fredag 3 februari 2017

1385 Veckans Rubrik - Längtan

Att längta efter någonting - to long for something - var nog några av de första orden jag lärde mig på engelska. I min ungdoms musik som till stor del bestod av evergreens och jazzlåtar - dvs. den musik jag lyssnade på i smyg hemma när pappa var borta eller när jag var hos kompisar - förekom det mycket längtan. Det finns mycket längtan även i dagens popmusik och mellofestivalslåtar.

När jag var barn kunde jag längta oerhört efter saker - t.ex. efter en egen häst som jag aldrig fick. Eller mat när jag cyklade hem från skolan och var hungrig. Jag längtade efter sommaren, efter julklappar, efter att bli stor.

När jag blev äldre längtade jag efter någon att dela livet med, att få barn, att bli färdig med studierna och få ett jobb. När jag väl hade blivit lärare längtade jag efter loven, särskilt sommarlovet. Nu längtar jag egentligen inte efter något annat än att få träffa barnbarnen ibland. Jag längtar varken efter våren eller sommaren som väldigt många gör - jag vill helst stanna tiden så den inte rinner iväg så fort.


Nu får jag inte träffa barnbarnen förrän i slutet av februari då jag åker upp till Mälarhöjden för att vara med på Lilla Akademiens årliga musik- och dansföreställning på Musikaliska. Den här gången är det Gullan Bornemarks sånger som är på tapeten. 

Till det här inlägget passar det bra att lyssna till den evergreen som jag älskar mest - den blir inte sämre av att det är Barbra Streisand som sjunger - min favoritsångerska. För att vara en schlagertext tycker jag den är ovanligt fin. Oscar Hammerstein skrev texten och Jerome Kern musiken.

All the things you are

Time and again I've longed for adventure
Something to make my heart beat much faster
What did I long for, I never really knew.
Finding your love, I found my adventure,
Touching your hand my heart beat much faster
All that I want in all of this world is you.

You are the promised kiss of springtime
That makes the lonely winter seem long
You are the breathless hush of evening
That trembles on the brink of a lovely song.
You are the angel glow that lights the star,
The dearest things I know are what you are.
Someday my happy arms will hold you,
And someday I'll know that moment divine
When all the things you are, are mine.




Anki är det som är värdinna för Veckans Rubrik i februari. Övriga rubrikskrivare finns listade till höger i bloggen liksom månadens övriga ämnen.

19 kommentarer:

Ronny sa...

Fint inlägg! Som vanligt skulle jag väl kunna tillägga.

"Längtan" är det som i alla fall driver mig framåt. Om det sedan är en stor eller lite längtan, så är det hela tiden den som håller kursen. Jag tror längtan är nödvändigt.

Men Ingrid. Jag ser att några månader innan du och jag "träffades" på Internet (via ditt blogginägg om Helge Artelius) släppte jag den här bloggposten: http://www.inkspots.se/2013/07/my-name-is-barbra/

Hösten 1964, i 15-årsåldern var väl längtan mest att börja jobba, få pengar och att få uppslukas av DEN STORA KÄRLEKEN. Barbra Streisand kom att, på distans via då tillgängliga media, att gjuta bensin på den redan pyrande läntans glöd. (särskilt som flickan i konsumbutiken intill jobbet var så intill förväxling lik.) :)
Men även till dags dato när jag en speciell "förälskelse" till denna grandiosa artist! ("Just saying.")

Tove Olberg sa...

Å Barbara S ja!
Längtans text ramar in ditt inlägg fint!
Skrivarkram

Anki sa...

Så fint inlägg på rubriken ... och Barbra Streisand - underbart!
Ha det gott!
Kram

Ingrid sa...

Längtan är en viktig del av livet. Har man inte någon längtan kvar är det inte mycket värt. Jag minns när min mamma började bli dålig och det gick mot slutet. Det fanns inte längre något hon längtade efter, inte ens en glass, som annars var hennes förtjusning. Då insåg jag hur viktigt det är med längtan.

Barbara Streisand är otroligt bra!
Kram, Ingrid

Ditte sa...

Jag är inte särskilt musikalisk men tycker mycket om musik och är uppvcxen med det hemma och all sorts musik förekom. Min mamma var duktig på att spela piano och många evergrees förekom .
Att längta är fint tycker jag och en del av livet. Jag längtar inte efter de stora maetriella sakerna utan mer efter en sinnesstämning och efter upplevelser. Döttrarna och barnbarnen längtar jag alltid efter.
Barbra Sreiisands version här har jag på en skiva och tycker den är njutbar. Och en annan melodi jag tänker på är "Av längtan till dig" med Åsa Jinder och Kajsa Stina Åkerström. Den talar till mig på ett speciellt sätt.
Kram och trevlig helg.

Musikanta sa...

Ronny:
Jag är så nöjd med mitt liv just nu som det är så jag längtar inte så mycket till något annat. Jag kan naturligtvis längta efter personer som gått bort och som jag aldrig mer får träffa, men jag längtar inte längre efter saker eller upplevelser som jag gjorde förr.
Jag har kopierat ditt inlägg som jag tyckte väldigt mycket om och satt in det i min bloggpärm och även lyssnat på videoklippet. Hon är ju också fantastisk som komiker! Tack för det - har inte hört det tidigare.

Roligt att vi är förälskade i samma sångerska. Jag gråter varje gång jag hör henne. En annan låt som är fin är C'est si bon där hon gör en nästan omärklig höjning av tonen innan hon går över i nästa tonart. Som en fiol. Hon sjunger ofta så rent att man inte kan skilja hennes röst från instrumenten.
Ingrid

Musikanta sa...

