1795 Gems Weekly Photo Challenge vecka 47 2020 - ÅKER

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Vecka 47 2020 är ordet ÅKER. Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Bilderna går att klicka större.

För mig, som bor där angränsande tvärgator heter Åkerstigen och Gärdstigen var det ingen större svårighet att hitta bilder till dagens tema. Jag försöker ju gå en promenad varje dag och för det mesta går jag längs landsvägen där det finns en gångväg vid sidan om. Jag lyssnar ju ofta på en bok i mobilen och det kanske inte alltid man hör om det kommer någon bil bakom sig på den lilla smala vägen där jag också brukar promenera ibland. 

Det känns alltid tryggt att gå längs landsvägen även om det inte ser så spännande ut. I bakgrunden syns Mogata kyrka där jag var kantor i 12 år och skolan, där jag var lärare i lika många år. Promenaden är omgiven av åkrar på båda håll.

Här brukar jag också promenera. På mitt favoritträd - en lönn - finns det  som synes inga löv kvar. Men här är vägen så smal att det knappt går att mötas två bilar. Definitivt inte om det kommer en traktor på. vägen. Gör det det får man nästan gå ner i diket. Åkrar på båda håll så långt man kan se.

Har man tur kan man få se några rådjur på åkrarna. De syns faktiskt om man förstorar upp bilden :-).

1442 Dagar med Caspar

Jag har haft glädjen och nöjet av att ha haft barnbarnet Caspar hos mig några dagar. Mirrren och Johan skulle ge sig ut på cykelsemester längs Göta Kanal och det passade då bra att Caspar fick komma och hälsa på mormor och morfar i Mogata.

Mirren och Johan redo att bege sig av på cykelsemester några dagar längs Göta Kanal. Kent ska skjutsa dem till Söderköping där de ska påbörja cykelturen. (Bilderna går att klicka större.)

Pappa Christian tog hand om Clarissa och Casimir, som samtidigt var på dagläger för att lära sig köra båt. För det mesta är ju alla de tre yngsta barnbarnen tillsammans och hälsar på hos oss, men både Casimir och Clarissa har fått vara här ensamma några dagar. 

Här har jag berättat om när Casimir var i Mogata och här när Clarissa var hos oss när hon brutit armen. Caspar har vid flera tillfällen framfört önskan att även han skulle få vara ensam med mormor och morfar och nu var det ju ett perfekt tillfälle.

Mormors bullar gick åt med förvånande hastighet.

I tisdags var Caspar och jag några timmar på det fina utomhusbadet i Söderköping. Det dröjde inte många minuter förrän Caspar hade hittat ett par kompisar som han badade och lekte med under några timmar trots att de var ett par år äldre. 

Caspar med en nyvunnen kompis.

Jag hade stoppat ner massor av saker i den stora badväskan, badkappa, bullar och saft, bok för mig att läsa, läsglasögon och poolglasögon till Caspar. Men jag hade glömt badbyxorna. 

Som väl var fick vi låna ett par ur det kvarglömda förrådet. Det är ju en bit att åka från Mogata till Söderköping och det var skönt att slippa åka tillbaka bara för att hämta dessa. Resten av dagen tillbringade Caspar tillsammans med grannens tvillingpojkar så jag såg inte till honom så mycket. 

Caspar med lånta badbyxor.

På fredagen hade jag lovat att Caspar skulle få följa med till Mogata kyrka och spela på den fina kyrkorgeln. Jag var ändå tvungen att gå dit för att träna på de psalmer och det postludium jag skulle spela på söndagens mässa i Jonsbergs kyrka. Mirren har börjat träna att spela orgel med Caspar på hemmaorgeln - storebror Casimir är redan en entusiastisk orgelspelare. Det lät riktigt bra och Caspar tyckte det var roligt.

Caspar spelar Pelle Plutt på båda manualerna och med orgelpunkt i pedalen. Som synes är det fullt ös när nästan alla register är utdragna. Kent tog båda bilderna.

