söndag 7 februari 2016

1239 Olle Olsson Hagalund på Sven-Harrys första delen

Nu är jag hemma igen efter några dagar i Stockholm. Förutom att det alltid är roligt att träffa de små barnbarnen igen ville jag gärna passa på att se utställningen med Olle Olsson Hagalund Sven-Harrys konstmuseum eftersom den slutar just idag - den 7 februari. Det var Ditte som tipsade mig om denna utställning - tack Ditte

Dessutom fick jag tillfälle att träffa bloggvännen Eleonora, som gjorde mig sällskap dit på torsdagen. Eftersom det hade kommit uppskattningsvis runt 300 personer till den offentliga visningen som vi hade tänkt att vara med på och där man varken hörde eller såg guiden på grund av trängseln, stannade vi inte så länge utan gick vidare till konditori Ritorno där vi avnjöt varsin minisemla, pratade och hade det trevligt.


Modell av Hagalund på museet. Huset där Olle Olsson bodde är ett av en handfull hus i den gamla stadsdelen Hagalund som finns kvar. Det är det lilla ljusblå till vänster. Det är numera museum. (Bilderna går att klicka större.)

Eftersom jag tyckte att jag inte sett utställningen tillräckligt på grund av trängseln på torsdagen gick jag tillbaka till Sven-Harrys på fredagen. Där var det lugnt och inte särskilt mycket folk och det gick bra att i lugn och ro titta på alla tavlor som jag missat. Det visade sig att vi bara sett utställningen på första våningen och att den fortsatte två våningar upp. Det blev två timmar till och många foton.Jag såg också filmen med en intervju med Olle Olsson.

Olle Olsson bodde i hela sitt liv i huset som hans morfar byggde. Han älskade sitt Hagalund, som drabbades av 60-talets rivningshysteri som han utan framgång försökte bekämpa. I intervjun säger han på frågan om hur han gillade de nya höghusen:
  - Förr i världen byggde man mausoleum för de döda, nu bygger man sådana för de levande.


"Abborrlycka" med de nya höghusen i bakgrunden.

Olle Olsson har kallats både för romantiker, naivist och expressionistisk naivist. Sammanfattningsvis kan man säga att han är helt unik och få svenska konstnärer är väl så älskad som han. De fantastisk ramarna gjorde han själv - om man tröttnade på målningen kunde man ju alltid använda sig av ramen, tyckte han


Mariehällsbacken. Man ser riktigt hur slaskigt det är, tycker jag, och hur gubben fryser. Kontrasten mellan de gamla färgglada husen och den nya betongklumpen med sina glasfönster är slående.

När jag ser på målningarna tänker jag på hur den koboltblå färgen ofta går igen. Som i tavlan ovan och i "Abborrlyckan" där gräset antar denna färg. Olle Olsson är inte rädd för starka färger och bryr sig heller inte om ifall perspektivet är det rätta. Tur att han aldrig gick på någon konstskola eller på Konstakademin där han förmodligen aldrig hade platsat och där man kanske hade tagit död på egenarten i hans konstnärskap.


Drottningholms slott.

Olle Olsson föddes 1904 och dog 1972. Han var som mest aktiv mellan 1930 och 1960. När Hagalund jämnades med marken på 60-talet slutade också han att måla. Förutom motiven därifrån finns det också tavlor med motiv från Paris där han vistades en tid under 30-talet. Han målade också mycket på västkusten där familjen hade sommarställe.


Från metron i Paris.



Fiskeläge på Västkusten.

Manliga konstnärer har ofta unga flickor som motiv på sina tavlor. Olle Olsson utgör inte något undantag. Hans flickor är otroligt charmiga och omedelbara även om de inte alltid är så vackra. De är alltid oerhört uttrycksfulla  enligt min mening.


Flicka med fredsduva.



Flicka med tre hundvalpar.

Jag är så tacksam över att jag kom iväg och fick vara med om den här utställningen. De flesta av tavlorna är ju i privat ägo och dem kommer man aldrig mer att få se. Därför tycker jag det är roligt att dela med mig av dem. Jag kommer att lägga in fler bilder i ett senare inlägg.

Vad gäller lördagsbloggen den här månaden står jag över eftersom jag har så mycket annat som jag vill skriva om.

Här är en länk till en recension i DN. (Jag delar inte recensentens uppfattning om konstnären i början av artikeln.)

16 kommentarer:

Klimakteriehäxan sa...

Hade verkligen velat gå till Sven-Harrys. Men det blev åtminstone ett lördagstema - ett dygn försenat, dock!
http://klimakteriehaxan.blogspot.se/2016/02/middag-med-selma-forsenat-lordagstema.html

Tredje året i Hjo sa...

Det är något konstigt med Sthlm. Jag fryser och blir förkyld och känner mig allmänt vilsen där. Men Olle Olsson Hagalund gillar jag. Dessutom bodde hustruns farmor i Hagalund. Är ensam med hunden och har en Ettore Scola-kväll. En alldeles särskild dag. Och Vi som älskade... Kanske blir det några rader i bloggen.

Musikanta sa...