Tove:
Tack för din rara kommentar!
Kram tillbaka!

Musikanta sa...

Anki:
Kul att jag fick chansen att lägga in både BS och min favoritmelodi! Ha det gott!
Kram

Musikanta sa...

Ingrid:
Det är klart att jag längtar ibland, jag också. Som att jag längtar efter att få komma hem och ta en kopp te när jag har varit ute på långpromenad i gråvädret eller att jag längtar hem till stillheten och ron i Mogata när jag har varit några intensiva dagar i Stockholm. Eller att jag kan längta efter en bakelse när jag är hungrig.
Men jag längtar inte efter prylar och upplevelser som jag gjorde när jag var barn och tonåring.
När dagen kommer då man känner att livet snart ska ta slut längtar man nog bara efter att få vila eller få något smärtstillande så man inte har ont.
Kram tillbaka

Musikanta sa...

Ditte:
"Av längtan till dig" har jag spelat många gånger på bröllop och den tycker jag är en underbar sång. Roligt att du fick lyssna till många evergreens när du växte upp - det var ju inte musiken på modet när du var ung som det var på min tid.
Jag är väldigt nöjd med mitt liv just nu och längtar inte bort särskilt mycket som jag gjorde förr. De yngsta barnbarnen längtar jag alltid efter att få träffa - synd att vi bor så långt borta från varandra att jag inte kan delta i deras vardagsliv mer än ca en gång i månaden.
Kram tillbaka från Ingrid

Paula i pörtet sa...

Hej, vilket fint inlägg om längtan, det stämmer ju så bra att vi människor ständigt längtar...
Men, jag blev mest imponerad av gitarrspelet, så duktig grabben är!
Jag tog gitarrlektioner i barndomen, sen slutade min far betala för dem och sen var den sagan all. Det blev sång för hela slanten istället, tills längtan efter att komma in i vuxenvärlden blev för stor..
Ha en skön söndag

Musikanta sa...

Paula:
Det är många timmars träning som ligger bakom gitarrspelet. Han går på Lilla Akademien i Stockholm, en musikskola där alla barn måste spela ett instrument för att komma in och där uttagning och prov sker redan till förskoleklassen. Han har dessutom tre privatlektioner i gitarr i veckan. Nu i tredje årskursen måste de ta ett biinstrument och det har blivit kyrkorgel för Casimir. Han är väldigt intresserad av att spela orgel så det kanske tar över efter hand.

Så synd att du inte fortsatte med ditt gitarrspel - men det är kanske inte försent att ta upp det igen. Det man en gång har lärt sig sitter någonstans längst bak i hjärnan. Fingrarna behöver naturligtvis aktiveras :-)...
Kram

Vonne sa...

Tror vi delar synen på längtan, jag känner inte heller nån längtan precis som jag kunde göra förr.Finns inget att längta efter när man har allt tänker jag. Däremot kan jag önska och det ordet upplever jag som lite besläktat med längtan. Men då handlar det mest om att jag önskar hälsan åt mig, min familj och vänner.
Kram och god fortsättning på söndagen.

Musikanta sa...

Vonne:
Så skönt att det är någon som förstår hur jag tänker. Jag tycker att livet är gott som det är och känner ingen speciell längtan efter varken prylar eller upplevelser. Jag kan också, som du, önska mig hett att ingen av mina nära och kära råkar ut för någon olyckshändelse eller svår sjukdom eller önska att jag själv får vara med ett tag till och vara frisk.
Kram tillbaka!

Karin sa...

Ja, du har nog rätt i att man längtar både intensivare och efter fler olika, delvis ouppnåeliga saker som ung. Just nu önskar jag mig inte alls en häst, till exempel, vilket jag gjorde, mycket intensivt en gång i tiden.
Idag är det jag längtar efter med inom räckhåll, som barnbarnen. Och så längtar jag hela tiden efter att ta fram akvarellfärgerna och fortsätta mina försök. Och just det tror jag du kan känna också: längtan efter färgerna när de inte varit framme på ett tag!

Musikanta sa...

Karin:
Jag vet att jag längtade efter ett par läderstövlar med tofsar i elvaårsåldern - något helt nytt då. Min pappa tyckte att ett par rejäla rågummiskor var bättre. Vad jag hatade dem! Eller en kappa med kapuschong och med veck i ryggen som en klasskamrats mamma hade sytt till henne. Min pappa - det var alltid han som handlade sådant till mig som inte hemsömmerskan sydde - köpte mig en lodenrock som jag också avskydde. Mina föräldrar hade gott om råd så det var inte där det knep. Min pappa var för det praktiska och rejäla.
Jag längtar verkligen efter att komma igång igen och måla - på sistone har det varit dåligt med inspirationen.
Ingrid

Anonym sa...

Längtan:

"Våren är den tid då allt brusar och sjunger.
I själen känner människan längtan och hunger
efter något, men vet icke vad.
Hjärtat blir så ömtåligt,
lätt du då gråter, men löser du en vårens gåta
längtan flammar åter för en ny vår med gåtor igen."

Ruth i Virginia skrev detta 1946, när hon var 18 år.

Theresa williams sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Musikanta sa...

Ruth:
Roligt att se dig här på bloggen igen! Så fin dikt du skrev om längtan! Visst längtade man hett efter saker när man var ung, ibland visste man inte vad man längtade efter som du skrev.
Kram från Ingrid