där! Trevligt att herrarna hörs också. De brukar ju vara i minoritet och därmed försvinna, men här är de med.
Sen ser pianoackompanjemanget så lekande lätt ut - och låter förstås bra också. En riktig Musikant! Det är nästan så att man blir lite sugen att söka sig till en kör.

Gerd ♥ sa...

Så härligt att lyssna till er!
Det ÄR ofantligt roligt att sjunga i kör och till det behövs en duktig pianist.
Det märks att ni musicerar med glädje!
Kram, Gerd

Musikanta sa...

Veiken:
Tack! Ska framföra det till min kör på tisdag.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Blggblad:
Nej, varför skulle vi det?

Musikanta sa...

Ronny:
Synd bara att inte mikrofonen var rätt inställd när Åke sjöng. Han har en jättebra röst men jag överröstade honom tyvärr.
Ja, varför inte? Synd att det är så långt till Söderköping!
Ingrid

Musikanta sa...

Gerd:
Roligt att du tycker det! Om det var meningen som en komplimang det där med pianisten tackar jag så mycket :-). Jag tror att kören trivs med att sjunga eftersom nästan alla är med varje gång. Vi har ju fikapaus också...

Kram från Ingrid

Eva Trillian sa...

:D Härligt inslag i min morgonsurf! Nu går jag ut i den grå vardagen med ett leende!
Sång och musik sätter verkligen färg på tillvaron!

Musikanta sa...

Eva Trillian:
Säger som du, jag blir på också på gott humör av din rara kommentar. (Iofs var jag redan glad när jag vaknade eftersom jag mådde så bra.)

Ja, hur skulle mitt liv blivit utan musik? Rätt mycket tråkigare i alla fall.
Kram från Ingrid

Kenneth sa...

Tack för din kommentar

Ailas sa...

Ett hjärtligt TACK för dessa härliga musikinslag. De inspirerar och lyfter mina vitala celler, vilket behövs en sådan här måndag, då väderprognosen hotar med nedsänkande innehåll.

Önskar dig en fin dag!
Kram

Bloggblad sa...

Jag tycker ofta att stämmorna försvinner med mycket komp, a cappella blir mjukare. Men är förstås svårare.

När filmaren står så nära flygeln tar det ljudet lite för stor plats. Det var säkert bättre IRL.

Musikanta sa...

Kenneth:
Välkommen till min blogg! Kul att du hittade hit.
Ingrid

Musikanta sa...

Aila:
SÅ glad jag blir av din kommentar! Jag ska framföra den till kören i morgon.
Varm kram från Ingrid

Musikanta sa...

Bloggblad:
Haha, i vår kör är det ju bara frågan om en enda stämma så den brukar ju inte komma bort. Men det är alldeles rätt som du säger, det lät bättre i verkligheten. D.v.s. körsången i kyrkan var mycket kraftigare än den är på klippet. (Vi hade nog inte fått applåder annars :-))Jag ska be Kent ställa sig vid sidan längre upp nästa gång han filmar.

Vad gäller à capelladiskussionen så skulle jag nog önska mer komp i många körer. Jag har svårt för (även våra duktiga körer) som börjar i en tonart och slutar i en annan. Ni i vokalensemblen utgör ett lysande undantag.

Andra året i Hjo sa...

Så roligt att lyssna på dig och kören!
Men roligaste nästan nya headern på Menton vieille ville! Mycket fin om du frågar mig.

Musikanta sa...

Hans:
Det är ju mest pensionärer i kören så det är klart att de inte låter som Stockholms kammarkör eller något dito. Men sångglädjen är inte att ta fel på och för det mesta sjunger de helt rent.

Haha, det är klart jag frågar dig vad du tycker om mitt Menton! Som bekant är den konstnärliga friheten stor.
Ingrid

Ingrid sa...

Så bra det låter!
Ni sprider säkert en stor glädje med er sång och musik.
Kram, Ingrid

Eva Trillian sa...

Svar ang källa: Vilket jag har, då både bilden och texten med "Lånad bild" är klickbara och tar dig till källan.
Önskar dig en bra tisdag!

Musikanta sa...

Eva Trillian:
Tack för upplysningen. Jag ska klicka på bilden eftersom jag är nyfiken av naturen.
Kram

Ölandsvindar sa...

Mmmm...härligt! Vart jag går...gamla minnen dyker upp. Farmors vevgrammofon, stenkakor, Anna-Lisa Öst, Guldgrävarsången. Ståpäls på armarna och värme i hjärtat. Tack för den fina upplevelsen!Kram /Kerstin

Annika sa...

VAD FINT!!
Jag vill också sjunga i kör!! ÅÅÅ vilken kick det skulle vara.
Kram!

Musikanta sa...

Ingrid:
Ja, åtminstone sprider sången glädje i själva kören! Jag har läst upp alla rara kommentarer som jag fått på bloggen för dem på repetitionen idag och de var mycket glada och nöjda i kören.
Kram

Musikanta sa...

Kerstin:
De här gamla sångerna dör aldrig! Men så är de också väldigt melodiösa och vackra. Nu står julsånger på programmet och då sjunger vi också gamla pärlor som När ljusen ska tändas därhemma, En dörr på glänt och Nu tändas alla ljusen i vår lilla stad. Sådana melodier som var populära när jag var barn och tonåring.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Annika:
Har du ingen kör i närheten? Kyrkorna brukar ju alltid ha en sådan. Det är en fin gemenskap i kören - ingen åldersskillnad där inte. Och sen tränar man upp sin röst också.

Kul också att vara med och bidra till underhållningen ibland som vi ska göra nu på SPF:s julfest den 8 december. (Sveriges Pensionärsförening om du inte visste.)
Kram från Ingrid