Aina:
Jag står över lördagstemat den här månaden men återkommer antagligen nästa månad. Har mycket annat att skriva om.
Ingrid

Musikanta sa...

Hans:
Hoppas klara mig från den obligatoriska stockholmska förkylningen den här gången. Barnbarnen var helt friska så det kanske är möjligt. Mirren är noga med att tillhålla mig att tvätta händerna så fort jag åkt tunnelbana - det kanske hjälper?
Ska googla på Ettore Scola.
Ingrid

TantGlad sa...

Många underbara glada och vackra målningar.

En fin dag till dig.

Tjingeling.

Karin sa...

Tack för fin konstrunda (igen!) Men HUR kunde jag missa denna utställning? Tur att jag kan få lite hjälp av dig såhär i efterhand. Jag har ju varit på väg dit länge och tänkte att nu ska jag gå, men så kommer något annat i vägen.

Musikanta sa...

TantGlad:
Visst är tavlorna härliga*! Jag blir glad bara när jag tittar på dem.
Ha en fin vecka!
Kram

Musikanta sa...

Karin:
När jag kollar på utställningar är det mest Moderna och Nationalmuseum. Glömmer Sven-Harrys. Därför prenumererar jag ny på nyhetsbrevet. En utställning som jag är särskilt intresserad av är den som kommer i december med Axel Sjöberg som man firar 150-årsminnet av. Han var farfar till en av mina klasskamrater på Enskilda Gymnasiet och jag har sett många av hans fantastiska tavlor från skärgården i det hemmet på Hornsgatan 1 (högst upp), där jag ofta vistades.
Ingrid

Ditte sa...

Vad roligt att du såg utställningen! Och en god idé att komma itllbaka på fredagen och vilken tur att det var mindre folk då. Utställningen har verkligen varit populär.
Jättefina bilder!
Jag tyckte mycket om utställningen och hade ju tur att hamna precis vid guiden. Men även då var det väldigt många som lyssnade så vi stod runt modellen och guiden berättade.
Jag är ju uppvuxen i Solna och tillbringat mycket tid i Hagalund så det var extra roligt att se målningarna.
Ett besök i huset i Hagalund är också trevligt.
Över lag gillar jag Sven Harrys för det är mycket mer personligt än Moderna och Nationalmuseum och restaurangen där är också trevlig.
Fotografiska går jag också gärna till.
Hoppas nu du slipper förkylning....
Kram!

Musikanta sa...

Ditte:
Jag ska nog ta mig ut till Olle Olssons museum i Solna någon gång. Såg att det går en buss från Odenplan som man kan åka med till Solna station.
Det var helt otänkbart att vara med på visningen, folk stod packade ungefär som i rusningstiden på tunnelbanan.
Jag var glad att jag gick tillbaka nästa dag så jag kunde se utställningen i lugn och ro och ta bilder.
Jag är så glad över att du tipsade. Nu har jag själv nyhetsbrevet från S-H:s så jag behöver inte missa något.
Kram tillbaka från Ingrid

Tove Olberg sa...

Tack för att du delar dessa underbara bilder, nu har två bloggvänner delat med sig och jag njuter!
Han är verkligen personlig och gör på sitt sätt; naturligt vis tänker jag och faller än mer. Han "klargör", fångar detaljerna som du säger: .. en ser slasket och att han i tavlan ser frusen ut...
Ollekram

Musikanta sa...

Tove:
Roligt att du uppskattade inlägget. Det blir några stycken till tavlor i nästa inlägg - så svårt att välja eftersom det är så många som jag tycker om.
Kram tillbaka från Ingrid

Pettas sa...

Ibland känns Ålandshav så oändligt stort. Tack Ingrid för att du förmedlar så mycket vackert och intressant. Olle Olsson gillas mycket av mig, helt okänd tidigare men inte längre.

kram

Musikanta sa...

PettasKarin:
Det finns mycket som är fint på Åland också, men som du skriver: Havet känns oändligt stort ibland.
Det kommer fler tavlor av Olle Olsson som du kan titta på i nästa inlägg.
Kram tillbaka från Ingrid

Eleonora sa...

Tack igen Ingrid för din ypperliga redogörelse av Olle Olssons underbara utställning på Sven-Harrys muséum. Jag visste att det var utställning även på plan 4, men pga all trängsel blev det ju något vi avsa oss. Väldigt bra att du gick tillbaka dagen efter - då hade du ju även kunnat smälta tidigare upplevelser. Skulle ha gjort detsamma om det inte varit för att jag skulle förbereda söndagslunchen med mina vänner.
Igår stod jag efter S-H i matkön på ICA och tänkte nästa kommentera vårt besök, men så blev det nu inte av.

Kram min vän
Eleonora

Musikanta sa...

Eleonora:
Jag fattade nog inte att utställningen var så stor, men det var ju hopplöst att se något mer med all trängsel. Det var ju skönt att det var så relativt få dagen därpå så man kunde gå i lugn och ro och titta.
Synd att du inte sa något om den fina utställningen till S-H. Han skulle nog uppskattat det :-).
Kram tillbaka från vännen Ingrid