1346 Minnesgudstjänst i Mogata kyrka med Sankt Anna vokalensemble

Minnesgudstjänster i Allhelgonahelgen firas i nästan alla våra kyrkor i Söderköping Sankt Anna församling. Det är så fint att kunna gå i kyrkan och tända ljus för dem som avlidit sedan förra Allhelgonahelgen och minnas alla dem som stått oss nära och som inte finns bland oss längre.

Idag var det extra skönt att komma in i Mogata kyrka där det var varmt och skönt till skillnad mot de iskalla vindar som blåste utanför. Sankt Anna vokalensemble skulle sjunga under gudstjänsten och det är alltid lika roligt att höra den lilla, men mycket välsjungande kören.

Idag saknade jag min bror och svägerska som brukar vara med. Körsångarna från vänster. Bernt, Yrsa, Leif, Brita, Mari, Ida och Marianne. Hon är också min bloggvän. (Bilderna går att klicka större.)

Kent var kyrkvärd och läste Allt har sin tid från Predikarens tredje kapitel, verserna 1-8. Texten är högaktuell trots att det var många tusen år sen den skrevs.

Kent läser Allt har sin tid från ambon.

Kören sjöng bland annat Ave Verum Corpus (som man kan lyssna till nedan), Led mig Gud och Herre jag ropar. Mirjam, vår präst, talade fint om Gud som alltid finns med oss trots att vi känner oss ensamma många gånger. Att sorgen går över med tiden när vi mist någon som stått oss nära, men att saknaden alltid finns kvar. Så blev det parentation med ljuständning, vi sjöng några psalmer och kören avslutade med en sång à capella. En fin avslutning på Allhelgonahelgen.

Kent och Inger har tänt ljusen. Mirjam uppmanar oss att gå ner till ljuständaren nära ingången i kyrkan och tända ljus för våra nära och kära. 

Sankt Anna vokalensemble sjunger Mozarts Ave Verum Corpus i Mogata kyrka söndagen den 6 november 2016.

1271 Mogata Marken 2016

Så var det då dags igen för den årliga begivenhet som förvandlar vår sömniga lilla by till en storstadsmetropol - visserligen i miniformat, men ändå.

På kyrkans parkeringsplats hade knallarna slagit upp sina stånd. (Bilderna går att klicka större.)

Redan på fredagen hade det gamla vanliga tivolit parkerat sina containrar med diverse karuseller och annat på kyrkplanen utanför Mogata kyrka. Runt denna kyrkplan ligger förutom Mogata kyrka, även den äldsta och näst äldsta skolan, det vackra gamla tingshuset och arresten.Tingshuset är numera fritidshem och f.d. arresten ett bostadshus. (Den som vill se hur det ser ut runt denna kyrkplan när det inte är Mogata Marken kan gå in och kika här.)

Nya för i år var dessa djur.

Som vanligt hade knallarna slagit upp sina bord och stånd med diverse varor. I år var det ingenting som drog för min del, men det är alltid roligt att titta. Förr om åren har jag alltid hittat någonting på loppisborden och även denna gång fanns det några vackra glasskålar som jag gillade. Dock inte priset som uppgick till flera hundralappar.

Samma tivoli som förr om åren.

Här är det inte långt till Sankt Anna skärgård och fiske. Nytt för mig var att se att fiskarna låg vakuuminplastade (om man kan kalla det så).

Kön till strömmingsburgarståndet utanför det gamla tingshuset var lång.

Kyrkan deltog också i år i marknaden. Fika inne i kyrkan och i Tingshuset och försäljning av prästost. Min vän, kantor Roger Eriksson, stod för en halvtimmes orgelkonsert klockan elva som vi hade bestämt oss för att komma och lyssna på.

Vår präst Mirjam i islandströja hjälper till med försäljningen av prästost.

