Passa på att se den fina utställningen innan den försvinner den 26 augusti om du inte redan var sett den. (Bilderna går att klicka större och är alla tagna på utställningen.)
Utställningen visas på bibliotekets övervåning och jag är väldigt glad över att jag hade en stund över så jag kunde se den innan Kent skulle komma och hämta mig. En fantastiskt fin och välgjord liten utställning som handlar om vad man åt och drack under medeltiden och hur man gjorde det. I nedanstående inlägg berättar jag vad som står på pappersgobelängerna som utställningen är uppbyggd kring.
Bröd och gröt var basföda och som synes åt man mycket mer av det på medeltiden. Den arbetande befolkningen skulle äta grovt bröd medan överklassen åt vitt bröd.
Bilden från 1300-talet och från Hausbuch Mendels i biblioteket i Nürnberg.
Den som står bakom utställningen är Monica Stangel Löfvall. Den är uppbyggd kring vissa teman bland annat Mathållning, Bröd och Gröt, Vin - Öl - Sprit och Matlagning. Lättlästa och tydliga texter inramade av bilder finns på hängande pappersgobelänger runt om i rummet. (Ge mig gärna ett bättre namn på dessa!) Ett bord mitt i rummet visar olika matvaror i papier maché och ett uppstoppat vildsvin får symbolisera att man tog till vara på allting på grisen. Även på andra djur togs allting tillvara, läser jag. Öron, testiklar, juver, tunga, nos och svans t.ex.
Den här utställningen borde vara väldigt intressant för skolbarn på mellanstadiet men då kanske man borde göra ett litet papper med frågor som barnen fick leta sig fram till svaren på genom att läsa på väggtexterna. Jag är ledsen över att mina barnbarnspojkar inte fick tillfälle att se utställningen.
Man fastade också ideligen. Det innebar att man inte fick äta kött, men väl fisk och ost. Allting som simmade ansågs som fisk och man åt även bäver under fastan. Vardagsmaten var bröd, gröt och välling, ärtor och kål, kokt salt kött eller salt torkad fisk. Jag läser just nu Vibeke Olssons arbetarromaner om Bricken på Svartvik och jag slås av hur lika medeltidens kosthåll var för sågarbetarna i slutet av 1800-talet. Den största skillnaden var väl att man inte drack kaffe under medeltiden och att man använde socker.
På det uppdukade bordet finns bland annat salt sill, gröt och bröd.
Det enda sötningsmedlet var honung. Det ansågs också vara ett läkemedel. (Honung i en kopp varm mjölk gör att jag brukar somna omedelbart om jag har legat sömnlös en längre stund så det kanske ligger något i det.)
Socker började inte importeras förrän på 1300-talet. Det kom från sockerrör och var mycket dyrt. Inte förrän på 1800-talet började man odla sockerbetor i Sverige.
Här säljer en man kryddor på torget. Det var också dyrt. Pepparkakor var populärt och på medeltiden innehöll dessa verkligen peppar. Öl var den vanligaste drycken bland den arbetande befolkningen. Vatten ansågs skadligt att dricka. Överklassen drack vin som ansågs vara väldigt hälsosamt.
Kul var också att läsa om hur en värdinna på medeltiden skulle uppträda.
Det här är bara ett litet axplock av allt som fanns att läsa och titta på på utställningen. För skolorna vore det väl i så fall bra om den sattes upp igen någon gång - då under skolperioden och inte som nu under semestern när alla barn har lov.
8 kommentarer:
Ja, himla spännande! En gång i tiden var jag guide på Nynäs Slott i sörmland ett par somrar och fick bland annat guida i slottsköket. Då pratade vi också om 1800-talets mathållning som inte heller var så annorlunda från den på medeltiden (det var förstås skillnad om man tillhörde adeln, reste och åt påkostade 12-rätters middagar med påfågel och sånt). Salt strömming, lite kött (oftare buljong), gröt och bröd och en del öl och annan sprit. Frukt och grönsaker rätt begränsat och efter säsong.
Otroligt hur mycket våra matvanor förändrats de senaste 100 åren eller kanske bara 70...
Kram
Annika:
Ja, det är framför allt när det gäller sockret som det är så stor skillnad. Medeltidsmänniskorna - dvs. vanligt folk - använde ju inte socker och mycket lite honung också för att söta. Kanske 1 kg per år och person. Nutidens människor gör av med ca 40 kg socker per person, läste jag! Så var det också sällsynt med karies under medeltiden, tänderna slets ner av den grovtuggade maten istället. Kul att du kände igen dig från dina sommarjobb.
Kram tillbaka från Ingrid
Vilken trevlig utställning i stadens bibliotek men jag kan ju samtidigt fundera över varför den inte pågår ett tag itll så att elever från skolan haft möjlighet att också se den.
Här i Stockholm, På Meldeltismuseet, Nordiska och Historiska finns liknande utställingar, men de är i så stora lokaler och byggnader att det känns som om fokus då hamnar på annat. (Finns ju så mycket att se...)
Ett jättebra initiativ av ert bibliotek.
Tack för att du delade med dig.
Kram!
Intressant med kroppslängden. Bland annat. Hur näringsriktigt äter vi då inte idag när ynglingarna ränner iväg som ingenting över tvåmetersstrecket?
En trevlig helg önskas från Hjo!
Ditte:
Ja, man kunde ju snärvat ihop ett litet frågeformulär så barnen hade varit tvungna att läsa vad som stod på gobelängerna på väggarna för att hitta svaren. Det fanns så många underbara bilder på gobelängerna också som säkert hade blivit föremål för diskussion. En del, som t.ex. hur mycket salt och socker vi använder idag till skillnad mot på medeltiden stod ju i krukor direkt på golvet.
Museerna i Stockholm har alltid ordnat med aktiviteter för barn, det är en fröjd att gå dit tillsammans med dem.
Kram tillbaka från Ingrid
Hans:
Bara det att barnen får näringsriktig skolmat i skolan varje dag har väl hjälpt till. Men visst känner man sig liten ibland när man hamnar i ett gäng tonårspojkar. Så visst äter numera de flesta av oss näringsriktigt trots allt tjat om skräpmat. När jag växte upp förekom det sällan några färska grönsaker på matbordet. Syltade tomater och kokta morötter var stående inslag däremot.
Ingrid
Så jättespännande att läsa om detta, som man väl inte tänker på till vardags. Om hur allt började menar jag. Reglerna för att uppföra sig propert är underbara, men tänk att de alltså behövdes tex det där om att inte spotta hur som helst! Jag är nog ganska tacksam för att jag inte levde på den här tiden.
Tack för trevligt inlägg!
Kram från
Eleonora
Eleonora:
Vem är inte tacksam för att man slapp att leva då - åtminstone som kvinna. Jag är helt nöjd med min tillvaro nu - kan inte tänka mig att det kan vara eller bli så mycket bättre. Tack för den rara kommentaren - den värmer.
Kram tillbaka från Ingrid
Skicka en kommentar