torsdag 11 februari 2016

1241 - Veckans Clarissa

Så var det dags för mitt yngsta barnbarn, Clarissa fyra och ett halvt år, att få en egen vecka. Här visar hon upp sina kunskaper i notläsning. Jag trodde inte att ett så litet barn kunde lära sig noter men efter att ha varit med på en celloövning med mamma Mirren har jag ändrat uppfattning.


Här pekar Mirren på noterna i notboken och Lissan läser vad de heter och visar med ett knäpp var de ligger på cellon.

Mirren började med att rita hjärtan med djur som fick representera noternas bokstäver. Cellon har fyra strängar, C, G, D och A. Dessutom ville hon lära Lissan E, F och Fiss. Först ritade hon ett hjärta med en chinchilla, ett med en groda, ett med en drake och ett med en anka. E blev ekorre, F blev fjäril och Fiss blev fisk. Sen lärde hon Lissan vilka bokstäver/ljud respektive djur började med och efter det ritade hon ett hjärta med noten.

Lissan tar det hela som en lek och tycker det är roligt. Mirren har en ängels tålamod med Lissan som inte alltid är den mest koncentrerade. Här nere kommer ett par videosnuttar som visar hur det kan gå till när Lissan läser noter och när hon sjunger till sitt eget ackompanjemang på sin lilla cello.



Mamma Mirren pekar på nothjärtanen och Lissan knäpper på strängen samtidigt som hon läser noten.




Äppel, päppel, pirum, parum. Kråkan satt på tallekivst.

Uppdatering.
Mirren skickade mig nyss ett exempel på hennes notdjur. 


23 kommentarer:

Ingrid sa...

Vilket tålamod de måtte ha båda två, men det verkar ju ge resultat.
Kram, Ingrid

Ingrid sa...

Vilket tålamod de måtte ha båda två, men det verkar ju ge resultat.
Kram, Ingrid

Bloggblad sa...

Fantastiskt att Åsa hinner och orkar öva med alla tre varje dag. Lissan är så lik sin mamma när hon var i samma ålder, jag blir lite full i skratt och minns en del från tidigt 80-tal...

Musikanta sa...

Ingrid:
Det är nog Mirren som har mest tålamod i det här fallet. Hon ger sig inte!
Kram tillbaka

Musikanta sa...

Bloggblad:
Och dessutom laga middag åt alla så fort hon kommer från jobbet vid 5-tiden... Jag är faktiskt full av beundran, orkade nätt och jämt öva med Mirren varje dag (och inte alla heller). Visst är Lissan lik Mirren när hon var liten till utseendet. För övrigt är hon väldigt lik sin far.

Pettas sa...

En stor mammamedalj skulle säkert sitta på plats vad gäller Mirren! Imponerande! Vilket tålamod hon måtte ha.

Ditte sa...

Vad roligt att få se och höra detta. Och så duktig Clarissa är och även Mirren som tränar flitigt med henne. Ville hon inte spela så hade det ju inte fungerat.
Vi har vänner vars små barn i Claissas ålder spelar fiol enligt suzukimetoden och de har verkligen blivit duktiga. Men visst måste/kan det vara en fördel att lära sig läsa noter. Men det finns ju en del, bla Benny Andersson som inte läser noter och många som spelar nyckelharpa och fiol, folkmusik, gör det ju inte heller gärna utan där är det många gånger gehör som gäller.
Jag tyckte Mirrens tanka om att lära Clarissa noter med hjälp av djur vae helt suverän.
Kram!

Musikanta sa...

PettasKarin:
Ja, hon är faktiskt beundransvärd. Hon övar ju VARJE DAG med pojkarna en timme var och med Clarissa en halv timme. Dessutom har hon ju ett heltidsjobb och lagar middag så fort hon kommer hem vid 17-tiden.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Ditte:
Lilla Akademien, som pojkarna går på och som Lissan förhoppningsvis också kommer att få gå på om hon kommer in, är mycket noga med att barn ska lära sig läsa noter från början. (Det är en ryska som startat skolan och som fortfarande är aktiv där som föreståndare.) Även i Stockholms Gosskör måste pojkarna kunna läsa noter. Det är en fördel för Casimir att han redan läser noter obehindrat, de andra små gossarna i kören får jobba väldigt mycket med det.

Jag tycker också att suzukimetoden är alldeles utmärkt, framför allt för att det ger sådan glädje till barnen och övar upp deras gehör från början. När det gäller folkmusik och dragspelare är det inte många som läser noter överhuvudtaget. Jag själv hade det jobbigt med noterna eftersom jag också är gehörsspelare - när jag var liten bad jag mamma spela stycket jag hade i läxa och sen visste jag hur det skulle låta. Men att bli orkestermusiker eller kantor/organist t.ex. är helt ogörligt om man inte kan läsa noter. Och det är faktiskt väldigt roligt att kunna.