Jag konstaterade tyvärr vid en tidigare promenad upp till Häggvallen - vår idrottsplats - att det inte låg någon stor rishög på fotbollsplanen som förr om åren. Inte heller hade jag sett någon annons om att det skulle bli valborgsmässofirande i Mogata. Så det var bara att inse att det inte skulle bli någon majbrasa här i byn. Visst kunde vi ha åkt in till Söderköping där det är ett storslaget valborgsmässofirande med blåsorkester och manskör, men vi avstod. Det är alltid besvärligt med parkering vid sådana tillfällen.

På hemvägen träffade vi Jan-Olof och Gudrun - gamla vänner och sångare i min Sankt Ragnhildskör. Tidigare stöttepelare i min gamla kyrkokör.

Mogata Marken 2012

I lördags var det så åter dags för årets största begivenhet i vår lilla by – Mogata Marken. Vädret var det bästa tänkbara med solsken på förmiddagen när kommersen var som hetast.  Stundtals var det svårt att komma fram bland alla människor på den lilla vägen mellan kyrkan och skolan.  

Parkeringsplatsen framför kyrkan är full av knallar och marknadsbesökare. (bilderna går att klicka större.)

MM i samspråk med Rune, pensionerad kyrkvaktmästare som jag jobbat med i många år.

På den smala vägen mellan kyrkan och skolan var det stundtals svårt att ta sig fram.

 Det gamla vackra tingshuset som tidigare var församlingshem har nu gjort om till fritidshem. Synd!

Eftersom kyrkan var öppen och Eva bjöd på kaffe såg sig kyrkvärden MM föranleden även han att gå på marknaden. Min bror, som är präst och missionär har kommit hem från Tanzania efter en lång tids tjänstgöring. Han är numera också pensionär  och vikarierar som jag – nu sålde han prästost i kyrkan.

Min bror Gunnar med en bilt prästost i handen och Eva i Mogata kyrka.

Klockan elva  bjöd vår organist Charlotte på ett fint och omväxlande program från orgeln på läktaren. Bl.a. spelade hon en av mina älsklingsmelodier – Monica Dominiques Tillägnan. Låter helt underbar på orgeln! Sen blev det både Bach och Stanley och Caesar Frank.  

I år blev det inget handlat, det var dåligt med loppisstånd. Det enda jag hittade var ett där min gamla ”elev” i en franskcirkel och hennes kompis Kerstin stod och sålde gamla kära ting.

Lena och Kerstin i loppisståndet.

Hade jag vägt 20 kg mindre så kanske...

Tydligen samma tivoli som förr om åren - jag tycker jag känner igen de stora kopparna. I bakgrunden är en del av skolan. Den allra äldsta delen skymtar bakom trädet.

Hej mitt vinterland...

Här kommer några vinterbilder eftersom jag inte vill vara sämre än mina bloggkompisar som nästan alla har visat eller visar snöbilder från när och fjärran. Jag tror i alla fall att vi nästan har mest snö av alla här i Mogata. Säg emot mig den som kan...

Min promenad i sex graders kyla och snålblåst börjar på vår lilla gata. (Bilderna går att klicka större).

Jag hann inte ens räfsa bort löven under äppelträden innan den första snön föll. En del sitter fortfarande kvar.

Jag behöver ingen gran hemma när jag har de här utanför knuten.

Nu förstår jag vad som menas med snötyngda granar...

Mitt speciella promenadträd som jag tror är en lind och som jag älskar att fota under alla årstider.

Där de stora grässtråna (någon som vet namnet?) sticker upp är det ett ganska djupt dike i vanliga fall.

Fingrarna börjar kännas lite stela eftersom jag måste ta av mig vantarna varje gång jag tar foton.

Hit, men inte längre. Nu börjar det bli rejält kallt...

Mogata kyrka skymtar bakom träden

Klockan är bara tre men solen håller på redan på att gå ner. Hem, ljuva hem och en kopp te...

