Idag var det extra skönt att komma in i Mogata kyrka där det var varmt och skönt till skillnad mot de iskalla vindar som blåste utanför. Sankt Anna vokalensemble skulle sjunga under gudstjänsten och det är alltid lika roligt att höra den lilla, men mycket välsjungande kören.
Idag saknade jag min bror och svägerska som brukar vara med. Körsångarna från vänster. Bernt, Yrsa, Leif, Brita, Mari, Ida och Marianne. Hon är också min bloggvän. (Bilderna går att klicka större.)
Kent var kyrkvärd och läste Allt har sin tid från Predikarens tredje kapitel, verserna 1-8. Texten är högaktuell trots att det var många tusen år sen den skrevs.
Kent läser Allt har sin tid från ambon.
Kören sjöng bland annat Ave Verum Corpus (som man kan lyssna till nedan), Led mig Gud och Herre jag ropar. Mirjam, vår präst, talade fint om Gud som alltid finns med oss trots att vi känner oss ensamma många gånger. Att sorgen går över med tiden när vi mist någon som stått oss nära, men att saknaden alltid finns kvar. Så blev det parentation med ljuständning, vi sjöng några psalmer och kören avslutade med en sång à capella. En fin avslutning på Allhelgonahelgen.
Kent och Inger har tänt ljusen. Mirjam uppmanar oss att gå ner till ljuständaren nära ingången i kyrkan och tända ljus för våra nära och kära.
Sankt Anna vokalensemble sjunger Mozarts Ave Verum Corpus i Mogata kyrka söndagen den 6 november 2016.
11 kommentarer:
Jag har tänkt på dig och din familj den här helgen Ingrid. Jag vet ju att det finns en sorg så stor...
Det är fint med helger som denna.
Varm kram
Karin
PettasKarin:
Gulle dej! Tack för din varma kommentar mitt i vinterkylan och mörkret.
Kramar tillbaka till dig och din Uffe.
Allt har sin tid. Så är det onekligen. Fin att läsa!
Det är verkligen en dag som röner till eftertanke. Här var kyrkorna öppna och bemannade med personal som ordnade med kaffe och gemenskap. Med jämna mellanrum gick de ut på kyrkogårdarna och bjöd in de som var och smyckade sina gravar. En vacker gest av medmänsklighet!
Kram, Ingrid
Vacker sång.
Och jag vet ju också att du har en sorg.
Jag har också upplevt sorg mellan dessa Allholgonahelger. Min äldsta dotters svärfar och min en morbror.
"Allt har sin tid", ja det har det verkligen.
Varm kram, Gerd
Hans:
Jag har ju hört uttrycket massor av gånger men visste inte varifrån det kom förrän nu.
Ingrid
Ingrid:
Javisst är det fint. Vi kanske också skulle gått ut och bjudit in men tyckte det räckte med att vi hade affischer som hängde på kyrkgrindarna där alla hälsades välkomna. Dessutom lyste det ju i kyrkan.
Kram tillbaka från Ingrid
Gerd:
Ja, så här till Allhelgona blir saknaden extra stor. Men nu går vi vidare och snart är det jul med ljus och musik. Det är bara att inse att den stund man har på jorden inte är så lång och att man får göra det bästa med den tid som man har kvar.
Kram tillbaka från Ingrid
Den person som vi pratade om och undrade om hon hade flyttat till stan, kom till nästa kyrka, så kanske bodde de närmare den än Mogata. Namnet lästes upp där. Men ni var fler i Mogata....
Nu har jag suttit och bläddrat i foton och gjort frågor till morgondagen (ska jobba två dagar i veckan en månad framöver) och upptäckt att om jag står mitt i bilden, ser jag väldigt normal ut i kroppen - men står jag i kanten, blir jag dubbelt så bred. Hädanefter ska jag pressa in mig i mitten på varenda bild... *fniss*
Bloggblad:
OK. Då fick vi förklaringen - men det var ju fler som hade dött och som inte hade några anhörig där.
Du kanske skulle stå lite närmare I, det är alltid ett rejält mellanrum mellan er. Men du är ju faktiskt ganska mycket längre än de andra, inte mycket att göra åt. Var glad för det istället.
Skicka en kommentar