Mirren har också gjort notlappar till pojkarna som ett vanligt kortspel där man får tävla om att ha flest rätt. Memory går också bra. Vi brukar spela notspelet när jag är uppe och de slår mig ibland när det är väldigt många streck på noten :-).
Kram tillbaka från Ingrid

Eleonora sa...

Vilket intresse och tålamod hon har Mirren - och så är hon så pedagogisk!

Söta lilla Lissan är ju så intresserad och duktig - vilken härlig duo!
Kram från
Eleonora

Musikanta sa...

Eleonora:
Jag önskar att jag hade varit lika pedagogisk när det gällde Mirren när hon var liten. Inte mycket att göra åt nu - hon klarar sig fint ändå :-).
Lissan är så liten att det inte går att lära ut något utan att leka. Och det är hon ju bra på, Mirren.
Kram tillbaka från Ingrid

Annika sa...

Ja, jösses, vad bra. OCH tålamod behövs, men hon är verkligen pedagogisk.
Duktigt av både Lisan och Mirren.
Kram o trevlig helg!!

Musikanta sa...

Annika:
Önskar att jag hade haft någon som lekt noter med mig när jag började spela. Det tog många år innan jag kunde spela à vista något svårare stycke. Jag är ju gehörsspelare i grunden och hade aldrig behövt bekymra mig så mycket om noter när jag var liten. Mamma spelade stycket först och sen visste jag hur det skulle låta.
Önskar dig en skön och trevlig helg själv!
Kram tillbaka från Ingrid

Veiken sa...

Otroligt bra och pedagogiskt! Hurra för Mirren och naturligtvis lilla Lissan också! Kramar
Svar: Om du tittar på länken till vilket djur du är så ser du vid ditt år vilket element du tillhör! Inlägget hittar du ju på min blogg om apans år! Kramar

Musikanta sa...

Veiken:
Jag ska kika in igen och titta.
Kramar tillbaka från Ingrid

Tredje året i Hjo sa...

Fantastiskt med barn! Själv fattar jag nada av noter. Lennon/McCartney lärde sig aldrig noter, jag tröstar mig med det.

TantGlad sa...

Jättebra...och vilket tålamod må jag säga!

Ha en fin söndag och KRAM

Tove Olberg sa...

Vilken god mamma - och pedagog hon är Mirren, lilla Clarissa som av hjärtan bringar fram toner av noterna ... Det är vackert och lite rörande .... Att ha musiken med sig "hemmifrån" är bra ...

kram

Karin sa...

Vilket team – vilken fiffig idé och vilka vackra djurnoter!

Jag började spela fiol för några år sedan och den duktiga fiolläraren hade en liknande idé, i alla fall det där med djur. För att vi skulle kunna koncentrera oss på själva spelandet och slippa läsa noter samtidigt ropade han ut noterna vartefter (medan vi lärde oss var de finns på fiolen). Men de är svårt att höra skillnad på b,g och d, till exempel. Därför fick alla noterna sina djurnamn. Blinka lilla stjärna kan jag fortfarande:
cikada, cikada, groda, groda, apa, apa, groda
fisk, fisk, ekorre, ekorre, drake, drake cikada.
Han berättade att det väckt visst uppseende bland med traditionella folkmusikanter när hans nybörjargrupp spelade upp i Leksand under Musik-kring-Siljan-veckan och han stod där och ropade djurnamn. Men det fungerar!

Musikanta sa...

Hans:
Det är inte så dumt att kunna läsa noter. Då kan man bara titta på dem och höra musiken ändå...
Det finns ju förstås ingen anledning att kunna läsa noter om man inte behöver dem till någonting :-).
Håller med om att barn är fantastiska!
Ingrid

Musikanta sa...

TantGlad:
Ja, beundransvärt definitivt!
Ha en skön avslutning på söndagen önskar
Ingrid

Musikanta sa...

Tove:
Ja, man kan bli tårögd för mindre. Att det sen är ens egna barnbarn gör det ju inte bättre...
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Karin:
Haha, jag kan försäkra att Mirren inte hade en aning om denna fiolläraren med folkmusiken. Så kul att de hittade på samma djur på noterna utom cikadan! Skulle ha varit kul att höra honom ropa ut djurnamnen under fiolspelet. Vuxna människor BORDE egentligen inte behöva sådant - men ju roligare det blir, desto lättare är det ju. Fast det är kanske ett litet störande moment vid en uppspelning, eller?

Lissan tycker egentligen det är roligare att leka notspelet än att spela, säger Mirren och det kanske inte så det var menat från början. Hur går det med ditt eget fiolspel nu förresten? Vore kul att höra.
Ingrid