Alla Själars dag

Den riktiga Allhelgonadagen firades igår lördag och söndagen idag kallas för Alla Själars dag. Den är helgad åt alla andra helgon, dvs. åt dem som inte är kanoniserade av Katolska kyrkan och åt våra egna anhöriga och vänner som gått bort. I Mogata kyrka firade man minnesgudstjänst klockan tre på eftermiddagen denna söndag med parentation och vacker körsång som inslag i gudstjänsten.

(Bilderna går att klicka större)

MM som var kyrkvärd inledde med välkommen och pålysningar. På bilden ovan är bara tre av ljusen kvar på altarrundeln av de åtta som stod där från början. Parentationen gick till så att prästen läste upp namnet på den avlidna och MM tände ett ljus för henne eller honom. De övriga ljusen fick de anhöriga som var i med i kyrkan ta med hem till sig. Efter gudstjänsten bjöds det på enkelt kyrkkaffe längst bak i kyrkan.

Trevlig gemenskap efter gudstjänsten med kaffe med dopp

När vi gick ut från kyrkan hade solen börjat gå ner och himlen var otroligt vacker i orangegul färg som övergick i mörkt blått. Jag hade inte min systemkamera med mig utan tog några foton med min gamla vanliga digitalkamera. Kanske därför att bilderna blev så speciella - har aldrig sett att det blivit så konstigt förut...

Vackert med den många ljusen som brann på kyrkogården

Vinterpromenad i Mogata by

Igår tog jag med mig kameran och gick en liten promenad upp till hjärtat av vår lilla by – kyrkplanen. Tjänsten som kantor i Mogata kyrka tillträdde jag 1987 ungefär samtidigt som jag fick en speciallärartjänst i Mogata skola. (Bilderna går att klicka större.)


Mittemot kyrkan ligger det gamla vackra tingshuset, som är kyrkans församlingshem sedan många år tillbaka. Det vitmålade skranket, som skilde överheten från sockenborna, finns fortfarande kvar därinne.


I början på 1900-talet kom domare och nämndemän hit några gånger om året för att döma församlingsbor som begått brott. De häktade förvarades i det lilla röda huset bredvid tingshuset även kallad ”arresten”. Det är numera bostadshus för tre familjer.


Mittemot det gamla häktet ligger Mogatas äldsta skola. Den grundades någon gång efter 1842, när det blev lagstadgat att varje socken och stadsförsamling måste ha minst en skola. På den tiden det var den enda skolan i byn, hade läraren sin bostad i övervåningen. Huset inrymmer numera bibliotek, lärarrum och textilslöjdslokaler.


Mellan tingshuset och den äldsta skolan ligger den näst äldsta skolan, den som man byggde när den gamla inte räckte till. Där finns nu några lektionssalar på övervåningen och i undervåningen finns fritidshemmet – nära och bra för skolbarnen.


Nya skolan, där jag arbetade som speciallärare, ser exakt ut som de hundratals andra skolor i landet, som byggdes efter första världskriget. Ett nybyggt annex uppfördes någon gång i slutet av 1900-talet.


Det är en ny upplevelse att fotografera här uppe på vintern. Dels finns det inga löv på träden som skymmer och dels ser man inga skolbarn på rast eller på väg hem från skolan. Alla bilar, utom en, som hör till någon som bor i ”arresten” är också borta – det är ju jullov! Utsikten från kyrkbacken är vidsträckt nu på vintern...


Idag var jag ute tidigt och förevigade det fantastiska snölandskapet utanför vårt hus innan vi åkte till mässan i Gusum. Mössan på fågelhuset måste jag ta bort i morgon så att småfåglarna kan komma åt solrosfröna.


Entrén måste skottas å med det snaraste. Det är MM:s jobb den här gången. Jag kan åta mig att borsta bort snön från de snötyngda grenarna för att inte dessa ska brytas. Men det kan vara kul att se hur mycket snö det faktiskt kom bara på några dagar i slutet av december 2009 innan vi tar bort en del av den...


Så här ser det ut på vår lilla gata just nu.